L Y S:35 ungefär?
Ok, att bli accepterad av alla för den man är kan man glömma, tyvärr. Speciellt om man är lite annorlunda. Det man kan göra är att skaffa vänner som gillar vem man är och skaffa värderingar, vanor, etc som höjer upp motivationen och ger styrka.
Du verkar ha en depression, har du haft kontakt med vården? Om du fyller i denna skala, vad får du för resultat? MADRS självskattning
Forumet - Känner ni er också uteslutna från livet?
Känner ni er också uteslutna från livet?
L Y S:Men nej, jag har inte varit I kontakt med vården, bara en skolkurator.
Ok, att bli accepterad av alla för den man är kan man glömma, tyvärr. Speciellt om man är lite annorlunda. Det man kan göra är att skaffa vänner som gillar vem man är och skaffa värderingar, vanor, etc som höjer upp motivationen och ger styrka.
Du verkar ha en depression, har du haft kontakt med vården? Om du fyller i denna skala, vad får du för resultat? MADRS självskattning
Uttråkad_stadsbo: 35 ungefär?Det är väldigt högt, jag tycker att du borde få prata med en psykolog, kanske även få antidepressiv medicin i början. Det blir bara värre om inget görs. Du har iaf skrivit den här tråden som är en god start, men jag skulle rekommendera att du tar kontakt med vården.
Jag har personlig erfarenhet av att må dåligt, men jag vet nu också att det bara är ett sinnestillstånd, och inget som är hugget i sten. Det krävs en del jobb för att komma ur det, men det är värt besväret för det man vinner är en mening med livet och en trygghet i sig själv.
Spana också in:
L Y S:Jo, jag vet men jag gillar inte att ge ifrån mig mycket information och vården måste anteckna. Medicin är något jag bestämt inte tar om det inte är nödvändigt och jag känner att jag måste ta mig ur det här själv. Det hjälper inte att prata om det, det blir bara värre. Här är jag anonym och därför går det bättre. Livet är en plåga och värre lär det bli. Men jag försöker.
Det är väldigt högt, jag tycker att du borde få prata med en psykolog, kanske även få antidepressiv medicin i början. Det blir bara värre om inget görs. Du har iaf skrivit den här tråden som är en god start, men jag skulle rekommendera att du tar kontakt med vården.
Jag har personlig erfarenhet av att må dåligt, men jag vet nu också att det bara är ett sinnestillstånd, och inget som är hugget i sten. Det krävs en del jobb för att komma ur det, men det är värt besväret för det man vinner är en mening med livet och en trygghet i sig själv.
Uttråkad_stadsbo: Jo, jag vet men jag gillar inte att ge ifrån mig mycket information och vården måste anteckna. Medicin är något jag bestämt inte tar om det inte är nödvändigt och jag känner att jag måste ta mig ur det här själv. Det hjälper inte att prata om det, det blir bara värre. Här är jag anonym och därför går det bättre. Livet är en plåga och värre lär det bli. Men jag försöker.Ok, men terapi behöver inte vara psykoanalys där man gräver djupt. Det kan även vara KBT som är mycket mer praktiskt inriktat. Känner du till det? Finns också bra böcker inom KBT för självhjälp.
Som alternativ till medicin är fysisk aktivitet bra, pulshöjande aktivitet. Det sägs fungera minst lika bra som antidepressiv medicin för lätt till måttlig depression, men man behöver träna regelbundet. Hur är det med den biten?
L Y S:Jo, jag har hört om KBT. Jag har aldrig provat det men jag antar att jag skulle kunna försöka. Dock har jag svårt att binda mig till saker, så att göra det hemma kan vara knepigare.
Ok, men terapi behöver inte vara psykoanalys där man gräver djupt. Det kan även vara KBT som är mycket mer praktiskt inriktat. Känner du till det? Finns också bra böcker inom KBT för självhjälp.
Som alternativ till medicin är fysisk aktivitet bra, pulshöjande aktivitet. Det sägs fungera minst lika bra som antidepressiv medicin för lätt till måttlig depression, men man behöver träna regelbundet. Hur är det med den biten?
Jag går väldigt mycket, flera timmar om dagen. Det lugnar nerverna. Jag springer ibland men tycker inte om att göra det I städer.
Uttråkad_stadsbo: Jo, jag har hört om KBT. Jag har aldrig provat det men jag antar att jag skulle kunna försöka. Dock har jag svårt att binda mig till saker, så att göra det hemma kan vara knepigare.Hm ok, men att börja binda sig till saker är även en viktig väg ut ur depression så...det kan vara bra att träna på disciplinen.
Uttråkad_stadsbo: Jag går väldigt mycket, flera timmar om dagen. Det lugnar nerverna. Jag springer ibland men tycker inte om att göra det I städer.Det är en bra början.