känner mig ensam trots nära relationer och mindre ensam när jag är själv. men ah, vänner är bra men det går att komma ifrån känslan av ensamhet utan vänner, tror jag.
Lod: Det där är typ jag. Jag har gjort slut med mina närmsta "vänner" för att just det, de var inte riktiga vänner... Det var kontroll/svartsjuka och det pallade inte jag. Blev rätt ensam sedan när jag inte hade några nära vänner alls (ni vet, sådana en kan ringa till och bara snacka utan att det kommer till frågan "Så vad var det du ville?"). Nu börjar jag få lite fler relationer/bättre relationer till vissa men tycker det är knepigt med relationer ibland. Så jag känner mig ensam mer ofta än sällan
Jag tycker att du gjorde rätt val, och det var starkt gjort! Visst, det tar ett tag innan man skaffar nya vänner och det kan kännas ensamt under tiden, men i längden är det värt att göra sig av med folk som tynger ner en.
Razor: men i längden är det värt att göra sig av med folk som tynger ner en.
man mår som man umgås, inte sant?
BatmanMolly:
Har själv valt att inte ha särskilt många kompisar då jag ofta tycker mycket illa om folk.
Hur kommer det sig?
Känner likadant, har ett par vänner och många bekanta men inga riktigt nära vänner, i alla fall inga jag umgås med längre. Har inga jag kan ringa och bara prata med utan att de undrar om jag ville något speciellt, som Lod sa, och det är klart att det kan kännas ensamt ibland. Tror det gäller att komma ihåg att en riktigt nära och bra vänskap tar tid att bygga upp, och jag själv har lärt mig att man inte kan bli bästa vän med alla man stöter på. Alla klickar helt enkelt inte, inte ens på vänskapsplanet.
Jag känner samma. Alla riktiga kompisar jag kan umgås med har antingen flyttat eller skaffat pojkvänner så de inte har tid för sina kompisar längre (då menar jag inte att umgås varje dag utan att inte ha tid alls.) Har två kompisar i stockholm jag träffar några gånger per år och smsar med varje dag men inte mer än så.
Jag pratar gärna med er som känner er ensamma 🙂
Razor:
Jag tycker att du gjorde rätt val, och det var starkt gjort! Visst, det tar ett tag innan man skaffar nya vänner och det kan kännas ensamt under tiden, men i längden är det värt att göra sig av med folk som tynger ner en.
Ja, precis, det är ju så, tack. Energin du skulle spilla på dina "vänner" kan du lägga på vettigare saker, dig själv t.ex... Men det är klart en blir väldigt ensam och blir ledsen av det, men ljusare tider kommer efteråt får en tänka!
jo ibland
Razor: Behöver inte vara så.
Humör smittar ändå, umgås du med deppiga människor blir du lätt deppig du med
Pappbox: Humör smittar ändå, umgås du med deppiga människor blir du lätt deppig du med
Aha, du menar så. Ja du har rätt.
Lod: Ja, precis, det är ju så, tack. Energin du skulle spilla på dina "vänner" kan du lägga på vettigare saker, dig själv t.ex... Men det är klart en blir väldigt ensam och blir ledsen av det, men ljusare tider kommer efteråt får en tänka!
Du behöver inte vara utan vänner, bara utan dåliga vänner. 
Sen så är det bra att vara ensam i perioder, man lär känna sig själv och kan hitta sätt att trivas i sitt sällskap så att man blir mer självständig. Det hjälper en att sen känna sig tryggare i sig själv när man är med människor.
the pepparkaka:
Hur kommer det sig?
Jag irriterar mig fruktansvärt ofta på folks intelligensnivå, kan jag inte ha en någorlunda intressant konversation med personen i fråga så blir jag bara irriterad och omotiverad. Tyvärr är det så att folk är för självcentrerade och överdriver irriterande så de allra flesta bara går mig på nerverna.
BatmanMolly:
Jag irriterar mig fruktansvärt ofta på folks intelligensnivå, kan jag inte ha en någorlunda intressant konversation med personen i fråga så blir jag bara irriterad och omotiverad. Tyvärr är det så att folk är för självcentrerade och överdriver irriterande så de allra flesta bara går mig på nerverna.
Ah okej, kan känna igen det där. Och inte enbart det intellektuella utan andra mer oviktiga grejer, gör det svårt att konversera med folk. Tycker du det är jobbigt eller så?
