Jag upptäckte att jag bara rodnade på min gymnasie kärlek då klasskamraterna tyckte det var så roligt och göra det ännu värre när det egentligen var någon annan på samma skola jag tyckte mer om. De visste inte om hur jag kände och jag kunde lätt smita undan från och prata om den riktiga kärleken jag hade. Ungefär som man har någon annans favoritfärg bara för att man gillar den personen men färgen är inte den man egentligen tycker om, men det blir missförstånd av det. Och man glömmer bort vem det är man gillar allra mest. Vilken som är ens egen favoritfärg och inte någon annans. Så har jag upplevt det. Jag har alltid lätt för och rodna, dock inte så mycket när de kommer till personerna jag verkligen har känslor för. Konstigt nog.