Forumet - Jag får inte vara den jag är

Jag får inte vara den jag är

464 1 8
Jag är 23 år och folk låter inte mig få vara det, på det sättet att de måste förklara saker för mig som dem tror att jag inte förstår, trots att jag inte känner att de måste förklara alltig helatiden och för att jag redan vet dessa saker. De förstår iinte hur de ska behandla mig och frågar mig om hur de ska göra men vägrar ädå lyssna på hur jag känner tänker och sådant, då räknas inte det. Jag kan säga jag vill att ni behandlar mig som 23 år men då ska de ifrågasätta saker jag gör fel och jag får inte förklara då utan då vägrar de också lyssna för att de förstår inte att jag tar illa upp. Sedan förstår folk inte att jag vill klippa navelsträngen som man säger när man vill bli självständig och det är det jag håller på att göra, men folk ska dra mig tillbaka och föreläsa om saker jag redan förstår och det är som en ond cirkel, så fort jag tar egna beslut eller försöker bli självständig och bilda ett eget liv, så är det som om folk bara nej du kommer aldrig att få göra dina egna val samtidigt som de säger att de vill att jag ska bilda ett eget liv, klart att det blir förvirrande för mig?

Varför får jag inte vara 23 år och lyckas i livet? 
Varför måste folk bestämma åt mig vad jag ska göra eller inte? 
Så är det för mig med, precis som ovan sa fast på det positiva hållet. Jag övar just nu på att motionera så mycket till jobbet som möjligt. Har alltid vart bortskämd med och få skjuts och mina föräldrar säger alltid att jag ska gå men sen fixar mamma skjuts till mig ändå av syrran. Och chefen skrattar, säger "din mamma har nog lite svårt och släppa taget om dig". Och jag får inte flytta hemifrån när jag hittat lediga ställen för där är det tydligen livligt på kvällarna eller nått annat galet där som de inte tycker om. Tror att jag inte kommer klara av det. Då vill de hellre att jag fortsätter bo hemma.

SkeletonGirl: Så är det för mig med, precis som ovan sa fast på det positiva hållet. Jag övar just nu på att motionera så mycket till jobbet som möjligt. Har alltid vart bortskämd med och få skjuts och mina föräldrar säger alltid att jag ska gå men sen fixar mamma skjuts till mig ändå av syrran. Och chefen skrattar, säger "din mamma har nog lite svårt och släppa taget om dig". Och jag får inte flytta hemifrån när jag hittat lediga ställen för där är det tydligen livligt på kvällarna eller nått annat galet där som de inte tycker om. Tror att jag inte kommer klara av det. Då vill de hellre att jag fortsätter bo hemma.
Ja de har svårt att förstå att jag är 23 och att jag vill komma vidare i livet. Jag vill skapa mig ett eget liv och för att komma dit måste de ju låta mig ta egna beslut men gör dem handlingar som gör att jag inte får ta egna beslut eller så, så hindrar det ju mig lite från att bli självständig och bilda mig ett eget liv. De behndlar ju mig som ett barn rättaresagt och jag mår ju dåligt att det är så, för jag vill bara klippa navelsträngen. 

De kan liksom säga saker som man inte säger till dem i min ålder och då börjar man ju undra, hur gammal tror ni att jag är egentligen? Jag menar säger man till en 23 åring gå upp på ditt rum? Man kanske gör det till en som är 10 år och är olydig, det är just därför det blir komiskt att de inte tror jag är 23 och förstår saker. Det är inte bara familj som gör såhär utan även andra och man märker ju skillnad på hur folk behnadlar mig jämfört med andra och då har ju några sagt att de märkt skillnanden själva också, samtidigt som de fortsätter att behandla mig som ett barn. Man kan säga att de vill att jag ska bli självständig men samtidigt säger att jag ite klarar av det, det är då inte konstigt att jag tar illa upp eller blir förvirrad, eftersom jag själv bara vill komma ur denna onda cirkel och bilda mig ett eget liv. 


Rebecca00: Folk skriver du, jag antar att det är folk som står dig nära?
Om de har varit med dig mycket i ditt liv kan det vara svårt för dem att se att saker och ting förändras. Detta är bara en hypotes men det kanske kan vara för att de är rädda för förändring och vill att allt ska stanna som det alltid varit.
Svaren är till er båda så att ni förstår lite mer då jag kan ha svårt med att uttrycka mig...

Spana också in:


lurifax69: Jadu , människor ser den personen som man träder fram som . Stå på dig mer så ordnar det sig. 
Om man säger såhär, jag tar mycket plats men då drar de mig tillbaka om man säger så, alltså att de inte tror på att man klarar det eller liknande, de vägrar inse att jag faktiskt är 23 för de behandlar ju mig som 10 ibland, och när jag väl försöker bryta mig loss för jag vill ju inte bo hemma hos mina föräldrar hela livet, det är då de kan slänga ur men du måste ha ett jobb, alltid föreläsa för mig om saker som de redan vet att jag fattar men ändå tror att jag ite fattar det, det blir som en ond cirkel och jag kommer inte ut. Jag behöver vägledning och när jag väl får de så bara gud vad du är bra, men saken är ju att jag måste ju komma vidare i livet och därför tycker jag att det blir lite fel när de helt plötsligt tycker jag är bra på något som är normalt i min ålder. Förstår du vad jag menar? Det är normalt att tex jobba eller så och när man då visar att man har jobbat i en butik tex så är det som om gud vad du är duktig fast på en barnsligare nivå, som om man tex klarat av ett prov. De visar ju saker på fel sätt för att de har den inställningen att jag inte klarar av saker samtidigt som de visar att de tror på mig också, så det är där det blir fel. När jag gör rätt så regarerar de och vill då förklara hur man ska göra osv, men när jag gör fel eller tar egna beslut som de tycker är dåliga, men ändå är mina beslut ja då klarar man inte av någonting typ. Lite komplicerat men förstår du hur jag menar? de är skitsvårt att göra egna beslut för att komma vidare i livet och bli självständig om man inte får göra det, för på de sättet dem behandlar mig på så kommer jag inte komma någonstans.  

jossie94:
Om man säger såhär, jag tar mycket plats men då drar de mig tillbaka om man säger så, alltså att de inte tror på att man klarar det eller liknande, de vägrar inse att jag faktiskt är 23 för de behandlar ju mig som 10 ibland, och när jag väl försöker bryta mig loss för jag vill ju inte bo hemma hos mina föräldrar hela livet, det är då de kan slänga ur men du måste ha ett jobb, alltid föreläsa för mig om saker som de redan vet att jag fattar men ändå tror att jag ite fattar det, det blir som en ond cirkel och jag kommer inte ut. Jag behöver vägledning och när jag väl får de så bara gud vad du är bra, men saken är ju att jag måste ju komma vidare i livet och därför tycker jag att det blir lite fel när de helt plötsligt tycker jag är bra på något som är normalt i min ålder. Förstår du vad jag menar? Det är normalt att tex jobba eller så och när man då visar att man har jobbat i en butik tex så är det som om gud vad du är duktig fast på en barnsligare nivå, som om man tex klarat av ett prov. De visar ju saker på fel sätt för att de har den inställningen att jag inte klarar av saker samtidigt som de visar att de tror på mig också, så det är där det blir fel. När jag gör rätt så regarerar de och vill då förklara hur man ska göra osv, men när jag gör fel eller tar egna beslut som de tycker är dåliga, men ändå är mina beslut ja då klarar man inte av någonting typ. Lite komplicerat men förstår du hur jag menar? de är skitsvårt att göra egna beslut för att komma vidare i livet och bli självständig om man inte får göra det, för på de sättet dem behandlar mig på så kommer jag inte komma någonstans.  
Förstår , men om du vet att du själv kan göra något så börja få en rutin? Tex jobba plugga och träffa människor , väldigt viktigt för ens välmående, det har jag Lärt mig. Om du vill flytta börja spara  .
vill man ha nåt gjort får man alltid för det själv tyvärr. 
livets hårda skola. 
Hoppas allt löser sig!

lurifax69:
Förstår , men om du vet att du själv kan göra något så börja få en rutin? Tex jobba plugga och träffa människor , väldigt viktigt för ens välmående, det har jag Lärt mig. Om du vill flytta börja spara  .
vill man ha nåt gjort får man alltid för det själv tyvärr. 
livets hårda skola. 
Hoppas allt löser sig!
Absolut gör jag ju det, jag praktiserar, tar egna beslut och sådär, ändå ska folk föreläsa för mig om saker som om jag vore efterbliven eller snarare 10 år, jag är 23 och de behandlar då mig som 10 när det kanske är så att det hänt något och då känner jag , varför ska de behöv berätta detta för mig när de ändå fattar att jag förstår? et är som om du som är kille och är du 18 eller hur gammal är du? det är som om jag skulle berätta för dig om vad festa eller cod dvs call of duty är för att du är kille och det är då klart att du fattar vad de är då jättemånga i min och din ålder håller på med dem sociala grejer, det är ju liksom normalt idagen samhälle. Varför ska jag då berätta för dig vad festa eller cod är då om du inte har bett om det? Hade du frågat mig om ad cod är så hade jag absolut berättat men tänk då att det kanske låg någonting bakom tex en diagnos eller liknande..

jossie94:
Absolut gör jag ju det, jag praktiserar, tar egna beslut och sådär, ändå ska folk föreläsa för mig om saker som om jag vore efterbliven eller snarare 10 år, jag är 23 och de behandlar då mig som 10 när det kanske är så att det hänt något och då känner jag , varför ska de behöv berätta detta för mig när de ändå fattar att jag förstår? et är som om du som är kille och är du 18 eller hur gammal är du? det är som om jag skulle berätta för dig om vad festa eller cod dvs call of duty är för att du är kille och det är då klart att du fattar vad de är då jättemånga i min och din ålder håller på med dem sociala grejer, det är ju liksom normalt idagen samhälle. Varför ska jag då berätta för dig vad festa eller cod är då om du inte har bett om det? Hade du frågat mig om ad cod är så hade jag absolut berättat men tänk då att det kanske låg någonting bakom tex en diagnos eller liknande..
Kanske bara försök o inte tänka på det så mycket. Stäng allt ute om det är möjligt .