För det första kan jag klargöra att jag inte direkt väntar mig mig en hjälpande hand eller "smärtlindring" på något vis, skriver primärt detta för att helt enkelt skriva av mig.

När jag för åtta år sedan flyttade upp till Stockholm lärde jag känna en flicka. Flickan i fråga var den äldsta dottern, låt oss kalla henne "Emma", i en familj som min mors dåvarande pojkvän umgicks mycket med.
Inte så mycket mer än så hände, vi var väl "bekanta" och träffades då och då när det var grillfest eller liknande och eftersom hon var tre år yngre umgicks man väl aldrig i skolan eller så heller.

För tre år sedan, då min mor och modern i den andra familjen (vilka hade blivit bästa vänner vid detta laget) satt och samtalade över en fika kom de fram till att både jag och "Emma" ofta satt ensamma på våra rum och gjorde mest ingenting.
Jag höll (och håller) datorer som ett starkt intresse, "Emma" tyckte om att rita och måla.
Därmed kom de fram till att de skulle para ihop oss som vänner.

Detta drag visade sig vara lyckat. Vi kom bra överens, jag var där i princip varje dag och vi hade mycket kul ihop. Såg mycket på film, gick prommenader eller bara pratade.
Efter ett tag började känslor utvecklas och så småningom blev vi ett par.

Saker och ting blev lite mer och mer seriöst och eventuellt kom vi fram till det stadie alla par hamnar i förr eller senare, sex.

När detta uppdagades ("Emma" bad sin mor att följa med henne till gynekologen för P-piller) tog hus i helvete. Hennes mor blev galen. Hon hade vid ett tillfälle frågat "Emma" om vi kommit till detta stadie än, varpå hon ljög och nekade, vet inte om det var detta som var den utlösande faktorn dock.

I vilket fall förbjöds vi träffa varandra, tills vidare. Någon vecka passerade under vilken vi lyckades träffas typ en gång. Därefter blir jag en dag kontaktad av "Emma". Hon var ledsen och ville att jag skulle komma dit.
Vid det här tillfället tänkte jag inte så mycket mer på det, ville bara dit och hålla om henne så jag tog mig dit så fort jag kunde.
Hennes mor var ute och gick med hunden och jag möttes i dörren av en mycket ledsen "Emma". Efter att vi omfamnat varandra i flera minuter dyker hennes mor upp och försöker först vara vänlig, men bestämd och tycker att jag inte ska vara där för att "Emma" är förkyld.
När detta inte fungerar blir hon lite mer direkt varpå allt lossnar för mig.
Vi börjar gräla ordentligt och jag slänger väl ur mig några dåligt formulerade meningar men minns inte så noga. Det hela slutar med att jag drar därifrån innan något olyckligt händer (jag är inte den som tar till med nävarna, speciellt inte mot en kvinna, men denna gång var det bra nära).

Efter detta åker de till sitt lantställe i två veckor och när de återvänder dyker en överaskning upp i min inkorg.
Det är ett mail från "Emma" där hon deklarerar att hon under dessa två veckor funderat och hävdar att hon inte längre har några känslor kvar för mig. Hon hävdar att jag bara utnyttjat henne och träffat henne för sex, ingenting annat.
Tror jag dementerade detta, både via mail och MSN men har i princip inget minne av vad som sades och jag lät antagligen känslokall då jag var djupt chockad.

I vilket fall, tre år har nu passerat och jag har fortfarande inte slutat älska henne.
Det går inte en dag utan att jag tänker på henne, inte bara för att jag älskar henne, utan för att hon (enligt henne själv) tror sig ha blivit utnyttjad. Någonting som jag inte önskar någon, men speciellt inte den person jag älskar djupt.

Så, härommånaden skrev jag ett mail (efter lång tid utav tveknande och funderande) där jag helt enkelt försökte reda ut saker.
Försökte hålla mig på så neutral nivå som möjligt och verkligen betona att jag bara ville prata/reda ut allt och få en förklaring på vad som faktiskt hände, för jag vet inte själv vad jag gjorde fel, inte gå tillbaka till ett förhållande.
Självklart var jag beredd på ett avhysande svar, men när det väl kom tog det hårdare än jag väntat.
I hennes svar skrev hon att jag aldrig mer skulle kontakta henne, att hon varit deprimerad i två år på grund av mig och att jag nästan förstört hennes liv.

Ärligt talat så spelar det ingen större roll vad jag gjort eller inte gjort, poängen är att hon mår dåligt på grund av mig (enligt henne) och jag vill reda ut det.
Uppenbarligen är inte hon villig att göra detta, vilket inte direkt får mig att må bättre.

Jag har hursomhelst inte något minne av att jag skulle gjort något för att ge henne denna uppfattning.

I vilket fall är jag åtminstone såpass förståndig att jag vet att det aldrig skulle fungera för oss idag eller ha hållt i längden då vi faktiskt är ganska olika som personer, men det gör inte saken bättre.

Slutligen, om du läser detta, "Emma", så vill jag inget hellre än att be om ursäkt för allt jag eventuellt gjort fel och hoppas att du inte växer upp i tron om att ditt första förhållande endast byggde på sexuell utnyttjning, för något sådant har aldrig varit min avsikt.

Så, där är väl ett sammandrag av hela historian, tror inte jag missat något vässentligt.
Som sagt, jag väntar mig inga mirakelkurer eller liknande, utan vill bara skriva av mig, även om det antagligen inte kommer hjälpa på lång väg.
Har övervägt att göra ett nytt försök, men då det till 99% kommer sluta i ytterligare en katastrof låter jag bli.

Tack för mig.

ÄNDRAT 2008-11-08 12:34