amsi:
Jo, det är jag. Inte mycket, men tillräckligt för att jag ska känna att det begränsar mig.
Tråkigt. Tror du att det skulle kännas annorlunda bara du blev normalviktig?
Blivande_japan:
Tråkigt. Tror du att det skulle kännas annorlunda bara du blev normalviktig?
Ja. Mår mycket bättre när jag är smalare. Vågar inte träna nu pga eksem.
amsi:
Ja. Mår mycket bättre när jag är smalare. Vågar inte träna nu pga eksem.
aha, de blir värre om du måste duscha å så eller? du kan ju promenera å så iaf!
Blivande_japan:
aha, de blir värre om du måste duscha å så eller? du kan ju promenera å så iaf!
ja, och om jag svettas eller har tighta/konstiga material på mig. jag går och cyklar överallt! kör med speciell rockring ibland också 
amsi:
ja, och om jag svettas eller har tighta/konstiga material på mig. jag går och cyklar överallt! kör med speciell rockring ibland också
åh vad jobbigt! har du sån där kortisonkräm till eksemen? hade eksem när jag var liten, men växte som tur var ifrån det. Kan få ibland dock om jag är i kontakt med ämnen jag inte tål, typ silikon.
Blivande_japan:
åh vad jobbigt! har du sån där kortisonkräm till eksemen? hade eksem när jag var liten, men växte som tur var ifrån det. Kan få ibland dock om jag är i kontakt med ämnen jag inte tål, typ silikon.
Ja, men använder inte den eftersom den bara dämpar eksemen tillfälligt. Mina ska växa bort.
amsi:
Ja, men använder inte den eftersom den bara dämpar eksemen tillfälligt. Mina ska växa bort.
aha! visste ej det.
Hur lång tid tar det typ?
Blivande_japan:
för eksem att läka ut
Aha, vet inte. De jag har nu har jag haft i fyra månader, kanske. Vet inte riktigt när de ska växa bort.
Jag brukar tänka att äh jag lär väl aldrig se bättre ut än såhär utan operationer och träning, att det finns folk som är så överviktiga att de knappt kan röra sig, så smala att de bara är skelett, folk utan ben, utan armar, jättestor storleksskillnad på brösten etc, så jag borde vara nöjd. Och det hjälper.
Men jag brukar pendla emellan "uhuh måste ringa jourhavande plastikkirurg du ser hemsk ut" och "how u doin" och är väl för det mesta mitt i mellan.
Håller med isola. Jag brukar tänka på vad som skulle kunna vara värre än vad det är nu, och då känner jag mig lite mer nöjd.
Jag tänkte (och gör fortfarande ibland) ungefär som du. Jag var (är) överviktig, inte fet, men några kilo mindre hade ju inte varit helt fel.
Jag märkte det först när jag var yngre och inte riktigt orkade med mina stackars kompisar. Jag kände mig tung och hade ingen vidare kondis.
Ett tag skämdes jag så mycket att jag bara gick i stora tröjor och mjukisar, vilket inte precis gjorde saken bättre.
Men det har jag på något vänster vuxit ifrån. Jag accepterar att jag måste leta efter större storlekar i affärerna, springa lite mer för att hinna ikapp och hela tiden känna mig lite tyngre. Jag är glad och mår bra, har höga betyg och fina vänner. Det är klart att tankarna kommer tillbaka ibland, men oftast är jag upptagen av annat.
Det är ju skittråkigt med dina exem som förhindrar både ett och annat. Men som du själv sa, förhoppningsvis lär de ju växa bort.
Det är svårt att lära sig att acceptera sin kropp, eller att göra något åt det. Jag har ingen aning om hur du ser ut eller vilken kroppsform du har. Därför är det svårt för mig att ge ett rakt svar.
Men mitt tips är att helt enkelt sluta tänka på det. Du ska inte behöva gå omkring och vara missnöjd med dig själv, men om du inte vill behöver du inte häller intala dig att du är supersnygg eller liknande. Fyll bara ditt huvud med annat så kommer du förhoppningsvis över det snart.
Hoppas du inte hade något emot lite läsning nu
/Den kloke trettonåringen 🙂
Jag tänkte (och gör fortfarande ibland) ungefär som du. Jag var (är) överviktig, inte fet, men några kilo mindre hade ju inte varit helt fel.
Jag märkte det först när jag var yngre och inte riktigt orkade med mina stackars kompisar. Jag kände mig tung och hade ingen vidare kondis.
Ett tag skämdes jag så mycket att jag bara gick i stora tröjor och mjukisar, vilket inte precis gjorde saken bättre.
Men det har jag på något vänster vuxit ifrån. Jag accepterar att jag måste leta efter större storlekar i affärerna, springa lite mer för att hinna ikapp och hela tiden känna mig lite tyngre. Jag är glad och mår bra, har höga betyg och fina vänner. Det är klart att tankarna kommer tillbaka ibland, men oftast är jag upptagen av annat.
Det är ju skittråkigt med dina exem som förhindrar både ett och annat. Men som du själv sa, förhoppningsvis lär de ju växa bort.
Det är svårt att lära sig att acceptera sin kropp, eller att göra något åt det. Jag har ingen aning om hur du ser ut eller vilken kroppsform du har. Därför är det svårt för mig att ge ett rakt svar.
Men mitt tips är att helt enkelt sluta tänka på det. Du ska inte behöva gå omkring och vara missnöjd med dig själv, men om du inte vill behöver du inte häller intala dig att du är supersnygg eller liknande. Fyll bara ditt huvud med annat så kommer du förhoppningsvis över det snart.
Hoppas du inte hade något emot lite läsning nu
/Den kloke trettonåringen 🙂
Det var bra läsning, tack!
Ingen orsak 
