Det var en tid sedan, ett år.

Min familj hade presenterat mig för en äldre kille, en kille som de var så lyckliga över. De ville att vi skulle inleda någonting tillsammans, någonting som skulle hålla för en lång tid. Jag var än ung, men ville alltid göra det som mina föräldrar ansåg var det rätta. Jag visste att de var lyckliga och hoppet om att förälska mig i den här killen, växte sig allt starkare.
Men då månaderna passerade, kände jag mig mer och mer tom. Jag var inte förälskad, men jag ville inte lämna min familj, jag ville verkligen inte det.

**

En dag ville jag vara ensam. Jag satte mig på bussen och åkte, åkte så långt jag kunde. Det var då, i närheten av mitt hem som han steg på, en person som jag sent skulle glömma. Han var så vacker, så naturlig och snäll. Han såg mig, han såg mig på samma sätt som jag såg honom. Jag visste att det jag kände, kände även han. Jag var så lycklig. Han försvann tyvärr och vi sa aldrig någonting. Inte heller den andra gången vi sågs.
Efter några veckor åkte min familj och jag till vårt hemland med killen som stod dem så nära. Jag var aldrig lycklig där, det enda som jag tänkte på var honom, personen från bussen.
När vi återvände var jag frånvarande, jag ville så se honom igen och en dag gjorde jag det. Han satte sig bredvid mig och jag kunde känna hans värme. Jag var så lycklig. Vi skildes åt med ett hej då och följde varandras blickar.

**

Om några dagar har ett år passerat sedan jag har sett honom. Jag har gått ifrån killen som stod min familj så nära. Jag kunde aldrig förklara varför, men inom mig visste jag varför. Min familj förstår mig inte sedan den dagen, men jag har än hoppet, hoppet om att få se honom, personen från bussen och prata med honom.
Snälla, hur ska jag nå honom? Jag har letat på internet, men utan resultat. Jag tror att det är han som jag har hittat på ett community, men han har tyvärr inte varit inne sedan två år.