Tjenare alla umare.
Min första gång här. Ursäkta för den "dramatiska" rubriken, men det är den sanna beskrivningen på hur jag känner mig nu. Jag har ingen! Inte någonsin kunde jag tänkt mig att jag skulle känna mig så tom, oönskad och konstant deprimerad som nu. Inga vänner har jag kvar...inte för att jag hade så många från början, men de få som jag hade brukade ge mig en illusion av att jag var behövd...Nu är det bara jag...
Jag har hamnat i en djup depression p.g.a. många saker som hänt i mitt liv. Nu när jag är ensam så har jag ingen att "glömma bort allt med". Jag har försökt ta mitt liv flera gånger, men har alltid avvärjt i sista minut. Ingen livsglädje har jag kvar. Jag vet att självmord inte är en bra utväg...men det kommer komma en dag då jag inte orkar mer! Hjälp?
Kommentarer (1)
Du är aldrig ensam, när det väl händer något så har man folk bakom sig som man inte trodde att man skulle ha & om dina vänner har lämnat dig, då har dom visat viken plats dom står på!
Kan du inte prata med dina föräldrar om att du känner så här?
och att du har försökt ta ditt liv är så hemskt, du är värd mycket glöm aldrig det!
Du ska aldrig sluta kämpa, även om hur deppig man än är, så finns alltid hoppet kvar även om man inte ser den! börja se de positiva i livet och försöka glöm alla negativa tankar och funderingar.
jag har inte haft ett bra liv själv, har blivit misshandlad av min pappa sen jag var liten och massa mer. men jag har varit så stark och klarat mig igenom det och det vet jag att du också gör på något sätt ;)
Om du mår dålig över något så skriv till mig: HrossSuzette på kik :)
även om jag inte känner dig så finns ja !
"du klarar allt, bara tror på dig själv!"