Forumet - Hur hanterar man saknad?

Hur hanterar man saknad?

191 0 4
Jag vet att saknad är en fin känsla som tyder på att man älskar någon, men jag fungerar inte längre. Det är som värst med min flickvän. Varje gång vid hänger blir jag deppig timmar innan vi ska skiljas åt för att jag fruktar det så. Och när jag sedan är ensam klarar jag knappt av att göra något, gråter och slutar helt enkelt att fungera. Jag känner mig så fruktansvärt tom utan henne. Har ni några tips på hur jag ska hantera saknaden? Finns det någon som känner igen sig i problemet och har något som funkar för er?
Jag tror det går över, det gjorde det med mig iaf. Mina föräldrar är skilda och jag har alltid gillat min pappa mer (älskar fortfarande mamma såklart, men inte lika mycket). Ett tag sen nu, men jag kände lika dant som dig. Hatade att åka till mamma och grät alltid på kvällarna för att jag saknade min pappa. Det höll väll på i ett år ungefär, men nu har det gått över. Så antagligen gör det det för dig ossåTumme upp
Det är verkligen ingen mentalitet du vill stärka. Att vara så beroende på andra personer, även din flickvän, kommer bara att skada alla inblandade. Du måste sysselsätta dig (även om det är tufft)! Man tänker ofta på dem man älskar när man är helt ensam och inte gör något, tex innan sömn. Så gör något du gillar, eller hitta nåt nytt att göra.

Finale: Det är verkligen ingen mentalitet du vill stärka. Att vara så beroende på andra personer, även din flickvän, kommer bara att skada alla inblandade. Du måste sysselsätta dig (även om det är tufft)! Man tänker ofta på dem man älskar när man är helt ensam och inte gör något, tex innan sömn. Så gör något du gillar, eller hitta nåt nytt att göra.
Tack så mycket! Ska kämpa på med det<3

Spana också in:

det går över, beroende på upplevelsen i mer detaljer.
jag har alltid varit den som går vidare fortast, men det finns två jag verkligen inte kan gå vidare från och det är min allra bästa vän och min storebror. jag behövde båda så hemskt och jag kan inte överleva utan dem. jag har levt flera år utan dem och saknaden lever på. jag får gråtanfall, ångestattack och ibland gråtattack vid tanke på dem. det har gått över 8 år sen jag träffade min bror sist och snart 4 år sen jag förlorade min bästa vän. idag sitter jag här, ensam och kan bokstavligen dö.
anyway, let it be och försök leka man. that's what i do