Nu ska jag berätta något som jag aldrig berättat för någon, inte ens mina föräldrar, inte ens min katt. När jag var elva, blev jag våldtagen på hemvägen från skolan. Det var 2 män som stannade intill mig och innan jag hann reagera så hade dog dragit in mig i bilen, det hände så jäkla fort att jag knapt kommer ihåg det. Men när jag väl var där inne var den an av männen som slog mig i huvudet, jag tuppade av, efter en stund när jag vaknade så var dom redan inne i mig, dom sa i ingenting eller nåt. Dom hade bundit mina händer och tejpat min mun, när dom var klar så slog dom mig igen. Efter en stund vaknade jag upp ur ett dike, ungefär 30 minuter hade gått och jag hade ont överallt. Jag var hur svag som helst. När jag kom hem gick jag in i duschen och skubbade mig tills jag blödde(inte bokstavligen). Jag täckte mina sår och har hållit det här hemligt i hela mitt liv. Var 11 och nu är jag 15. Jag är fortfarande deprimerad och har ångestattacker, men när mamma frågar så kan jag inte säga varför jag mår dåligt. Visst, många andra tonårsproblem har jag väl oxå, så dom berättar jag, men jag har aldrig klarat av att berätta det. Vet inte vad jag ska ta mig till? Hjälp.
Forumet - Jag blev våldtagen
Jag blev våldtagen
Spana också in:
-
Formulär (2)
S3ON: POLISANMÄL NUMen såg varken deras ansikten eller hörde deras röst. Hur anmäler man då? Och det var ju 4 år sedan så poliserna kommer ju inte bry sig om det eftersom det var så längesen, eftersom poliserna är helt jäkla koko idag
LittleLionMan:Det är väll aldrig försent? Såg du regplåtarna?
Men såg varken deras ansikten eller hörde deras röst. Hur anmäler man då? Och det var ju 4 år sedan så poliserna kommer ju inte bry sig om det eftersom det var så längesen, eftersom poliserna är helt jäkla koko idag
Tjohej:Nej tyvärr. Men en läskig pedobil
Det är väll aldrig försent? Såg du regplåtarna?
LittleLionMan:Okej, då blev det ännu svårare.
Nej tyvärr. Men en läskig pedobil
Tjohej:Jag vet, därför är det lite svårt att polisanmäla :/
Okej, då blev det ännu svårare.
LittleLionMan: Hur anmäler man då?http://polisen.se/Utsatt-for-brott/Gor-en-anmalan/
De ser allvarligt på våldtäkter, och kommer definitivt göra något. en som du säger lär det vara svårt när de inte har något signalement att gå utefter. :/ Man ska alltid polisanmäla. oavsett vad när man blivit utsatt för brott!
Polisanmälan kanske inte går igenom men om du anmäler har du åtminstone gjort rätt för dig själv och kanske kan gå vidare, få hjälp med ångesten och depressionen när dem vet orsaken bakom den.
Säger det i denna tråd också, brottsofferjouren är en jättebra ideell organisation som har tystnadsplikt och du kan gå dit och få hjälp med anmälan eller bara få prata om det som hänt och få hjälp att ta sig igenom det.
Och massa stödkramar <3S3ON:Okej, ska tänka på det :)
http://polisen.se/Utsatt-for-brott/Gor-en-anmalan/
De ser allvarligt på våldtäkter, och kommer definitivt göra något. en som du säger lär det vara svårt när de inte har något signalement att gå utefter. :/ Man ska alltid polisanmäla. oavsett vad när man blivit utsatt för brott!
Deviance: Polisanmälan kanske inte går igenom men om du anmäler har du åtminstone gjort rätt för dig själv och kanske kan gå vidare, få hjälp med ångesten och depressionen när dem vet orsaken bakom den.Aww, tack :) <3Säger det i denna tråd också, brottsofferjouren är en jättebra ideell organisation som har tystnadsplikt och du kan gå dit och få hjälp med anmälan eller bara få prata om det som hänt och få hjälp att ta sig igenom det. Och massa stödkramar <3
Polisanmälning eller ej, så tycker jag att du borde finna ett avslut till det som hände dig, du har inte pratat med någon? Jag vet att alla säger att man ska prata med en psykolog eller liknande, och sanningen är att det borde man verkligen. Klart som fan att mår skit efter något sådant, jag vet själv, det finns ingen anledning att plåga sig själv på ett sådant sätt...
liteförnaivförattvågavaknaupp: Polisanmälning eller ej, så tycker jag att du borde finna ett avslut till det som hände dig, du har inte pratat med någon? Jag vet att alla säger att man ska prata med en psykolog eller liknande, och sanningen är att det borde man verkligen. Klart som fan att mår skit efter något sådant, jag vet själv, det finns ingen anledning att plåga sig själv på ett sådant sätt...Jag pratade med en terapeut förut men hon var helt nuts. En annan jag hade slutade jag gå till, vet inte varför dock .
Det gamla jag skulle, helt seriöst, tillägna all min tid åt att hjälpa dig (även fast jag inte har varit med om samma sak... *suck*), om du lät mig (hah..) för sån är bara jag, men jag själv mår typ skiiiiit och är nog lika lost i livet som du är, men jag rekommenderar VERKLIGEN att prata med någon. (Jag skulle nog säga att en person du inte känner är bättre för det blir simplare..) Om jag får fråga, varför har du inte sökt "hjälp", gått till polisen eller liknande?
