Jag kan börja med att berätta om min uppväxt.

Först kom storsyrran (halvsyster), och två år efter det var det dags igen. Då hade mamma hittat min pappa, och när jag väl ploppat ut så stack farsan och knarkade tills jag var ~15. För det första har morsan aldrig haft det så bra ekonomiskt, massa lån, inget superjobb och två barn. Jag fick träffa min farsa typ var tredje år, och då fick jag se han nästan varannan vecka i nån månad, sen stack han igen... Det ledde till att jag saknade honom jättemycket, jag ville verkligen ha en pappa i min uppväxt.

Men det som har påverkat mig mest under min uppväxt är nog min halvsyster. Hon har någon ADHD liknande sjukdom, och som liten var hon helt galen. Hon klättrade på väggar, slogs, skrek, spottade på människor och betedde sig allmänt dåligt! Det gjorde att mamma aldrig gav mig tillräckligt mycket uppmärksamhet... jag hamnade lite utanför och kände mig inte uppskattad.

Men jag överlevde! Nu är jag 17 år och går 2a året på gymnasiet (inom IT). Jag har blivit en ganska ensam och tystlåten person, vars värsta fiende är min syster.

Anledningen till namnet på denna tråden är att jag är rädd att jag ska bli fattig, och leva ett skitliv. Kommer mina föräldrars ekonomi påverka mitt liv? Helst skulle jag bara vilja gå klart min utbildning, hitta ett bra jobb som jag tycker är roligt samt bra betalt, flytta så långt ifrån min hemort som möjligt och börja om från början! Eventuellt flytta utomlands senare...

På grund av min uppväxt vill jag i framtiden inte heller ha barn, för jag är rädd att dom ska behöva gå igenom samma sak som jag. Och det finns inga tjejer nu för tiden som INTE vill ha barn = jag kommer sluta som en gammal ensam tystlåten tråkig gubbajävel.

Ahh, jag har hamnat i en liten depp-håla nu känns det som. Trösta mig!