streberbarn:

Och jag vill gärna se om han hör av sig själv och vill fortsätta träffas, annars kanske han tycker att jag är för "på"?

men nej

streberbarn:

Och jag vill gärna se om han hör av sig själv och vill fortsätta träffas, annars kanske han tycker att jag är för "på"?

Jag fattar inte varför alla tjejer ska hålla på såhär.
Jag lovar att det är han som har vart spontan och velat träffa dig 9 gånger av 10.
Ni tjejer ska alltid tänka så jävla mycket, är det så svårt att bara höra av sig om man vill träffas?
Vi tappar intresse för att vi inte får något tillbaka.. generellt.

streberbarn:

svårt att hitta den balansen och tryggheten i mig själv för jag vet inte vad jag ska göra.

Låter som att hm, alltså jag tänker på det där tidigare förhållandet du har. Känns lite som att du stängt in dig ett tag efter ditt ex och är på så sätt lite mer osäker. Typ rädd att det ska bli samma sak som förut med någon ny. Det tar tid att hitta tillbaka den nivån man trivdes med.

streberbarn:

Kan man ändå lita på att den andres känslor inte försvinner

streberbarn:

jag är ganska krävande i ett förhållande. Jag ser gärna att man uppvaktar mig ofta och det är nog påfrestande för killarna.

En grej ska du i alla fall förstå. Känslor kan försvinna vilket fall som helst. Det är ingen garanti sålänge båda jobbar med att sträva efter ett fugnerande förhållande och uppvaktar varandra osv. Man ska inte uppvakta och kräva uppmärksamhet bara för att man är osäker på den andres känslor och/eller kräver bekräftelser av varandra. Det handlar om att ge och ta utan att kräva och förväntningar.

streberbarn:

hur ofta man ska träffas och höras. Behöver man höras varje dag? Behöver man ses så ofta?

När ett förhållande börja luta åt ett slags "beroende" brukar det inte bli bra. I början av en relation som kanske så småningom leder till ett riktigt par-förhållande så kan alla förstå att man vill umgås med sin partner. För båda behöver tid att lära känna varandra mer, bekanta sig med varandras familjer, varandras liv och vanor. Det kan bli ganska intensivt i början, men det är ok. Man är väl nyfiken och kan säkert inte få nog av sin partner liksom.

Men det är efter den där första intensiva fasen gått över då man ska försöka "anpassa" sig lite efter varandras behov som det kan bli lite klurigt. Förhållandet formas ju utefter era egna behov och vardag. Det är där balansen visar sig. Vissa behöver ibland lite egen tid, ibland vill man bara kramas och vara med varandra, ibland vill man kanske umgås med sina vänner själv. Bara för att man inte är med varandra behöver det inte betyda att man inte tycker om varandra längre. Det är snarare väldigt bra att man kan vara ifrån varandra och tycka om varandra lika mycket för det.

Fast man ska ju inte ta varandra för givet heller, tro att bara för att man blivit ihop så kan man slappna av. Men det ska ju inte gå till övedrift heller. Förhållanden behöver viss uppvaktning, viss tjusning, viss tid ifrån varandra (så man kan sakna varandra). Sen hur ofta man ses eller gör saker är ju induviduellt. Det är ju en balans man känner sig fram.

Jag och min kille har från att vi träffades, pluggat samma skola, bott i egna lägenheter till att vi flyttade ihop tillsammans och nu köpt radhus och grejer. Även t.ex. att vi bor nu under samma tak och ser varandra i princip varje dag så kan vi ändå komma ifrån varandra. Det är viktigt att man har den möjligheten även fast man är lycklig tillsammans eller har värsta storbråket. Sen så litar vi på varandra såklart, jätteviktigt.

streberbarn:

Ska jag bara låta det vara som det är och låta tiden utvisa vad som händer?

Men eftersom ja, nu babblar jag så långt fram i förtid (som vanligt) tillbaka till den när killen du spanar in. Tänk såhär: Du har ingen anledning att skynda på någonting. Du kan lära känna honom, visst ni kan träffas och höra av er osv (men ta det liite lungt bara) och känn efter. Du kanske får liksom hejda dig själv då och då, men i alla fall känna efter först innan du gör någonting. Hoppa inte in i något förhastat för det är onödigt. Förr eller senare kommer det väl någon av er fram till vad du och han vill.

Låter man bli helt och låter nån annan få ta allt intitativ, räkna med att intresset kan svalna. Man får bjuda lite på sig själv, både du och han. En kille som måste jaga och uppvakta någon jämt o ständigt, det skulle vem som helst tröttna på. Faktiskt.

Nu blev det långt, men ta saker och ting som de kommer. Händer ingenting, ja då kanske det är meningen att du själv ska göra något eller så kanske det helt enkelt inte ska hända någonting. Lycka till. Nu ska ja hålla käft.

llooll:

Ni tjejer ska alltid tänka så jävla mycket, är det så svårt att bara höra av sig om man vill träffas?
Vi tappar intresse för att vi inte får något tillbaka.. generellt.

Vad menar du med att inte få något tillbaka? Det är ofta jag som ser till att vi ska träffas.

streberbarn:

Vad menar du med att inte få något tillbaka? Det är ofta jag som ser till att vi ska träffas.

Jag menar att ni tycker det är så kul att bli jagade och uppvaktade, och att ni ofta drar det för långt, och när tjejen inte hör av sig så tröttnar man helt och hållet istället.

streberbarn:

Vad menar du med att inte få något tillbaka? Det är ofta jag som ser till att vi ska träffas.

Istället för att låta han uppvakta dig så kanske du borde pröva att uppvakta honom? Man skulle tröttnat att bara ge dig massa saker om man inte fick någon bekräftelse.

jävla

Tråden låst på grund av inaktivitet