Alone:

Bor i närheten av Göteborg faktiskt, i ett litet samhälle. Jag tror att det är drygt 4 mil in så går utmärkt att ta bussen. Grejen är att komma på något att åka in för, och att bestämma sig för det utan att fega ur.

Dåså! Försök utnyttja att det inte är så värst långt in till Göteborg om du verkligen vill ta tag i situationen som du befinner dig i. Om du inte tycker om någon speciell sport, ta dig i kragen och lär dig tycka om sporten som du bestämmer dig för att prova på. Innebandy, tennis, bordtennis, badminton eller fotboll är nog de sporterna jag kommer på som är ganska "nybörjarvänliga" vid 18 års ålder. Att ge sig på exempelvis hockey eller basket eller liknande i din ålder kan vara lite svårt när det kommer till att hitta en klubb eller förening som har nybörjarlag.

Inte för att vara rak på sak eller så, men vad tror du är den största anledningen till att du inte har lyckats skaffa några vänner? Beter du dig konstigt? Osocial? Har du tre bröstvårtor eller något annat uppseendeväckande utseende?

Jag har själv flyttat både till Stockholm och senare till USA utan att känna en kotte. Det gäller att pusha sig själv till aktiviteter som inte alltid är så jävla lockande egentligen.

Alone:

Samtidigt så måste jag ta tag i det någon gång men vet bara inte hur för att inte det ska bli för mycket.

det kan vara lätt överväldigande när det kommer till sådanna situationer där man måste vara social och sånt

Alone:

Ja 🙁 Mina intressen är att gymma, musik, film och datorn. Åka på någon spelning skulle kunna vara något, men det är ju inget man gör varje helg precis. Och då får det vara något bra

satsa på det då, du vet vilka inressen som du bör fokusera på och skaffa vänner inom samma krets

Marmoth:

Dåså!

Enda "problemet" är väl att resan kostar lite varje gång så skulle inte ha råd att göra det ofta. Har tänkt det, får kolla upp vad för sporter och lag som finns i närheten. Och se om det finns något för nybörjare. Jag hade tänkt att byta gym till där alla i min ålder tränar, men just nu är jag helt enkelt för feg eftersom min fysik inte är den bästa. Och ja, tar det lungt då det kan lätt bli för mycket där kan jag tänka mig.

Marmoth:

Inte för att vara rak på sak eller så, men vad tror du är den största anledningen till att du inte har lyckats skaffa några vänner?

Förut i mellan/höstadiet var det att jag helt enkelt inte kunde träffa någon på fritiden vilket ledde till att jag hamnade utanför. Sedan efter det, flyttade jag och skulle börja 9:an i en annan skola då var det som värst. Komma in sista terminen.. Det gick bara inte, så jag hoppade av, och pluggade in resten av ämnerna på IV.

Och efter det så bestämde jag mig för att börja på ett stort gymnasium men efter tre veckor hoppade jag av.

Skulle inte säga att jag beter mig konstigt, mer extremt tillbakadragen och har svårt att öppna mig. Tar tid för mig känna mig "säker" med nya människor, och sedan jag flyttade så har jag helt enkelt inte fått kontakt med någon i min ålder, som man har träffat tillräckligt mycket/pratar med för att jag ska kunna öppna mig.

Jag kan vara hyvasst social om jag vill, så skulle inte säga att jag är osocial men väldigt osäker, blyg och extremt tillbakadragen. Känner mig också ointressant och tråkig, men blir mest blygheten och osäkerheten som tar över. Tycker inte att jag är ful men samtidigt så är jag inte helt nöjd med mig själv (som dem flesta kan jag tänka mig).

Mitt fel att jag inte vågar säga något eftersom jag inte vet vad eller ta kontakt, plus att jag har nog haft lite otur och träffat fel personer om man får tycka synd om sig själv. Också att jag inte kunde träffa någon under mellan/högstadie tiden, tror faktiskt inte jag hade varit ensam annars om jag hade fått möjlighet att vara med på helgerna då.

Alone:

Men då gick jag fyra dagar i veckan och pluggade övertid (skulle försöka läsa in några ämnen samtidigt (både 9:ans & gymnasiedelen).

Sök efter folkhögskoleutbildningar som börjar VT-12. Där kan du läsa in grundskole- och gymnasiekompetens. Jag fick tipset att gå folkhögskola när jag blev sjukskriven i våras (hade en liknande situation som du), men jag valde istället att flytta till en annan ort och gå gymnasie där, för jag hade möjligheten. Generellt har folkhögskolor ett annat tänk än gymnasieskolor, man ser mer varje enskild elev och eftersom man bor på skolan är det lätt att lära känna andra människor. man bor ju så tätt på varandra.

Är du politiskt intresserad? Om inte, så, bli det. Då kan du gå med i någon slags organisation där det finns människor att agitera med.

Jag känner igen mig.

Kolla folkuniversitetet. Du vet själv bäst vad du tycker om.

Sen tycker jag absolut att du ska börja på folkhögskola! (och bo där). Jag tror att det är precis det du behöver, för då MÅSTE man praktiskt taget umgås med andra. Men kanske att det räcker med en termin? Jag vet inte.. men ett år kan ju kännas lite.. mäktigt. Speciellt om man inte tycker att man är så bra på det sociala. Om man inte bor på skolan blir det lätt så att det blir som på gymnasiet, man bara går hem när lektionerna är slut liksom. Om man bor på skolan kan man vara med på olika aktiviteter på kvällarna

Alone:

Förut spelade jag mycket onlinespel och var beroende men nu så har jag varit helt fri från det träsket i snart ett år och jag känner mig helt klart bättre än när jag spelade.

Enligt min personliga åsikt så är väldigt många här inne ersätter socialtid med datortid, vilket är nr1 anledning till att deras dåliga sociala kompetens inte blir bättre.

Bor du i en stor stad?

Tycker att tipsen om olika sporter med nybörjarlag låter bra, men om du tycker att det är ett problem att folk redan känner varandra när du kommer in tror jag inte att nybörjarlag är särskilt annorlunda från övrigt du testat.

Du skulle kunna göra en sen sökning till någon vårkurs på högskola eller folkhögskola, man behöver inte söka hela program. Det finns alltid lösa kurser på en eller en halv termin som börjar både vår och höst, och det är väl också ganska vanligt att folk inte känner varandra så väl på just dessa.

Dock tror jag inte att problemet egentligen är hur väl folk känner varandra. I nya grupper söker folk sig till de som söker sig till folk. Man pratar med de som pratar, så om du är väldigt tillbakadragen och blyg lär det bli svårt för dig ändå, chanserna att du hamnar i en situation där du känner dig helt bekväm är nog ganska så minimala.
Dock tror jag inte att det här är omöjligt för dig! Jag tror att din räddning ligger i hur medveten du är om problemet och även hur du förhåller dig till det. Du förstår vad som krävs av dig för att göra något åt din situation, du behöver bara komma över tröskeln.

Folk lär inte känna varandra över en dag heller, för de flesta tar det ganska lång tid innan man faktiskt blir bra vänner, även om det kanske låter som att de känt varandra hur länge som helst. Man pratar på och gör saker medans man väntar på att vänskapen ska växa.

Förslag: Sök vårkurs och flytta, eller börja i nån nybörjarlagsport (helst både och kanske).
Tvinga dig själv allt du kan att prata med folk, det behöver inte vara särskilt mycket åt gången, bara det är nånting.
Gå på UMträff.

Alone:

Och att jag är för gammal för att börja i något.

Alone:

Kurs kanske skulle kunna vara något men har ingen aning om vart det finns eller om det finns någon intressant.

Alone:

Jag antar att det kostar massor också för den delen.

Okej, fast nu har du ju givit upp från första början.
Du är inte för gammal för att börja i en nybörjarkurs.
Det finns massor för högre åldrar.
Jag gick på jujutsu en termin när jag var 19, enbart på kul. Det gick bra och fanns andra med vitt bälte.
Kurser är ju bara att söka på internet! Du vet väl hur man googlar?
Det måste heller inte kosta en massa, och söker du en kurs på en högskola eller ett universitet kan du få csn.

Det huvudsakliga du måste ändra på är din inställning. Precis som Miceparade skriver.

Bajwa:

Enligt min personliga åsikt så är väldigt många här inne ersätter socialtid med datortid, vilket är nr1 anledning till att deras dåliga sociala kompetens inte blir bättre.

Det beror självklart på vad för något man gör vid datorn. Det finns ett par spel som kräver ganska bra social förmåga och som även utvecklar den. Att samtidigt interagera på engelska i både tal och skrift är ännu mer utvecklande.

Alone:

Jag kan vara hyvasst social om jag vill, så skulle inte säga att jag är osocial men väldigt osäker, blyg och extremt tillbakadragen. Känner mig också ointressant och tråkig

Jag tror att du får jobba lite på det här, då din självkänsla verkar vara ditt största hinder. Därför tycker jag att din idé med ett miljöombyte låter bra. Även när du åker in till Göteborg så kan du lämna din "stereotyp" hemma.

Jag förstår att det kan vara svårt att bryta isen och försöka ändra på sig bland folk som redan har en uppfattning om dig. Men när du kommer till helt nya människor, försök agera som att du är kung och som att du är självsäker! Inte på ett arrogant vis, bara på ett självsäkert vis.

De vet ingenting om dig... låt de lära känna dig på dina villkor. Du behöver inte öppna dig direkt bara för att du är social. Man kan vara social utan att avslöja allt om sig själv. (Ett tips från mig är att tjejer dessutom gillar detta. Dvs en social kille som har lite mystik runt om sig och som de måste kämpa lite för att komma nära).

Och som ovanstående har skrivit.
Kom inte på en massa ursäkter till att inte ta tag i din situation. Pusha dig själv!!

Jag kan ge dig en morot:
Jag har t.o.m gått med i en irländsk dansklubb här på universitetet, trots att jag aldrig tränat dans överhuvudtaget. Jag ser för jävla löjlig ut ska jag säga dig och folk jag lärt känna där skrattar ofta åt mig. Men vem bryr sig?

Tack för alla tips! Jag ska söka runt och se om det finns något nybörjarlag eller fhsk som ser intressant ut som börjar på vårterminen. Det jag har tänkt på är att det kanske inte är det bästa just på vårterminen då man kommer in i allt. Men finns säkert någon kurs där alla är nya hoppas jag.

Blir att försöka testa det mesta som går, och verkligen försöka. Har inte äns försökt för att vara helt ärlig eftersom jag inte har fått någon riktig chans eller träffat personer tillräckligt ofta. Hållit mig isolerad under en längre period efter jag hoppade av gymnasiet och det är först nu det sista året som jag har tagit tag i problemet och slutat med allt spelande. Men svårt att komma på något att göra utöver skola & eventuell sport om det finns något i närheten. Tyvärr så blir det datorn automatiskt när man inte har något att göra, finns inte mycket annat att hitta på.

Marmoth:

Jag kan ge dig en morot:

Sant, jag fokuserar för mycket på vad alla ska tycka och tänka på mig istället för att bara köra. Men har inte fått rätt tillfälle och försökt. Inte heller vågat att misslyckas.

Alone:

Tyvärr så blir det datorn automatiskt när man inte har något att göra, finns inte mycket annat att hitta på.

haha känner igen mig..sorgligt.

Kan sitta vid datorn hela dagen fram til 3-4 tiden,och lyssna på musik och bläddra runt, se filmer. Snacka om slöseri med tid, men man tröttnar ju aldrig på musik eller film.

Och har ju oftast inget som jag ska göra dagen efteråt, snacka om sämst dyngsrytm. Något som jag måste ta tag i så snart som möjligt för att må bättre.

Alone:

Något som jag måste ta tag i så snart som möjligt för att må bättre.

ja me.. kanske ska börja med teater om några veckor, med förutsättning att tillräckligt många anmäler sig.

Om du bor nära göteborg är detta ganska så busenkelt!

1. Ta tag dig i skolan, 60% av mina kompisar är personer jag träffat i skolan.

2. Som sagt tidigare, gå och sporta med dig. Håller med att Gym kan vara kul (Gymmar själv) men sport är en annan femma.
Och du behöver inte sluta gym bara för att du sportar.
Jag brinner för kampsport och gym samtidigt som jag älskar dans och massa annat.

3. Varje dag kan du 'träna' din social-fobi.
Gå och säg någon random kommentar till random personer i stan så märker du att dem är mer öppna än man tror. Med tiden kommer du kunna hålla en konversation med vilken random person som helst (nästan xD)

4. Lycka till 🙂