Aviseringar
Rensa alla

Jag är rädd....


Ämnesstartare

Av någon anledning vågar jag inte bli av med mitt långa hår, det känns som att det är allt som jag är. Att det enda folk ser är han med det långa håret och att det är min enda attribut.

Som att jag bara skulle falla i glömska om jag gjorde mig av med det.

Är det vanligt att identifiera sig med något så mycket? :-k Tell ya storiz!


   
Citera
Ämnesetiketter
Ämnesstartare

typ de flesta tjejer är väll så.. men gör det inte då?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Du kan ju pröva att knåda in håret i en mössa i en vecka, och se om folk minns dig. [party]

Och jo, jag hade den relationen till en keps tidigare. Det gick så långt att klasskamrater faktiskt inte kände igen mig och såg att jag kommit de få dagar jag glömt den.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Lounge fact:

men gör det inte då?

Men samtidigt så är det ju ett problem, att jag inte klarar av att vara som alla andra utan att jag alltid får för mig att det enda sättet att vinna uppskattning är att vara annorlunda.

Hahaha, det här blev vistt en emotråd från min sida. Damn.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

jag klippte av mitt 30cm långa hår, så nu har jag kort [smile]
Det bästa var att se alla mina kompisars reaktion nästa dag, för ingen visste om att jag skulle klippa av det XD


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Dan_the_ironman:

Men samtidigt så är det ju ett problem, att jag inte klarar av att vara som alla andra utan att jag alltid får för mig att det enda sättet att vinna uppskattning är att vara annorlunda.

Aha, men.. tycker du om ditt hår då?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Lounge fact:

Aha, men.. tycker du om ditt hår då?

haha nej.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Dan_the_ironman:

haha nej.

Okej. Klipp av det och stå ut med känslan, du är minst lika uppskattad med eller utan mainstremhår.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Lounge fact:

Klipp av det och stå ut med känslan

Haha, det vågar jag nog inte. Får nog börja försöka bli som folk istället.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Dan_the_ironman:

Haha, det vågar jag nog inte. Får nog börja försöka bli som folk istället.

Klart du vågar.. hur är du inte som folk menar du?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Lounge fact:

hur är du inte som folk menar du?

Det är väl mest inåt, att jag tänker för mycket och för konstigt och försvårar allt. Om jag inte hade tänkt så mycket hade jag inte varit så emotionellt handikappad.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Dan_the_ironman:

Det är väl mest inåt, att jag tänker för mycket och för konstigt och försvårar allt. Om jag inte hade tänkt så mycket hade jag inte varit så emotionellt handikappad.

Det e svårt att bara stänga av hjärnan. Men jag tror det bara är du som tänker att du inte är som folk, det sitter i din lilla elaka hjärna som hackar på dig själv konstant, utan konkreta bevis köper du det för det känns så.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Lounge fact:

Men jag tror

Sant, men svårt att förändra de tankebanor som grävt sig djupare och djupare sedan man fyllde typ 12.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Dan_the_ironman:

Sant, men svårt att förändra de tankebanor som grävt sig djupare och djupare sedan man fyllde typ 12.

Det är svårt ja, men fullt möjligt! Låter som du fastnar i tankefällor, typ:

"Diskvalificering av det positiva.

Det positiva gäller inte eller du förklarar bort det. "Det finns säkert något lurt med det här..."

Förminskning

Du ser det positiva som verkligt men ändå betydelselöst.

Övergeneralisering

Enstaka händelse eller situation tolkas som typisk för hela ditt liv.

Etikettering

Detta är en extrem form av övergeneralisering. En person med utländskt utseende tar en cykel = alla invandrare är tjuvar.

Svart-vitt-tänkande, allt eller inget-tänkande

Det finns bara två alternativ; succé eller fiasko. "Om jag inte gör det perfekt är jag inte värd något."
Selektiv abstraktion, kikartricket

Om du ser en ros ser du bara taggarna. Du fokuserar enbart på en aspekt, oftast negativ, bland många andra.

Personalisering

Du tar på dig personligt ansvar, även när andra aspekter har betydelse. Till exempel tolkar du det personligt när kritik riktas mot en grupp.

Känslotänkande

Du antar att de känslor du har är samma sak som verkligheten. "Jag känner att det är hopplöst, alltså är det så."

Tankeläsning

Du tror dig veta vad andra tänker och har för uppfattning om en. "Det syns ju på dom."

Siarens misstag

Du lever som om dina negativa förväntningar är fakta. "Det bara är så, det kommer inte att funka."

Katastroftänkande

Negativa händelser och mindre oförutsedda händelser blir stora katastrofer.

Måste och borde-tänkande

Används ofta för att höja motivationen. De är förknippade med skuld- och skamkänslor. "Jag borde inte bli upprörd på min mamma, hon vill mig väl och blir sårad...""


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Lounge fact:

Det positiva gäller inte eller du förklarar bort det. "Det finns säkert något lurt med det här..."

haha, är nog väldigt så. Och att jag drar väldigt många slutsatser av små saker. Speciellt om slutsatsen är någon sorts komplott mot mig.


   
SvaraCitera