Storchen84:

kompisar som är kompisar så länge man mår bra, o sen skiter i en så fort man mår... mindre bra

Då var de ju aldrig kompisar

enni:

Då får man väl vara jobbig. Bättre än att hålla på och hitta på saker.

Fast man kanske inte vill säga hur man mår till personer som inte bryr sig.

enni:

Då får man väl vara jobbig. Bättre än att hålla på och hitta på saker.

Menar inte nödvändigtvis att man måste hitta på. Finns väl "kompisar" man bara skiter i att säga sanningen till då man vet att de bara skulle bli besvärade utav det, sen finns dem man vet bryr sig och dem ska man naturligtvis inte ljuga för. Det är självklart inte bra att gå och hålla allt inom sig.

Sen om de där vännerna som tycker man är jobbig när man pratar om problem är något att ha är väl en annan sak.

kraamisz:

Jag kan inte ens säga sanningen till de som jag vet bryr sig om mig.

Okej, nej då är det inte bra nej.

Storchen84:

kompisar som är kompisar så länge man mår bra, o sen skiter i en så fort man mår... mindre bra

Precis, det finns gott om såna tyvärr. Och då har man alternativet att säga som det är till dem och se dem försvinna eller så får man ut sina känslor på annat sätt och säger inget till dem och kan på så sätt fortsätta umgås med dem.

För man mår ju inte direkt bättre den dagen då man inte har några kvar att umgås med.

El Guaje:

Och då har man alternativet att säga som det är till dem och se dem försvinna eller så får man ut sina känslor på annat sätt

Jag väljer mina kompisar noga, då jag anser att en kompis är man där för, och en kompis är där för en när det behövs. Jag har på så sätt sluppit dom själviska typerna, men har haft få kompisar, istället för att ha massa kompisar, men som är själviska.

El Guaje:

För man mår ju inte direkt bättre den dagen då man inte har några kvar att umgås med.

Jag håller inte med om detta. Jag mår bättre av att inte ha en människa att umgås med som jag vet är självisk, än att umgås med någon som jag vet är självisk. Jag har svårt för själviska personer helt enkelt. Så pass att jag inte vill ha dom i min bekantskapskrets.

Men å andra sidan så är ju alla olika.

kraamisz:

Hur jag mår. Inte här, men "i verkligheten".

Mår du dåligt?

S3ON:

Mår du dåligt?

Ja, ofta. Känns som att jag står och stampar på samma ställe som jag har gjort i hela mitt liv!

kraamisz:

Ja, ofta. Känns som att jag står och stampar på samma ställe som jag har gjort i hela mitt liv!

:/

Men idag är det fredag! Upp & hoppa!

Storchen84:

Jag håller inte med om detta. Jag mår bättre av att inte ha en människa att umgås med som jag vet är självisk, än att umgås med någon som jag vet är självisk. Jag har svårt för själviska personer helt enkelt. Så pass att jag inte vill ha dom i min bekantskapskrets.

Ja egentligen håller jag med dig helt och hållet. Har man chansen att välja sina vänner så väljer man dem man vet kommer stå vid ens sida även när det jobbigt.

Jag gjorde precis det här, jag bröt kontakten med de själviska och höll mig till dem som brydde sig. Det fungerade bra tills de flyttar härifrån eller försvinner av andra orsaker. Nu står man här ensam kvar i väntan på att själv kunna flytta härifrån. Det är nu man känner att man kanske borde försökt haft de andra kvar så man i alla fall träffat lite människor på dagarna. Så jag kan ju inte påstå att jag mår bättre utan dem.

Men jaja, man kommer träffa gott om nya människor framöver och då får man se till att välja dem bra. Det håller jag med om.

El Guaje:

Det fungerade bra tills de flyttar härifrån eller försvinner av andra orsaker

Det var mindre bra. Nu är jag inte i den situationen. Jag är i en situation där jag har ett jobb och en lön som tillåter mig att besöka vänner var i landet dom än bor. Jag ska tex. vara hos en kompis i Umeå i en vecka i marsUtan att ens behöva ta semester

Jag vet, jag vet... alla kan inte hamna i den tursamma situation, men man får göra vad man kan. Som du själv säger:

El Guaje:

man kommer träffa gott om nya människor framöver och då får man se till att välja dem bra

kraamisz:

Känns som att jag står och stampar på samma ställe som jag har gjort i hela mitt liv!

Ahh jag kommer ihåg den känslan. Jag kommer också ihåg vad som fick mig att komma ifrån den, bit för bit. Först - körkort, enorm frihet, stort steg framåt. Sen bil, ännu mer frihet, ett litet steg framåt igen. Sen ett jobb - även om det var ett vikariat så var det ändå ett stort steg på nytt. Jag var vikarie i 6 månader, sen när det vikariatet tog slut gick det lång tid o känslan hann förstärka sig lite, men sen kom det ett nytt vikariat - som höll i sig, och jag flyttade då hemifrån - vilket var steget och friheten som gjorde att känslan av att stampa på samma ställe försvann helt. Vikariatet övergick till den fasta anställning jag har idag och det var spiken i kistan för stampandet. Att jag sedan flyttade till Göteborg för att jag mer eller mindre i början var tvungen (kan numera egentligen bo var jag vill, men bor kvar - för enkelhetens och lathetens skull) var bara en bonus - även om det nu verkar negativt eftersom jag var tvungen.

Jag kanske ska påpeka att det tog två års (har jag för mig) sökande av det jobb jag har yrkesutbildning för innan jag fick det första vikariatet, samt ytterliggare 6 månader efter det första till det andra som ledde till fast anställning.

Poängen jag försöker komma till med min vägg av text: Lighten up, förr eller senare löser det sig. För vissa blir det förr, för andra senare.

Sist men inte minst:

S3ON:

Men idag är det fredag! Upp & hoppa!

S3ON:

Men idag är det fredag! Upp & hoppa!

Kan inte, tyvärr.

Storchen84:

Jag är i en situation där jag har ett jobb och en lön som tillåter mig att besöka vänner var i landet dom än bor. Jag ska tex. vara hos en kompis i Umeå i en vecka i marsUtan att ens behöva ta semester

Hehe det är bra det! Det är så man vill ha det och jag tror och hoppas att jag själv är där en dag men det är långt dit och det är väntan som är jobbig. Men ska nog kunna stå ut!

El Guaje:

och jag tror och hoppas att jag själv är där en dag

Det är nog inte så lätt om du inte tar samma yrke som migEller hmm, tror jag hört nåt om att väktare kör nåt liknande, fast vet inte säkert om det var väktare eller nån annan yrkesgrupp

El Guaje:

men det är långt dit och det är väntan som är jobbig

Lång behöver den inte vara. Jag har hört att denna yrkesutbildning finns som ett år på komvuxOm man nu vill gå den. Fast det känns inte särskilt troligt att den öht. är något att ha, för på det år ska man hinna med alla kurser man behöver för behörigheterna man måste ha, för att inte nämna praktik i jag kommer inte ihåg hur lång tid... 12 månader tror jag - för matrosbehörigheten. För idag är jungmansjobb extremt sällsynta så... Den utbildningen känns rätt värdelös om man vill skola om sig o gå den på komvux, men å andra sidan så vet jag inte - jag har som sagt bara HÖRT att den finns på komvux, har aldrig kollat upp detaljer kring kurser & praktik för utbildningen, tycker dock ändå det är jävligt mycket att hinna med på 1 år...

Äh, bli väktare istället, verkar vara mindre omständigt

Storchen84:

Det är nog inte så lätt om du inte tar samma yrke som migEller hmm, tror jag hört nåt om att väktare kör nåt liknande

Hehe nej jag menade att ha ett jobb jag trivs med och må bra. Att kunna resa iväg en vecka till en kompis utan att behöva ta semester var inget krav för att ta jobbet. Ursäkta om jag var otydlig och lät dig skriva hela den där invecklade texten.

Vet redan vad jag vill men nu gäller det att ta mig dit och det kan jag inte göra fören tidigast till hösten. Så jag får glatt sitta här i den här hålan och roa mig med patiens och andra kalasroliga saker tills det.

El Guaje:

Ursäkta om jag var otydlig och lät dig skriva hela den där invecklade texten.

Inget att be om ursäkt för. Såhär dags har jag lättare för att skriva långa texter än korta. Jag har lätt för att driva iväg o hamna offtopic och hoppa mellan ämnen. Jag kan skriva korta texter, men det är på något sätt svårare än att skriva långa - om du förstår hur jag menar. Eller nä det kan du omöjligen göra. Har under väldigt många år sagt att om någon någonsin förstår sig på hur jag funkar och tänker borde den personen belönas med nobelpriset eller något.

El Guaje:

i den här hålan

Jag gillar hålor. Första stället jag flyttade till när jag flyttade hemifrån var en håla. Visserligen 3000 invånare, hade velat ha en lite mindre håla egentligen... Är du hemlig med vad du bor i för håla eller vill du avslöja? Ska en dag bo i en håla med max 1 000 invånare. Helst i hus, men eftersom jag inte har ork (eller vilja) att jobba med huset när jag är ledig lär det bli en bostads/hyresrätt i en håla

Storchen84:

Eller nä det kan du omöjligen göra. Har under väldigt många år sagt att om någon någonsin förstår sig på hur jag funkar och tänker borde den personen belönas med nobelpriset eller något.

Haha men jag förstår kanske ungefär. Brukar ha problem att fatta mig kort i skrift. I alla fall på dagarna, så här dags är jag så trött att det inte kommer ur mig så mycket.

Storchen84:

Är du hemlig med vad du bor i för håla eller vill du avslöja?

Ja, är man en jagad man som mig måste man hålla sånt lite hemligt! Men jag kan avslöja att den ligger vid Skövde och vill du veta mer exakt kan jag skicka pm.

Storchen84:

Ska en dag bo i en håla med max 1 000 invånare. Helst i hus, men eftersom jag inte har ork (eller vilja) att jobba med huset när jag är ledig lär det bli en bostads/hyresrätt i en håla

Haha, ja det är lustigt hur vi människor kan vara olika. Själv skulle jag aldrig klara av att bo såna platser under någon längre tid. Trivs bäst i större städer där man har rörelse omkring sig hela tiden. men det är tur att vi alla är olika.