tussilago:

börja med att gå till en ungdomsmottagning där du bor..

Ska ta mod till mig och gå dit på måndag.
Tack för tipset

Slagsmålsklubben:

Min värld krockar med den riktiga. För i den riktiga finns det krav på att ha vänner, ha en pojkvän, vara omtyckt och ge goda intryck.

Om man inte hoppar av verkligheten

Slagsmålsklubben:

utan att dom tror att jag är helt jävla dum i huvet?!

Om någon skulle få för sig något sådant så är det dem som är dumma i huvudet.. Sånt har inget med att må dåligt att göra.

Jag gjorde såhär när jag mådde dåligt:

Gick till sjuksköterskan på min skola för att prata om lite allt möjligt, hon har ju tystnadsplikt så jag litade på henne, även om det kändes svårt att berätta om det jobbiga. Hon var mycket stöttande och hjälpte mig att få träffa skolläkaren som skrev en remiss för att få in mig på BUP. Han försökte också ge mig massa antidepp, men lita på mig, det är något du ska ta med en psykolog efter några veckors utredning.. Antidepp är lika lätt att få som tuggummi nu för tiden, men det betyder inte att det är något nödvändigt, speciellt om de inte vet hur du är som person, något jag anser tar mer tid att lära sig än bara på en halvtimmas läkarbesök.

Visst det är aslång kö till en psykolog på BUP, men det är något att längta till eller iaf hålla sig vid liv tills man får tag på

I mitt fall så var jag i ett väldigt desperat behov av någon professionell att prata med, så jag gick till ungdomsmottagningen och bad dem att påskynda allt.

Men du ska inte ge upp liksom, för det finns alltid något runt hörnet som kan få det att kännas bättre. Jag tycker att det är bra att ha små förhoppningar om att det kan bli bättre

Mawns:

Om man inte hoppar av verkligheten

Det är väl just pga. av detta jag inte har så lätt att få vänner.
För att jag inte lever fullt ut i den där riktiga världen. För de allra flesta har sånna där riktiga familjer och sådär. Går kanske på någon sport. Går kanske på någon fest. Orkar kanske träffa människor.

Känner mig riktigt emotional nu förresten.

Slagsmålsklubben:

För att jag inte lever fullt ut i den där riktiga världen. För de allra flesta har sånna där riktiga familjer och sådär. Går kanske på någon sport. Går kanske på någon fest. Orkar kanske träffa människor.

Vem har sagt att det där är rätt sätt att leva på? Din föräldrar? Dina "vänner"? TV?

De ljuger.

Mawns:

Vem har sagt att det där är rätt sätt att leva på? Din föräldrar? Dina "vänner"? TV?

De ljuger.

Jag tycker att jag lever på fel sätt just nu, så jag ser det som att leva rätt.

Slagsmålsklubben:

Jag är inte så gammal (men tillräckligt gammal för att veta att jag mår som jag gör), men jag lite smått börjat inse att jag inte kommer klara av det här livet- om det fortsätter såhär som det gör.

Att må dåligt har ingen åldersgräns. Man kan må precis lika dåligt när man är ung som när man är äldre, kanske t.o.m. mer när man är ung och det är mycket runt en ändå.

Slagsmålsklubben:

Jag kan inte ha några relationer till några människor.
Jag fungerar inte på det sättet, jag är asocial.
Men jag vill verkligen inte vara det, men jag passar inte in.
Jag lever liksom i en drömvärld - alltså i en egen värld.
Jag går och drömmer om att vara på ett visst sätt - men jag är inte på det sättet.

På vilket sätt känner du att du är asocial? Vill du inte vara med andra, eller är det svårt för dig att få kontakt med andra? Vad är det du drömmer om?
Vad är det som händer när du inte kan behålla vänner?

Slagsmålsklubben:

Ville bara skriva av mig lite.
Skulle vilja prata med en psykolog - men jag vill liksom ta hjälp av mamma att ta kontakt med någon. Men när jag frågar så blir hon rädd - hon tycker att jag är ett problem barn.
Men jag känner att jag inte orkar gå runt med allt jag har inom mig.

Att du själv vill prata med en psykolog är bra . Tyvärr är det så att om din mamma blir rädd och kanske skäms för att du mår dåligt, så måste du försöka ta det steget själv. Finns det någon annan vuxen du litar på?

Slagsmålsklubben:

Sen har jag en jävla massa tankar, som jag inte vill tänka! Men jag gör det ändå, och jag blir helt panikslagen.
Hur fan ska jag kunna förklara det för någon, utan att dom tror att jag är helt jävla dum i huvet?!

Jag är rädd.

Det är väldigt jobbigt när det poppar upp ovälkomna tankar i huvudet hela tiden. Det kan vara obehagligt och skrämmande, men det betyder inte att du är dum i huvudet. Det är vanligare än man tror.

Du är rädd, men du är också modig som skrivit här.

Slagsmålsklubben:

Jag tycker att jag lever på fel sätt just nu, så jag ser det som att leva rätt.

Klart du gör, du är ju en produkt av din omvärld precis som alla andra. Du kanske bara har umgåtts med fel personer.

Vad lyssnar du på för musik?

Mawns:

Vem behöver världen när man har musik?

Mig det är klart!

Helena NÄTVANDRARNA:

På vilket sätt känner du att du är asocial? Vill du inte vara med andra, eller är det svårt för dig att få kontakt med andra?

Jag vill vara med andra, samtidigt som jag inte vill det.
Jag vill kunna prata med andra och umgås med dem. Men jag vägrar släppa in dem innanför min sk. mur. Jag vill inte visa dem vem jag egentligen är. Och jag vill inte få en stämpel om att jag är på ett visst sätt.

Jag står helt enkelt inte ut med människor, speciellt inte dem i min egen ålder. Därför är jag helt enkelt hellre ensam.
På något konstigt vänster, känns det som att jag väljer det själv- helt ofrivillig.

:

Vad är det du drömmer om?
Vad är det som händer när du inte kan behålla vänner?

Jag drömmer om att vara någon annan. Låtsas ha det på ett annat sätt, med bekanta osv.

Jag kan inte behålla mina vänner, på grund av jag knappt hinner skaffa några. Jag låser mig liksom. På grund av att jag är så jävla nedstämd och annat smått och gott.

Jag drömmer helt enkelt om att jag inte är den jag är. Jag drömmer om att jag iär bra på att leva.

:

Finns det någon annan vuxen du litar på?

Min farmor, helt klart. Men jag kan inte berätta precis allt. Hur jag lever. Därför föredrar jag någon kurator av något slag.

Mawns:

Vad lyssnar du på för musik?

Indie/rock/metal/punk salig blanding.
Men allt från Slipknot till Slagsmålsklubben

Slagsmålsklubben:

Indie/rock/metal/punk salig blanding.
Men allt från Slipknot till Slagsmålsklubben

Hrm.

Slagsmålsklubben:

Ska ta mod till mig och gå dit på måndag.
Tack för tipset

du behöver inte tacka, roligt att man kan hjölpa nån.. å då jag själv vet hur jobbigt det e å må dåligt så hoppas jag verkligen det löser sig för dig!
å bara så du vet så e det helt underbara människor som jobbar på ungdomsmottagningarna! jag har ju inte varit på så många olika, men ett par i alla fall..

Ha de bra!

Slagsmålsklubben:

Jag lever liksom i en drömvärld - alltså i en egen värld.
Jag går och drömmer om att vara på ett visst sätt - men jag är inte på det sättet.

jag har exakt samma problem. jag är rädd för att jag kommer isolera mig själv. jag kommer aldrig tala om det här för någon för jag vet att jag inte är psykisk sjuk. men jag orkar inte leva i värkligheten för det suger.

Kom på nästa um-träff? Verkar som att många här känner med dig