Aviseringar
Rensa alla

Hur många här har diagnoser?


Ämnesstartare

Vilka diagnoser har ni och hur har ni hanterat dem med medicinering, bli accepterade och respekterade  samt mobbning och har det påverkat eran vardag? Tänkte om ni hade lite tips & även kunde berätta era egna erfarenheter. Vill ni veta min historia, så är det bara fråga, så kan jag dela med mig av min erfarenhet. 
Endast seriösa svar tack!


   
Citera

jag har dyskalkyli Glad


   
SvaraCitera

Skummeslövsstrand har jag


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

LimeTheFox:
Skummeslövsstrand har jag

skummelövstrand är en drop in vårcentral, vad är det för diagnos? Det är också bostäder och en badstarnd...


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

har fått höra av en viss person i flera månader att jag har adhd och borde kolla upp det men har inte gjort det än. annars är jag full av depressionTumme upp


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

dahlbear:
har fått höra av en viss person i flera månader att jag har adhd och borde kolla upp det men har inte gjort det än. annars är jag full av depressionTumme upp

Jag fick höra att jag var frisk men då träffade denna mannen mig i typ 5 min och bara pratade, så det  var ingen riktig utredning, sen gick jag till bup och då fick jag mer tydligt att det var en diagnos. Har känt hea mitt liv att de är något, så det vart ju att man blev mobbad & vart annorlunda, alla tyckte ju att jag var annorlunda..


   
SvaraCitera

Jag har ett hjärtfel och diagnos. Vill inte säga vad för diagnos för inget som ni förmodligen inte kommer känna till ändå är ganska stort och vår förening går inte så där bra med ekonomin precis. Får hoppas varje gång att vi får råd att åka på läger igen tsms. Annars har jag slutat helt med trombylen och andra mediciner. Förutom mina svaga muskler som bara måste tränas upp (och fortfarande kmr bli svagare än andras) så började jag tala sent, blev mobbad lite för vissa ord även idag kan det hända. ..


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Koncentrations svårigheter mest, lite ADD, pytte lite ADHD och lite annat småt o gott. Har dock ingen riktig diagnos på nåt, men ska på vidare utredning snart så vi får se


   
SvaraCitera

.. Ord jag har svårt för är kex, choklad, berg, norge är hopplöst att säga då jag ofta reser dit och folk frågar vart jag ska. 26 och 27osv. Siffror och huvudräkning är en katastrof. Förstår klockan och jämför olika priser i  matbutikerna men inte något med procent/rea. Kämpade att få godkänt i matte, no för att komma in på gymnasiet och den största funderingen var väl om jag behövde gå särskola eller specialklass. Har alltid gått normala klasser och umgås med folk som studerar på typ Chalmers. Jag har haft väldigt tur med mobbning då jag haft riktiga vänner samtidigt. Jobbigt när ens familjemedlemmar inte förstår att man alltid har en tendens att komma en halvtimme tidigare om man ska bort nånstans för att hinna slappna av eller att man helt enkelt inte har kondition att gå i lägenhetstrappor.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

vet inte hur de stavas riktigt men typ koncentrationsproblem och adhd.


   
SvaraCitera

Bananlåda:
Koncentrations svårigheter mest, lite ADD, pytte lite ADHD och lite annat småt o gott. Har dock ingen riktig diagnos på nåt, men ska på vidare utredning snart så vi får se

Hoppas det går bra, utredningen.


   
SvaraCitera

Har högfungerande Autism


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Föddes med ADHD men den har jag självmedicinerat bort genom att röka hejdlöst mycket Cannabis dvs dagligen minst en gång i timman under flera år. Men nu är jag frisk och har helt lagt av att röka.

Samt närsynthet dvs astigmatism.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jag har dyslexi och jag är ledsen för jag har jobigt med svenska ;(


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

SkeletonGirl:
.. Ord jag har svårt för är kex, choklad, berg, norge är hopplöst att säga då jag ofta reser dit och folk frågar vart jag ska. 26 och 27osv. Siffror och huvudräkning är en katastrof. Förstår klockan och jämför olika priser i  matbutikerna men inte något med procent/rea. Kämpade att få godkänt i matte, no för att komma in på gymnasiet och den största funderingen var väl om jag behövde gå särskola eller specialklass. Har alltid gått normala klasser och umgås med folk som studerar på typ Chalmers. Jag har haft väldigt tur med mobbning då jag haft riktiga vänner samtidigt. Jobbigt när ens familjemedlemmar inte förstår att man alltid har en tendens att komma en halvtimme tidigare om man ska bort nånstans för att hinna slappna av eller att man helt enkelt inte har kondition att gå i lägenhetstrappor.

Jag har inte riktigt samma diagnos som du, men jag känner igen mig utav det du beskriver, då jag själv har gått i en vanlig klass och i specialklasser. I början var det för jag själv var omedveten om min diagnos & för att jag enbart hade inlärningsvårigheter men sen när jag gjorde en utredning så hade jag gått i en vanlig klass och bytte därefter pga utredningen till en helt annan skola mer inriktat på diagnoser, där jag lärde mig mer än ad jag någonsin lärt mig tidigare. Dock var det svårt med att få kompisar, då många hade så pass grövre diagnoser dvs att de var mer eller mindre introverta, medan man själv var social & lite mer normal gradmässigt när man pratar om diagnoser. Det finns ju olika grader och man är ju på olika nivåer i livet, så det dem behövde hjälp med hade jag kanske lätt för. 

Men jag har också gått hos talpedagog när jag var yngre, & jag vart mobbad mer eller mindre i stort sett enda till ettan eller tvåan i gymnasiet, men då var ju mobbingen på en annan nivå, tidigare var det mer att man kanske inte förstod skämt eller sådär, man gick ju endå i typ 4-5an men i gymnaiset vart det mer allvarligare, då kom det ju mer detta med bloggar, man skickade lappar och sådana saker. Mobbingen vart ju elakare. 

Jag har lite precis som du att folk inte helt förstår en, jag har varit med om att folk inte förstår mig, om jag tagit egna beslut och då ifrågasätter folk mig om det och ska liksom säga mer eller mindre indikrekt : klarar du av detta pga det där eller det där?
Det spelar ändå ingen roll, för det var ju knappast det som jag ville ha svar på, utan jag bad ju inte om att bli stämplad, för att jag försökte förklara hur det liger till för att sedan bli ifrågasatt om något som jag klarar av, precis som vilken normal person som helst, det jag menar är att man kan inte alltid bara anta att alla personer behöver hjälp, för som i mitt fall, jag vill inte ens ha den hjälpen folk tror jag vill ha, jag har ju inte ens bett om den hjälpen, därför blir det jobbigt när folk trycker upp sina tips och råd i ansiktet, när man knappt har frågat om de vill hjälpa. Man har ju inte sagt någonting, utan det är enbart deras antaganden som räknas då...Det är skillnad på hjälpa och att stjälpa..


   
SvaraCitera