Jag behöver hjälp.
Undrade ifall jag skulle lägga detta bland "Abort& Preventivmedel" eller detta forumet. Men detta är mer ett problem.
Min uppväxt har vart svår.
Min pappa har behandlat mig känslolöst, jag har fått ta emot slag och hårda ord, min lillebror blev deprimerad, och sitter inne hela dagarna.'
Dessa problem har jag klarat av att tackla.
men i lördags så hade jag sex första gången, oskyddat.
Och jag har ägglossning exakt denna tidpunkten, så det är mycket troligt att jag är gravid.
Jag har vart hos ungdomsmottagningen och fått ett dagen-efter-piller, jag har också fått tid för ett graviditets test.
Men jag kan inte tackla detta, jag kan inte gå runt och kanske vara gravid.
Jag är precis fyllda 15 år och det känns som jag lever i en dröm.
jag är inte närvarande någonstans längre.
Jag orkar inte mer snart. Jag behöver peppas, för nu rann allt över. Det blev för mycket.
Samtidigt har jag flera prov denna veckan som jag ska ta mig igenom, och skolan sätter en otrolig press på mig.
Jag har ett otroligt ikke-stabilt psyke och går lätt in i depritioner och jag ska åka ifrån min familj till italien om några dagar.
Och jag kommer inte klara detta på egen hand.
Jag behöver hjälp, tips hur jag ska ta mig igenom detta.
Inget:
"skyll dig själv som har sex oskyddat"
Jag var dum och tänkte inte på konsekvenserna men dem har jag fått ta nu.
Snälla hjälp mig.
Äsch, skit samma! ta dig i kragen och gå vidare med ditt vanliga liv tills du får besked om du är gravid eller inte, jag antar att du är omedveten om det nu va? ta ett graviditets-test och se vad svaren blir.
Ifall du nu är gravid så är det upp till dig om du vill behöva barnet eller inte.. men abort är ju alltid möjligt i så fall.
Skolan hmm.. du går nog i 9an, så jaa satsa som inåt helvete på att fixa betygen så att du kommer in på det du vill gå i gymnasiet.. Det krävs bara lite ansträngning så ska du se att det löser sig.
Italien.. Hur länge ska du vara borta? ![[surprised]](/img/smilies/surprised.gif)
Tänk inte så mycket innan du vet något säkert. När du väl vet det, kan du istället tänka på vad du ska göra.
erini:
Och jag kommer inte klara detta på egen hand.
Ta testet först och främst. Panikera inte förrän du har svaret svart på vitt. Om du skulle vara gravid har du flera alternativ framför dig, och du kan göra en så kallad medicinsk abort som jämförelsevis inte känns lika läskig som den kirurgiska. Ta testet nu och se sen! Det går nog, ska du se.
Du behöver inte oroa dig så mycket för graviditeten, oavsett vad resultatet visar. Vi lever inte i Polen, och är du gravid finns det en lösning. Abort är inget fult ord alls. Det är en trygghet, och tack vare den behöver man inte ha ångest. och du behöver inte skylla dig själv - skydd är på bådas ansvar.
Mkenzie:
Äsch, skit samma! ta dig i kragen och gå vidare med ditt vanliga liv tills du får besked om du är gravid eller inte, jag antar att du är omedveten om det nu va? ta ett graviditets-test och se vad svaren blir.
Jag har en tid för det om 3 veckor, det är först då det är säkert om man är det. Att gå ovetande i 3 veckor samtidigt som ens förälrar har bekostat en resa då man ska åka skidor som man sett fram emot i ett år.
Mkenzie:
Italien.. Hur länge ska du vara borta?
i en och en halv vecka i alperna. älskar skidor.
Jonnybravo91:
Tänk inte så mycket innan du vet något säkert. När du väl vet det, kan du istället tänka på vad du ska göra.
det är självklart att det blir abort men det kommer vara otroligt smärtsamt psykiskt för mig.
erini:
men det kommer vara otroligt smärtsamt psykiskt för mig.
Varför? Om du inte vill ha barn så är det den bästa - och enda - lösningen. Annars kan du ju adoptera bort barnet, om du är emot abort.
erini:
det är självklart att det blir abort men det kommer vara otroligt smärtsamt psykiskt för mig.
Det tror jag att det blir för alla. ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
Men man ska följa magkänslan och göra det man tror är bäst för en själv.
erini:
det är självklart att det blir abort men det kommer vara otroligt smärtsamt psykiskt för mig.
Men som sagt, du vet ännu inte om du är gravid eller ej.
kraamisz:
Det tror jag att det blir för alla.
Sluta tuta i folk generaliseringar. Abort behöver inte överhuvudtaget vara smärtsamt, det handlar om situationen, inställningen och vilken etik man följer.
timeisrunningout:
Sluta tuta i folk generaliseringar. Abort behöver inte överhuvudtaget vara smärtsamt, det handlar om situationen, inställningen och vilken etik man följer.
Du kan sluta vara så dryg.
timeisrunningout:
Varför? Om du inte vill ha barn så är det den bästa - och enda - lösningen. Annars kan du ju adoptera bort barnet, om du är emot abort.
Jag är inte emot abort överhuvudtaget. Och det är nog det enda alternativet om testet skulle visa positivt. Vet inte hur jag skulle må psykiskt efter en abort, men om jag känner mig själv så skulle jag inte kunnat släppa det på väldigt länge. Men dit blir till att bita sig i läppen och köra på så gott jag kan.
Ska jag berätta detta för mina föräldrar för att få stöd? De skulle inte bli arga, bara lite besvikna att jag inte tagit mitt ansvar.
kraamisz:
Du kan sluta vara så dryg.
Är jag dryg bara för att jag säger emot dig? Du hjälper inte TS överhuvudtaget genom att säga att alla mår dåligt av abort. Tänk efter själv vilken stämning du sprider genom dina ord, eftersom ord kan ha rätt allvarliga konsekvenser.
erini:
Ska jag berätta detta för mina föräldrar för att få stöd?
Det tycker jag absolut. Oavsett vad man känner inför eller eventuellt efter en abort är det ju ändå en märklig situation att hamna i och stöd borde man få i vilket fall som helst, så känner du att du har det förtroendet för dina föräldrar och att ni skulle kunna diskutera något sånt här sansat utan att komplikationer uppstod, är de nog det bästa alternativet.
timeisrunningout:
Det tycker jag absolut.
Tack för all din hjälp, mina närmaste vet redan och de är ett otorligt stöd i det hela. Men på nätterna här hemma skulle det känns underlättande att kunna prata med någon. Det får bli till att berätta!
timeisrunningout:
Du hjälper inte TS överhuvudtaget genom att säga att alla mår dåligt av abort.
Det var mer som en liten tröst. Så hon vet att hon inte är ensam.
