Inte hota med föräldrar/bup/andra saker direkt. Liksom, låt ungen få förtroende för dig först och skicka inte bara runt den hela tiden som måga gör >.<

påvägattblisyrra:

Så min fråga här och nu till er är, hur ni skulle vilja bli bemötta av er skolsköterska?

Åh jag vill ha en förstående och snäll skolsköterska

Den skolsköterskan vi hade när jag mådde som sämst behandlade mig som om jag inte visste något om vad ätstörningar innebar

Tack för alla era svar! Ni är så kloka!

Men under tiden jag läste dök en ny fråga upp. Många av er säger att det är viktigt att man inte kontaktar föräldrarna. Men hur vill ni i stället att de ska göra? Säg att situationen är helt ohållbar, eleven sjunker bara mer och mer i vikt och det är en fara för liv om det pågår. Ska man som skolsköterska verkligen bara stå och se på och låta det här hända? När man känner att ens egna resurser inte är tillräckliga för att hjälpa eleven att gå vidare?

Jag vet att det är känsligt med föräldrar osv. Jag har själv varit eleven som tvärvägrade kontakt till mina föräldrar.

påvägattblisyrra:

hur ni skulle vilja bli bemötta av er skolsköterska

våran skolsköterska är typ två meter lång, har grått hår i en gigantisk knut och hennes tuttar hänger nere vid hennes navel och hon går alltid runt i en grå polotröja och ett par ljusbruna byxor

hon är så jävla läskig, shit du vet om man vill gå dit och be om en huvudvärkstablett eller nått så blir man tvungen att sitta där i en timme. minst.
hon gnötar på om allt och inget förutom det man egentligen kom dit för.
bli för guds skull inte sån.

ellepelle94:

En skolsköterska har väl tystnadsplikt eller?

skolsköterskan på min skola hotar med att ringa hem om vågen visar ner mer ...
jävla kärring!

En skolsköterska har tystnadsplikt. Men är eleven under 18 år har hon skyldighet att berätta om hon anser det vara en fara för elevens liv eller likande. Det finns alltså undantak så länge eleven inte är myndig när det gäller allvarliga saker som tex ätstörningar. Av vad jag har hört i allafall. Men att bara hota leder ingenstans tror inte jag, det är inte rätt väg att vinna förtroende och hjälpa en elev. Detta ska man göra i samförstånd med eleven. Man måste ju försöka leva sig in i varför eleven inte vill att föräldrarna ska ha vetspak också, det kan ju ligga finnas bakomliggande faktorer som spelar roll.

krawffs:

hon är så jävla läskig, shit du vet om man vill gå dit och be om en huvudvärkstablett eller nått så blir man tvungen att sitta där i en timme. minst.
hon gnötar på om allt och inget förutom det man egentligen kom dit för.
bli för guds skull inte sån

hahah, jag får verkligen upp en bild i huvudet genom din beskrivning.
Vad är det hon pratar om så länge?

Jag skulle gärna vilja ser fler yngre skolsköterskor, verkar som just bilden du har av din skolsköterska är det många tänker på när de hör ordet skolsköterska. Jag tänker i allafall bli en ung skolsköterska, så det så! Jag bara drömmer om dagen då jag får låsa upp till mit aldeles egna skolsköterske rum, sätta mig där och ta emot eleverna med öppna armar och bara finnas där. Oh vaf jag längtar!

Jag tror att du kan behöva ett starkt psyke, barn kan göra hemska saker.

påvägattblisyrra:

Vad är det hon pratar om så länge?

typ:

"öh.. ja, jag skulle bara hämta en huvudvärkstablett"
"JAAMEN hur är det med din syster nu dåååå?!"
"alltså.. jag skulle ju bara ha en huvudvärkstablett."
"ja och din MAMMA?!"
"huvudvärkstablett!"
"din pappa såg ju frisk och fräsch ut på föräldramötet förra året!"
"H-U-V-U-D-V-Ä..."
"men vilken lektion är du borta från nu?"

Det finns ingen perfekt bild. Men hon ska iaf inte bara kolla rakt på mig och säga "jaha, berätta allt du då" för då kommer jag vara helt knäpptyst.

ingen annan:

Det finns ingen perfekt bild. Men hon ska iaf inte bara kolla rakt på mig och säga "jaha, berätta allt du då" för då kommer jag vara helt knäpptyst.

Nej, man måste ju känna av situationen/eleven och ta det i dennes takt. Man kan ju inte tvinga fram något.

Jag tror det viktigaste är att först och främst bli... Vad ska man kalla det "kompis" med personen för utan förtroende så tror jag ingen är ärlig. Som alltid lättare att prata med en kompis man har förtroende för än en annan kompis.

Ingen mer som har några tankar eller åsikter?
Eller kanske dåliga erfarenheter att dela med er av som visar hur ni inte vill att det ska vara?

Syrran i min förra skola var alldeles FÖR mycket. Det började med att hon fick reda på att jag skar mig och ville absolut se på skärsåren. Det var väldigt obehagligt, och jag visade aldrig till henne. Sen det där med vikten, varje gång jag träffade henne kollade hon på hela min kropp jättelänge och sedan sa hon hej och kollade i ögonen. Det tyckte jag var jobbigt Och typ när jag mötte henne i korridorerna brukade hon alltid le patetiskt, som om jag skulle dö inom en snar framtid, och nästan alltid kom hon fram när jag satt med några kompisar och ba: "Kan jag få prata med dig en liten stund?". Framför alla kompisar liksom, hon borde ju fatta att jag kanske inte vill att mina kompisar ska veta/fråga en massa.
Ja, som sagt, dålig erfarenhet med sjuksköterska
Bli inte sån

påvägattblisyrra:

Ingen mer som har några tankar eller åsikter?
Eller kanske dåliga erfarenheter att dela med er av som visar hur ni inte vill att det ska vara?

hej! har lite olika erfarenheter både bra och dåliga, när jag var liten så vet jag att min skolsköterska såg att det inte var bra hemma och jag minns att hon knackade på många gånger när jag låste in mig på toaletten i skolan och grät, men tillslut gav hon upp och det var det sista jag ville att hon skulle göra, jag ville inget hellre än att hon skulle försöka en gång till.

på högstadiet så tyckte jag nog inget spec om skolsköterskan, träffade henne inte så mycket.

sen på gymnasiet nu så var vi ju på kontroll som alla ska på. jag berättade då om mitt liv, att jag bor i familjehem etc, men jag sa att jag mår bra nu, vilket jag gör. och hon sa att jag är alltid välkommen dit för att prata om det är något. till saken hör den att jag har försökt att prata med henne ett par gånger det sista året men det känns som att hon inte har någon lust att veta hur jag egentligen mår. känner inte alls att jag mår bra längre, men det har jag aldrig sagt till någon för ingen fattar.

en bra skolsköterska ska våga ställa frågor som kanske är för svåra för eleven att själv ta upp, många gånger har jag önskat att hon ska fråga hur jag egentligen mår, men tycker mest hon är stressad...och sen att förstå att det fysiska hänger ihop med det psykiska....

egentligen borde jag ta bra hand om mig och känna mig sund, tar snart studenten som uska. men det är svårt...

Den senaste erfarenhet av skolsköterskor jag har var i år då jag kollade synen och sånt. Iallafall så satt en annan skolsköterska där som hade rast eller nånting och kollade på mig hela tiden och log. ^^