Aviseringar
Rensa alla

Jag klarar inte mer


Ämnesstartare

Mitt liv det senaste året har varit ett rent helvete. Jag har känt mig som ensammast i världen utan kompisar i skolan och endast ett fåtal på fritiden. Jag blev sviken av min bästa vän vilket startade allt det här och det fick mig att sluta skolan, gå ner 16 kg på två månader och blivit tvingad till kurator och psykolog utan framgång, det känns inte som att de har någonting att komma med.

Jag har haft självmordstankar länge men jag har aldrig berättat för någon då jag skäms över att jag är så svag och låter en annan människa förstöra för mig men det är inte så lätt att strunta i det som alla säger. Den enda som sett hur jag mått är min pojkvän och utan honom hade jag gett upp för länge sen..

Men för några timmar sedan dumpade han mig på sms och förklaringen var att jag är för rädd att stå på egna ben och att jag i princip är " i vägen " för honom. Han avslutade med " jag älskar dig, det har ingenting med det att göra ska du veta"

Jag orkar inte mer, finns det någon där ute som förstår hur jag mår? Att enda anledningen till att man fortfarande lever är för att man inte vill att ens mor ska gå sönder totalt? Någon som kan hjälpa? För just nu vet jag inte om jag klarar natten, det gör så ont överallt.


   
Citera

well, har du ingen rädsla för vad som eventuellt kan vänta dig på andra sidan döden?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Faktiskt inte, jag orkar inte med problemen längre och är beredd att ta den "fega" vägen. Är bara rädd att mina föräldrar kommer bryta ihop då vi haft det jobbigt med släktingar och så på sistone. Vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska orka


   
SvaraCitera

Du klarar natten, det går bra. För din mammas skull, för min skull, för din egen skull.
Tänk på att det kan bli bättre.
Du måste prata med någon, någon som kan hjälpa dig. Tänk efter, vem skulle du kunna berätta för? Släkting? Kompis? Kusin?
Du behöver hjälp av en psykolog med dina självmordstankar, det är väldigt svårt att klara upp själv.
Om du inte orkar säga det så skriv ett brev och ge till en psykolog/kurator/skolsköterska, kanske visa dom ditt inlägg här?

Just gör din pojkvänns svek ont (det är ett svek, man dumpar inte någon via sms, speciellt inte om han vet att du mår dåligt) men du överlever natten.

Om du har ångest (något som fungerar för mig) blunda och ta djupa andetag, räkna andetagen till fem och börja om igen från ett till fem.

Kan du avleda tankarna på allt hemskt och att det gör ont på något sätt, kan du prata med någon? ringa någon? Tvinga dig själv att fokusera på något annat, en film?

Jag kanske är väldigt naiv, har aldrig haft självmordstankar själv och vet inte vad du går igenom nu. Men jag vet att du överlever natten


   
SvaraCitera

Som du beskriver så lär dina föräldrar bli väldigt ledsna och känna sig misslyckade på många vis för resten av deras liv.. Detta för mig, ihop med den där rädslan för vad som väntar på andra sidan..


   
SvaraCitera

hah har känt som du i typ 4 timmar, funderade på om jag bodde tillräckligt högt upp för att dö av fallet från fönstret [shake] fattar ej hur du orkar 🙁


   
SvaraCitera

kan inte sätta mig in i er situation, för oerfaren för att förstå.
Finns det inget annat värt att leva för?


   
SvaraCitera

Kassiopeja:

Finns det inget annat värt att leva för?

pingis[blush]


   
SvaraCitera

Kassiopeja:

Finns det inget annat värt att leva för?

Inget jag har upplevt förut iaf. [cute]


   
SvaraCitera

Du tänker inte att du på något sätt kan hitta en mening i livet, som många andra människor ser?


   
SvaraCitera

Tickstart:

pingis

Tickis, jag tror att det är bäst att inte skämta i den här tråden.

RunOver:

Jag orkar inte mer, finns det någon där ute som förstår hur jag mår? Att enda anledningen till att man fortfarande lever är för att man inte vill att ens mor ska gå sönder totalt?

[sad] Det är oerhört smärtsamt att vara fäst vid andra människor. Jag är också en sån som blir väldigt känslomässigt nära andra människor i min närhet och det sliter isär själen när man sen blir sviken, lämnad. Jag har på senare tid lärt mig att jag är den viktigaste personen i mitt liv och ingen annan människa på denna jord! Jag lever inte längre för någon annan. Jag lever för min egen själ och för att göra det som lyfter den.

RunOver:

Jag har haft självmordstankar länge men jag har aldrig berättat för någon.

Vad gillar du att göra i livet? Vad har du för intressen? Vad kan få dig ur sängen en tung dag?


   
SvaraCitera

xyz123:

Tickis, jag tror att det är bäst att inte skämta i den här tråden.

xD ok


   
SvaraCitera

Jag vet inte. Ring hjälplinjen 020-220060 kris och stödsamtal?
Kanske kan hjälpa, jag vet inte? Gör någonting


   
SvaraCitera
höna

Tickstart:

pingis

hahah vet inte varför men börja skratta av ddär


   
SvaraCitera

jag vet hur du känner men tyvärr har jag inget som kan hjälpa dig, för att jag är i samma sits. jag hoppar mellan att inte söka hjälp och att söka hjälp. jag är typ mellan de två i denna stund. jag har också självmordstankar eller har jag det jag tänker i alla fall att jag borde dö, men inte direkt på självmord på grund av min pappa som tog självmord, så har jag "lovat honom" att inte själv göra det för att jag vet konsekvenserna av det. jag vill gärna hjälpa dig men jag kan inte


   
SvaraCitera