Det fanns en kille i min klass när jag gick i nionde klass, vi brukade alltid prata och skämta, varje gång jag såg honom blev jag på glad humör,han brukade bära mina skolböcker och vässa min penna alltid, han bruka fråga efter mig när jag var sjuk. Jag gilla honom men han sa aldrig att han gilla mig, vi pratade aldrig privat eller så. Efter ett tag blev jag trött på att alltid vara den som får börja konverstionen först, så jag bad honom att sluta prata med mig, han fråga vrf men jag sa bara att jag nt orka snacka med honom, han sa inget mer. Efter en vecka så började jag snacka medd honom igen men han var inte lika schysst som innan längre och han blev taskig. Sex år senare tänker jag hela tiden på honom, vi hälsar och snackar inte längre, och härom natt drömde jag att vi började tala och jag fråga om han gilla mig och så nickade han på huvudet och jag sa också att jag gilla honom, sen fråga jag vad vi skulle göra åt saken. Vi bor nära varandra så jag ser honom ganska ofta, jag vet inte hur jag ska göra för att kunna tala med honom, jag vågar inte gå fram och börja prata med honom, vad ska jag göra????? Han brukar hälsa mina föräldrar de känner hans föräldrar, fick reda på det för någon dag sen.
Kan någon hjälpa mig, jag vågar inte ens se killen i ögonen blir nervös då.