Jag har skärt mig själv...bränt mig själv med flit, speciellt på armarna. Händer att jag gör det ibland fortfarande. Idag fick mina äldre halvsyskon syn på mina ärr, och man ser dem tydligt. Hur tänkte jag egentligen? Skärde mig typ 3 gånger på min vänstra hand och 2 gånger på min högra. Jag har ingen bra kontakt med dem, eller jo, min syster men min halvbror...det känns som om han ogillar mig. Hur som helst, de såg mina ärr fast sa ingenting. Idag så lade jag ut ett citat från internet som stämde bra på mig, om hur deprimerad jag är. Första gången på länge som min syster gillade bilden, jag tror nog inte hon visste hur jag hade det. Jag är rädd för att de som ser mig ska tro att jag är en tjej med en jävla massa problem som ingen vill vara med eller att jag är en attention seeker. Men det känns mycket bättre när jag skär mig. Jag tänker tillbaks, om vilka misstag jag har gjort som har fått mig att må dåligt. Igenom att skära mig själv medans jag tänker på det så känns det faktiskt bättre! Jag mår jättebra! Men sedan dåligt igen. Jag skäms över mina ärr och jag måste sluta...men det blir svårt. Jag vill inte prata med ngn psykolog om det eftersom då 'stämplar' de mig som psykopat, och då har jag ingen framtid. Kanske jag inte ens får ha barn...Hur ska jag göra för att sluta? Tack.
Forumet - Jag skäms så jävla mycket när folk får syn på mina ärr!
Jag skäms så jävla mycket när folk får syn på mina ärr!
Spana också in:
-
Vill ge upp.. (13)
Naturdiet: Jag vill inte prata med ngn psykolog om det eftersom då 'stämplar' de mig som psykopat, och då har jag ingen framtid. Kanske jag inte ens får ha barn...Hur ska jag göra för att sluta? Tack.Undrar var tusan du har fått detta ifrån? Utav mina egna erfarenheter så vill inte ens de psykologer jag träffat kalla uppenbara psykopater för just psykopater, utan man har fått höra att "hn kanske bara är en människa som mår dåligt", så när det t o m rört sig om riktiga psykopater så vill de inte kalla någon det då det är en sådan extrem sak att kalla någon. I mitt fall och många andra som jag träffat så är det precis tvärtom; att de setts som allt för "friska" för att få hjälp fast de t o m är självmordsbenägna. T o m mördare/pedofiler/barnmisshandlare får skaffa barn, så varför skulle inte du? Om de blivit straffade för brott så kanske de inte får behålla sen, men det är en annan femma. De kan inte tvinga dig till abort om det skulle ske.
Naturdiet: Jag skäms över mina ärr och jag måste sluta...men det blir svårt. Jag vill inte prata med ngn psykolog om det eftersom då 'stämplar' de mig som psykopat, och då har jag ingen framtid. Kanske jag inte ens får ha barn...Hur ska jag göra för att sluta? Tack.Detta är som redan påpekats totalt orealistiskt, det kommer helt enkelt inte hända. Snarare lär du få stöd och bättre sätt att hantera ditt mående än självskadebeteende. Ta kontakt med en psykolog.
FNÖ: me...men man förtjänar inte hjälp om man skriket åt folk sådär Gråterkanske inte, men hon gör väl så av en anledning, 1 rop på hjälp vad vet jag. säger som jag har sagt behövs terapi och tid till att läka, både fysiskt o psykiskt för hennes del.