Angående ämnet: Ja.
Nachac:
Får man all uppmärksamhet och fokus hela tiden är det svårt att vara utan, ens en stund. Viktigt att slå ifrån sig när ens grupp som omväxling kritiseras också.
Upplever du att du får mer uppmärksamhet och fokus än tjejer i sociala sammanhang?
Jag gillar inte att tala i termer som kan förstås som "alla män tycker så", eftersom det är just den sortens retorik som göder antifeminister som inte brukar förstå hur det är menat utan brukar ta det som ett försök till personlig skuldbeläggning, men när ts frågar så får det bli det språket för en gång skull:
Man bedömer saker utifrån normen man fått betrakta som naturlig, och är man van vid att få hela makten uppfattar man det inte som rättvisa om någon annan ska få dela på den: man uppfattar det i stället som att man blir ifråntagen sin rättighet.
Den standard män är vana vid att betrakta som sina naturliga rättighet är ifrågasatt och de vill inte dela med sig av vad de rent oreflekterat är vana vid att se som något rättvist; och de vill inte acceptera tanken på att den är orättfärdig utan behålla illusionen av att den är en naturlig rättighet.
De könsroller och privilegier män är vana vid att se som naturliga är ifrågasatta och rasar ihop i västvärlden och det är en överaskning och ett hot; det är enklast att se dem som naturliga och inte ifrågasatta, och ser man dem som medfödda behöver man inte avskaffa dem.
Är man inte missnöjd och inte tycker sig ha orsak att vara det utan hittills tagit könsrollen som naturlig är ett ifrågasättande något som provocerar; ett ifrågasättande tvingar män att reflektera över saken, och en sådan reflektion kan leda till att det blir etiskt omöjligt att berättiga de privilegier könsrollen ger - såvida man nu inte blir biologist och berättigar könsnormernas orättvisor genom att säga att de är medfödda och därmed oundvikliga och oföränderliga.
Men det här är inte alltid så medvetet.
En annan sak är att kvinnor som tar plats bryter mot sin könsroll och perimetrarna är olika just för att könsrollerna gör förväntningarna olika: en kvinna som klagar och tar plats och ifrågasätter uppfattas som dubbelt så aggressiv än en man, därför att en kvinna förväntas vara mild och uppoffrande och omhändertagande, medan mannen förväntas "strida". Hon provocerar därför mer - för övrigt provocerar hon även andra kvinnor.
Den stora majoriteten av antifeminister jag har träffat på brukar grunda sin uppfattning om feminismen på ett missförstånd som utgår från en ren karikatyr av en antifeminist: de tror att feminister är lesbiska manshatare som vill införa ett matriarkat osv. För all del tycks de ofta ha grundat sin missuppfattning på gräl med ilskna tonårstjejer som faktiskt är sexistiska i rena ilskan, men det ser jag inte som en ursäkt. De håller envist fast vid ett sådant missförstånd, och blir dessutom provocerade då man påpekar att det är just ett sådant. Visst kan man se det som ett utryck för att de känner sig hotade. Varför de annars envisas med att hålla fast vid sina missuppfattningar vet jag inte.
mynona:
Jag gillar inte att tala i termer som kan förstås som "alla män tycker så", eftersom det är just den sortens retorik som göder antifeminister som inte brukar förstå hur det är menat utan brukar ta det som ett försök till personlig skuldbeläggning, men när ts frågar så får det bli det språket för en gång skull:Man bedömer saker utifrån normen man fått betrakta som naturlig, och är man van vid att få hela makten uppfattar man det inte som rättvisa om någon annan ska få dela på den: man uppfattar det i stället som att man blir ifråntagen sin rättighet.
Den standard män är vana vid att betrakta som sina naturliga rättighet är ifrågasatt och de vill inte dela med sig av vad de rent oreflekterat är vana vid att se som något rättvist; och de vill inte acceptera tanken på att den är orättfärdig utan behålla illusionen av att den är en naturlig rättighet.
De könsroller och privilegier män är vana vid att se som naturliga är ifrågasatta och rasar ihop i västvärlden och det är en överaskning och ett hot; det är enklast att se dem som naturliga och inte ifrågasatta, och ser man dem som medfödda behöver man inte avskaffa dem.Är man inte missnöjd och inte tycker sig ha orsak att vara det utan hittills tagit könsrollen som naturlig är ett ifrågasättande något som provocerar; ett ifrågasättande tvingar män att reflektera över saken, och en sådan reflektion kan leda till att det blir etiskt omöjligt att berättiga de privilegier könsrollen ger - såvida man nu inte blir biologist och berättigar könsnormernas orättvisor genom att säga att de är medfödda och därmed oundvikliga och oföränderliga.
Men det här är inte alltid så medvetet.
En annan sak är att kvinnor som tar plats bryter mot sin könsroll och perimetrarna är olika just för att könsrollerna gör förväntningarna olika: en kvinna som klagar och tar plats och ifrågasätter uppfattas som dubbelt så aggressiv än en man, därför att en kvinna förväntas vara mild och uppoffrande och omhändertagande, medan mannen förväntas "strida". Hon provocerar därför mer - för övrigt provocerar hon även andra kvinnor.
Den stora majoriteten av antifeminister jag har träffat på brukar grunda sin uppfattning om feminismen på ett missförstånd som utgår från en ren karikatyr av en antifeminist: de tror att feminister är lesbiska manshatare som vill införa ett matriarkat osv. För all del tycks de ofta ha grundat sin missuppfattning på gräl med ilskna tonårstjejer som faktiskt är sexistiska i rena ilskan, men det ser jag inte som en ursäkt. De håller envist fast vid ett sådant missförstånd, och blir dessutom provocerade då man påpekar att det är just ett sådant. Visst kan man se det som ett utryck för att de känner sig hotade. Varför de annars envisas med att hålla fast vid sina missuppfattningar vet jag inte.
Märker ingen ifrågasättning nånsin
Det tror jag absolut att en stor andel män gör både medvetet och inte
jag går igång på dt 
kakakaka: men tkr det är konstigt att så snabbt man tar upp strukturella problem ex våldtäkter, våld i hemmet etc får man stora motargument såsom ''DET HÄNDER MÄN OCKSÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!''
varför måste det påpekas, snälla svara
hej hej det kan jag svara på.
Det vanligast argumentet, till att börja med, torde nog vara "väldigt få män gör sig skyldiga till våldsbrott" följt av "fler män ger sig på andra män än vad de gör mot kvinnor".
Det största felet som begås när genusfantaster sätter sig ner och försöker analysera "detta fenomen" är att de slänger fram sitt genuscertifierade lexikon varpå de slår upp sidan ett, inleder hela sin problemformuleringen med det fetstilade ordet som tar upp en hel ark i ordboken som lyder "STRUKTURELLT".
Med den strukturella problemformuleringen följer ett påbud för en mer aktiv anti-diskrimingerinsaktion. Det ska alltså vara särskilt ömande när normal diskriminering som vi känner den övergår till att vara strukturell.
som uppstår är dock att det inte är ett ord så värst många använder sig av, främst kanske av att man inte vet att det betyder i sammanhanget, men även att den måhända är otydlig eller har godtyckliga gränsdragningar. Många skulle säkert inte heller se necessiteten då den inte fyller en praktisk funktion. Folk i gemen lägger nog utan tvekan störst vikt vid brottens natur för att bedöma digniteten.
Således är det inte mer problematiskt att kvinnor i sig blir utsatta för övergrepp, utan om magnituden av övergrepp mot kvinnor överstiger den mot män - enligt exemplet i argumentationsväxligen du posta. Då struktur inte har uppenbart egenvärde utan mängen brott är långt mer uppseendeväckande.
tldr; strukturell diskriminering är en kass problemformulering och i det närmast betydelselös variabel, folk skriver inte under på den, vissa tycker det finns värre brott att begå, det är mer synd om den majoritet än den minoritet som blir utsatt.
Män upplever det inte som ett särskilt stort problem att kvinnor stadigt tagit mer makt med åren. Det som upplevs som ett problem i vart fall på hemmaplan är hur män kontinuerligt gjort uppoffringar, avträtt sina s.k privilegier och inte få något tillbaka. Till tonerna av likabehandling och rättvisa mellan könen vann man över många men nu när trenden snarare gått mer åt kvinnodominans och matriarkat tappar den anhang och förtroende. Man ser att feminismen inte vill göra sig av med kvinnliga privilegier medan man aktivt kräver att männen måste avsäga sig alla sina anspråken. Det är deras variant av rättvisa.
Sedan blir det jävligt fel att tala om män utan att ta hänsyn till några andra variabler och kalla dem för privilegierade man själv befinner sig i position att få tidningsutrymme. Är du arbetslös och går på soc är du inte privilegierad. vid dagens slut så täcker inte ens din vithet upp för den känsla du går runt med i den situationen. Därav hatiska kommentarer och påhopp på korkade feministiska debattörer. I sverige anses det än så länge fortfarande fult att ge sig på svagare i samhället.
Ingefära: Upplever du att du får mer uppmärksamhet och fokus än tjejer i sociala sammanhang?
Ja.
Ingefära: Upplever du att du blir ifrågasatt mer än tidigare på sistone?
Svårt att avgöra, jag har själv en ambition att vara mer ödmjuk och låta fler ta plats, så det är svårt att veta vad som är en ansträngning från min sida och vad som är en yttre dylik, men upplever nog att fler kvinnor gör sina röster hörda, ja. Även om tidsspannet jag har att jämföra med definitivt är begränsat.
Nachac:
Svårt att avgöra, jag har själv en ambition att vara mer ödmjuk och låta fler ta plats, så det är svårt att veta vad som är en ansträngning från min sida och vad som är en yttre dylik, men upplever nog att fler kvinnor gör sina röster hörda, ja. Även om tidsspannet jag har att jämföra med definitivt är begränsat.
Förstår inte varför män skulle kunna trängda. Så länge jag har levt har tjejer alltid tagit plats men kan inte direkt påstå att de tar mer plats nu än för 10 år sedan.
