Josbec : I am 22 years old and am a girl and have had trouble getting and keeping friends since the pre-school. Det er hardt spesielt når du har en diagnose som meg, og de er vanskelige, bare fordi du skulle have haft deres princesses siden du har været 7 år gammel og da du er i min alder, kan du ikke se efter nye venner fordi du allerede har deres og you also have too many. Det er vanlig for deg å ha 500 venner, men kanskje de er 10 som du faktisk møter. The others are just a few people might know about or met once. 

My experiences I have been friends when I have tried to make friends with someone many times but they resulted in me doing the wrong way, one felt forced to be with me though she said yes when I asked almost every time that they have said no several times and they close start wondering if they actually want to see, a girl abducted 2 times and the 3 time we were seen then she said she fell asleep at a mate because they had a theme week. Or as a girl told me when I had a few times here with someone else if we could see a cafe in town. She started straightaway Because I did the wrong way and That she was doing the science line and then she knew everything about getting friends, etc. All in all, I asked if she wanted to see you in town and I Suggested a snack or shopping . I thought we girls liked the shopoa makeup and coffee. De er, ikke desto mindre, de rigtige normale ting, piger, hvis du ikke er en pige som måske ikke kan lide specielt cool stuff. Or worse than when some girls in my class in high school started to mess with me on a lesson because they thought I was wrong because I was talking to people / them on fb. THERE ARE THOUSANDS THAT PRESENT WITH PEOPLE ON FB EVERY DAY. SO, it's hard to get friends. Men det beste er å være selv og aldri gi opp fordi du vil ha venner som liker deg, akkurat som du er, de er bare tålmodige og lærer hva venner er godt og ikke og de lærer å se over tid. 

Yes i understand

Har hitta nån innan på www.nykompis.com eller prova gå med i ett idrottslag eller liknande

undrarbara: Har alltid varit blyg, festade aldrig på gymnasiet vilket jag ångrar nu eftersom att jag sammanlagt har typ 3 vänner. Just nu är jag arbetslös så jag går bara hemma och är ensam. Har jag tur är en av mina 3 kompisar lediga och kan ses. När jag väl träffar nya människor så är det sällan att det går så långt att jag blir vän med dem. Lol. Men jag träffar inte ofta nya människor överhuvudtaget för jag gör ju typ inget. Vet inte heller vad jag ska göra för att träffa nya människor eller hur jag tar mig ur detta. Lyckas jag få ett jobb är ju det ett sätt att få nya vänner... Men sen då?! Känns som att ungdomar idag lär känna människor via fester osv, men de vännerna jag har är inte heller sånna som går på fester. I min ålder är det inte lika lätt att få vänner via aktiviteter heller känns det som, för i vuxenålder kan man råka hamna i en grupp med en massa 40-åringar. Jag vill ju ha kompisar som är födda runt 93-98 kanske. 

Jag har sjukt dåligt självförtroende, dock inte när det kommer till utseendet. Känns som att folk förväntar sig att man ska ha bra självförtroende om andra anser att man är snygg?! Men fan, jag känner mig bara awkward hela tiden och som att jag bara skulle vara i vägen. 

Vet att det är sjukt störande med folk som klagar på saker men "inte gör något åt det". Men jag har social fobi så det är jobbigt för mig. Jag känner också att alla har redan sina kompisar, och det finns inget speciellt med mig så varför skulle någon vilja vara vän med mig?

Känner mig helt misslyckad som aldrig har kul...

Jag har samma problem, jag är 23 & har inte några kompisar, jo jag har en som bor i skåne, men det är ju inte så att jag kan träffa henne hur som helst, då det ändå tar ett par timmar att åka dit. Men jag skulle tipsa om att försöka gå med i såna här skaffa kompisar appar, sidor, som är just för de som har flyttat från en annan stad och inte känner så många och vill skaffa vänner, eller bara ha en vän att gå på bio, fika med. Som har samma intressen. Men annars så har jag själv ett tips när man träffra nya människor, att kommentera typ vilken snygg tröja, ar är den köpt? För då har man startat en konversation/dialog med personen och då är blir det mer naturligt att prata, för oftast så svarar ju personen och är trevlig tillbaka, annars är det ju något konstigt. Jag började prata med en tjej påvägen hem och jag tyckte hennes byxor ar fina, detta ledde till att vi hade gått på samma skola, hade gemensamma vänner osv, så världen är ju liten. Folk pratar och träffas på olika sätt, varje dag, så det finns liksom inget rätt eller fel, för om de säger att man gör fel, ja då undrar ja hur dem socialiserar sig med människor isf...Jag hade ju tex ett par tjejer i min klass i gymnaiset som störde sig på att jag pratade med dem på fb, hallå bara typ nästan hela världen använder fb, så vilken värld levde dom i? Bodde de på typ mars eller vadå? Tjejer kan vara så himla elaka, så du ska ju omge dig med personer som vill dig väl och och håller de på att påpeka dina fel, så är det ju inte nåra kompisar. Hoppas du fick lite hjälp på traven!