Aviseringar
Rensa alla

Jag var en mobbare!


Ämnesstartare

Jag minns inte vad jag har slrivit här tidigare och vill fan inte minnas heller! Jag var en mobbare på låg, mellan och högstadie! Emallanåt var jag själv också mobbad men inte i närheten av så grovt som jag själv terroriserade andra...Jag har inte skrivit på det här forumet på jävligt länge, det som får mig att komma tillbaka är att jag tidigare idag träffade en person som jag mobbade på mellanstadiet. Vi blev under högdtadiet väldigt nära vänner som delade det mesta, men jag sa aldrig förlåt och efter gymnasiet så lämnade jag sverige och tidigare idag så träffade jag min före detta vän/ mobboffer helt jävla random...Hur fan ber man om förlåtelse? Jag tror att han förlåtit mig sen länge då vi festade tillsammans nätterna i ända under gymnasie tiden, vi blev väldigt goda vänner som delade de mesta om än inte allt...hur ber man om förlåtelse flera år i efterhand?


   
Citera

hixaren:

jag tidigare idag träffade en person som jag mobbade på mellanstadiet. Vi blev under högdtadiet väldigt nära vänner som delade det mesta,

Låter för bra för att vara sant..

Var denna personen endast "mobbad" av dig på mellanstadiet? skulle inte kalla det mobbning isf.. [shake]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

S3ON:

Var denna personen endast "mobbad" av dig på mellanstadiet? skulle inte kalla det mobbning isf.. [shake]

Nej han var bobbad av alla under mellanstadietiden...under högstadietiden blev vi vänner...och vi träffas fortfarande varje gång jag är i sverige...Men jag har aldrig bett om förlåtelse, trots att jag var väldigt elak och jag tror att han fortfarande lider utav detta...


   
SvaraCitera

hixaren:

under högstadietiden blev vi vänner...

Det var i denna perioden du själv blev mobbad och bestämde dig för att bli hans vän? [crazy]

Om inte, hur kommer det sig att du blev hans vän helt plötsligt..?


   
SvaraCitera

säg såhär:

"jag har tänkt på det här jättelänge, men jag vet inte hur jag ska säga det. Jag är verkligen jätteledsen för allt som hänt och hur jag behandlat dig osv"

ps du ska ej säga "osv" utan lägga dit egna ord


   
SvaraCitera

S3ON:

Om inte, hur kommer det sig att du blev hans vän helt plötsligt..?

Man förändras ju när man blir äldre och kommer på hur korkat det var.
Alla retade en tjej som hette Elin när jag gick i tvåan-trean, hon var allmänt instabil, tjock, hade för små kläder och talfel. Ett lätt offer mao.
Jag var långt ifrån värst men jag var heller inte snäll, även om jag såklart visste att det var dumt att hänga på de andra. Sen blev vi vänner några år senare och allt var glömt. Tror jag. Eller så pratade vi om det, minns ej.


   
SvaraCitera

isola:

Man förändras ju när man blir äldre och kommer på hur korkat det var.

Men knappast i högstadiet.. Snarare när man är 25 år eller nått i den stilen.. Ingen har då fan bett mig om ursäkt för något, utan fortsatt, de håller fortfarande på nu i 20 års ålder.. [sad]


   
SvaraCitera

S3ON:

Men knappast i högstadiet.. Snarare när man är 25 år eller nått i den stilen.. Ingen har då fan bett mig om ursäkt för något, utan fortsatt, de håller fortfarande på nu i 20 års ålder.. [sad]

Är det samma människor som när du var yngre?
Långt ifrån alla ändrar ju sig, tyvärr. [sad]
Fråga vad de får ut av det. Hur reagerar du när de håller på?
Oftast så vill de ha respons på något sätt, men det ska man inte ge dem. Även om vända andra kinden till känns fel.


   
SvaraCitera

isola:

Är det samma människor som när du var yngre?

Ja, och deras vänner, vänner till dem o.s.v. Hela jävla stan.. Rykten sprids snabbt.. En del lär ju knappast bry sig, men de som höll på för 10 år sedan, har onda blickar och snackar skit bakom ryggen på mig.. Ett 50-tal personer ungefär.

isola:

. Hur reagerar du när de håller på?

Försöker att inte reagera alls, känns barnsligt som fan.. Känner mig som en jävla 10-åring. [sad]

Undviker att hamna i dessa situationer, går sällan ut längre. Har planer på att flytta till någon annan mysigare stad i framtiden! [y]


   
SvaraCitera

Var mobbad i lågstadiet. Blev bästis med min mobbare. Och sen blev jag mobbare [love]


   
SvaraCitera

Fast växte ifrån det och slutade när jag började gymnasiet.


   
SvaraCitera

jag var också en mobbare

var roliga tider [bigsmile]


   
SvaraCitera

S3ON:

Ja, och deras vänner, vänner till dem o.s.v. Hela jävla stan.. Rykten sprids snabbt.. En del lär ju knappast bry sig, men de som höll på för 10 år sedan, har onda blickar och snackar skit bakom ryggen på mig.. Ett 50-tal personer ungefär.

Åh uh känner igen det där från ett högstadium jag gick på. Men jag bytte skola och stad sen. Av andra annan anledning visserligen, men det var nog mkt därför jag fick för mig att hoppa av.
Jag lärde mig sen att skämta om det och vara trevlig istället. Dock inte mot de gamla utan mot dem i nya skolan.

S3ON:

Undviker att hamna i dessa situationer, går sällan ut längre. Har planer på att flytta till någon annan mysigare stad i framtiden! [y]

Finns det ingen bra människa som du kan umgås med ute, så att du slipper möta folk ensam?


   
SvaraCitera

Jag har väl också ägnat mig åt sånt skit när jag var töntig och osäker. Kan inte riktigt be om ursäkt heller då dom jag var ett as mot i typ åttan fortfarande undviker mig. Ibland när jag får någon att nästan gråta får jag ångest och inser att jag nästan är som på den gamla inte så jävla goda tiden. Man måste hålla sig skärpt så man inte faller in i gamla vanor.


   
SvaraCitera

isola:

Men jag bytte skola

Jag också, rykten spreds snabbt via internet & det blev värre på den nya skolan. [sad] Sedan dess har jag aldrig varit i någon skola! Eller okej.. Jag gick IV ett år, men efter det har jag bara slappat, ingen mer skola. [no-no] [party]

isola:

Finns det ingen bra människa som du kan umgås med ute, så att du slipper möta folk ensam?

Nej, har inga vänner irl.


   
SvaraCitera