Jag vet inte, är inte säker. Men jag frågade min pappas sambo om det här med självmord... Hon blev orolig att jag funderade på att ta mitt liv, och tyckte därför att det var obehagligt att prata om det.
Hon sa att om jag funderade på att ta mitt liv, i så fall måste berätta det. Men... Vad händer då?
Alltså, det är inte så egentligen. Jag har svårt att tro att jag skulle kunna ta mitt liv, i alla fall såsom situationen ser ut nu. Men kanske, kanske, senare i så fall... Har planerat det, om det nu blir så, om en månad, förmodligen mer. Då ska jag börja fundera på allvar, hur jag ska göra.
Funderar ju, men just nu har jag inga planer på att göra det. Men kanske i framtiden.
I alla fall. Till saken:
Finns det några slags krav eller så för att bli inlagd på psyk? Om det t.ex. beror på hur självmordsbenägen man är?
Pappas sambo säger att det går väldigt fort när man är så ung som jag (13) och att jag, om jag berättar att jag funderar på det, kan bli inlagd.
Hon sa att jag skulle kunna bli inlagd samma dag t.o.m. Om jag funderade på att ta mitt liv.
Jag bara undrar, vad kommer att hända om jag berättar? Har svårt att tro att jag kommer att göra det nu, men jag tror inte att det är omöjligt i framtiden.
Någon som vet hur det är eller så, någon som vet om det finns några krav eller så, regler för när man ska bli inlagd (om man t.ex. måste vara självmordbenägen etc.)?
Tacksam för svar!
Förresten. Min "situation" kan du läsa om på min blogg. Gå in på min sida, och på bloggen.
/ Misty
Vad jag förstår så kommer de hem till dig först, pratar med dig och sen tar med dig om de tycker att det behövs.
vänta tills du blir 30 innan du tar steget mot dödens dörr hörru.
men liksom, nä. skillnad på självmordstankar, självmordsplaner, och självmordsrisk.
För att utveckla det Sarkofag sa;
Om alla som yttrade tankar om döden/självmord blev inlagda,då skulle folk hålla tyst.
Om du har dessa tankar så vad du eller dina föräldrar bör göra är att kontakta BUP som sedan ger dig en samtalstid med en psykolog. Här kan du diskutera allt mellan liv,död,kärlek,sorger och ångest.
Om du hotar med självmord eller uppträder psykotiskt (vare sig du har en psykos eller bara är upprörd som faen) så kan du läggas in.
Inläggningar sker i regel i överenskommelse med den som blir inlagd förövrigt, och för barn är det än mer sällsynt att inläggning blir aktuellt.
En psykakut innebär i regel övervakning helt enkelt. Ett ställe där den som vill inte KAN ta livet av sig, men det är ingen glad plats.
I alla lägen kommer en psykolog eller psykiatriker göra allt de kan för att du ska sova i den egen säng oavsett hur dåligt du mår,då du inte mår bättre på en avdelning.
Försök få en tid till BUP om du är deprimerad, du kommer INTE bli inlagd även om du pratar om självmord.
Det krävs riktigt mycket för att bi inlagd, särskilt på BUP då sängplatserna är få. Man tar bara emot de allra sjukaste och min erfarenhet är att man ofta måste skriva ut folk i förtid för att ge plats åt nya patienter som är än värre däran. Prata självmordstankar gör många, men de inlagda är oftast längre gångna.
Man mår sällan bättre av att bli inlagd i sig, då psyket är en rätt traumatisk upplevelse. Själv har jag avverkat både vuxen-PIVA och BUP... BUP var naturligtvis hundra gånger bättre, tystare och mer barnvänligt men ändå obehagligt.
Vanligast är att man får fylla i självskattningsformulär i ett undersökningsrum och tala med en läkare samma dag, och utefter resultaten skriver läkaren ofta ut medicin om det behövs. Inläggning på själva psyket brukar bara vara aktuellt om man är i färd med att skada andra eller sig själv (eller som i mitt fall, hålla på att svälta ihjäl sig). Särskilt försiktig är man med att lägga in barn, det är inte passande för barn att utsättas för ev. psykotiska medpatienter i onödan.
Hjälp erbjuds, inte nödvändigtvis inläggning men samtalshjälp i alla fallen. Terapi och medicin är standarden vid konstaterad depression.
Mårran:
aktuellt om man är i färd med att skada andra eller sig själv
Så om jag skär mig själv...?
För övrigt Misty, självmord är totalt djävla meningslöst.
För två år sedan hade jag ett bmi på 14.9, hjärtat hoppade över slag samtidigt som jag svamlade som i psykos och skrek att "nu ska jag dö". Jag hade hunnit vara deprimerad i 5-6 år och blev hämtad med tut-tutbilen.
Idag två år senare är jag nog gladare än genomsnittet av befolkningen, jag går och ler hela tiden. Jag uppskattar livet på ett annat sätt, och av hela mitt hjärta. Jag har slutat med mina antidepressiva och tänker "fan vad jag är bra!" med andra ord är jag minst sagt botad.
Den här lyckan hade inte jag fått uppleva om jag tagit livet av mig eller svultit ihjäl. Jag hade inte upplevt det här alltså, och det skrämmer mig faktiskt. Här sitter jag och ser fram emot att leva och ta igen åren jag missat, vad hade hänt om jag inte tagit emot hjälpen? Jag får nästan gåshud
Misty:
Så om jag skär mig själv...?
Misty, jag slår vad om att du skulle längta tillbaka till din egen säng när du ligger på en brits. Det gjorde jag, jag längtade till min mamma... Det var så fruktansvärt att ligga där helt ensam.
Att skära sig är ganska brett begrepp. Livshotande sår, det blir nog sjukhus sen avdelning. Ytligare rispor, ingen inläggning.
Som Mårran sa så är en avdelning inget du vill uppleva. Det är inte en mysig soffa, roliga program på teve och en massa människor som bryr sig. I värsta fall är det ett tomt rum med en säng och en läkare som ev ger dig nånting så du inte orkar göra annat än ligga där.
Du vill inte hamna på en avdelning,det kan jag lova dig. Har ingen personlig erfarenhet av just BUP's avdelningar.
Det är inte inkorrekt att påstå att en akut psykiatrisk avdelning i regel är Förvaring och Övervakning i väntan på alternativ. Bättre att du väntar hemma i din säng,än inlåst i en grå miljö.
har varit inlagd flera gånger och det krävs inte alls speciellt mycket för att bli inlagd, det räcker att du ringer polisen och säger att du vill ta sjmord haha så kommer dom och låser in dig. iaf har det hänt mej, (har dock inte ringt själv) .. men det är inget och rekomendera det är inte speciellt kul på de där bupavdelningarna, dom flesta har nån form av shzitsofreni (vet ej hur det stavas) , och maten är inget och hurra för, man måste gå in på rummet kl 10 och man får inte ha tv på rummet 🙂
Misty:
Finns det några slags krav eller så för att bli inlagd på psyk? Om det t.ex. beror på hur självmordsbenägen man är?
Du måste utgöra fara för dig själv eller andra, iaf är det vad de har sagt till mig.
Misty:
Jag bara undrar, vad kommer att hända om jag berättar? Har svårt att tro att jag kommer att göra det nu, men jag tror inte att det är omöjligt i framtiden.
Du kommer ev bli inlaggd och du kommer garanterat få börja gå regelbundet hos en psykolog eller kurator och du kommer kanske ev att bli utredd.
joohaannaa1:
har varit inlagd flera gånger och det krävs inte alls speciellt mycket för att bli inlagd, det räcker att du ringer polisen och säger att du vill ta sjmord haha
Ja, väldigt mycket "haha" på det..
Tycker för övrigt att det är en rätt drastisk handling och verkligen ett rop på hjälp, så självklart så ska man bli inlagd då.
