Aviseringar
Rensa alla

Kompisen har ÄS. Hjälp mig att hjälpa


Ämnesstartare

timeisrunningout:

Han eller hon lär ju inte äta dem, men visst.

Hon äter ju lite. Men det kanske är en dålig idé iaf. Tror mer på blommor.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Fast vet inte om blommor skulle vara så passande i just vår relation.


   
SvaraCitera

timeisrunningout:

Han eller hon lär ju inte äta dem, men visst.

Kan man agera "åh men varför äter du inte, var dom inte goda? =("

niven:

Tror mer på blommor.

Ta rosor, dom innehåller mycket vitaminer


   
SvaraCitera
time
 time

Im not a lemon:

Kan man agera "åh men varför äter du inte, var dom inte goda? =("

Förstår inte poängen med att försöka plåga någon med ätstörningar ännu mer. Som att hon inte skulle ha fullt upp med att ha ångest över att hon inte fungerar normalt i sociala situationer längre, liksom.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

timeisrunningout:

Men vad tycker du? Tycker du att jag ska försöka få henne skaffa hjälp?


   
SvaraCitera

timeisrunningout:

Förstår inte poängen med att försöka plåga någon med ätstörningar ännu mer. Som att hon inte skulle ha fullt upp med att ha ångest över att hon inte fungerar normalt i sociala situationer längre, liksom.

Så att personen får i sig näring och inte dör. Dessutom skapar det en ond cirkel om du inte äter för att du mår dåligt så mår du sämre för att du inte äter.

niven:

Tycker du att jag ska försöka få henne skaffa hjälp?

Ta kontakt med en psykolog och fråga denne om råd.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Im not a lemon:

Så att personen får i sig näring och inte dör. Dessutom skapar det en ond cirkel om du inte äter för att du mår dåligt så mår du sämre för att du inte äter.

Fast nu äter hon inte så lite att hon riskerar att dö.


   
SvaraCitera
time
 time

Im not a lemon:

Så att personen får i sig näring och inte dör.

Kakor är inte direkt näring, så, ogiltigt argument.


   
SvaraCitera

timeisrunningout:

Kakor är inte direkt näring, så, ogiltigt argument.

Beror väl ändå på vad man har i dom..? På en timme kan jag baka kakor åt dig som du kan LEVA på, dvs som innehåller allt kroppen behöver. Med lite övning kan jag nog till och med få dem att smaka gott.

niven:

Fast nu äter hon inte så lite att hon riskerar att dö.

Men hon riskerar skador. När kroppen inte har något fettlager kvar börjar den bryta ner muskler ben och allt den kommer åt. Dessutom är hjärnan en enda stor fettklump, hur långt måste det gå innan kroppen prioriterar sin egen överlevnad över sin intelligens?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Im not a lemon:

Men hon riskerar skador. När kroppen inte har något fettlager kvar börjar den bryta ner muskler ben och allt den kommer åt. Dessutom är hjärnan en enda stor fettklump, hur långt måste det gå innan kroppen prioriterar sin egen överlevnad över sin intelligens?

Men liksom nu är det inte det vi diskuterar. Hon äter så hon överlever och som det är just nu så är hon inte undernärd. Hon är duktig på att äta grönsaker å massa frukt! Men hon äter inte så mycket annat.

Jag uppskattar dina svar men kan tyvär inte se hur det ska hjälpa henne att ge henne mat :/ Att äta är något hon får klara av själv med alternativt sina föräldrar.

Få henne äta några enstaka gånger för att jag tjatar i henne det tror jag inte skulle hjälpa henne att i längden bli en friskare och mer hälsosam människa.

Det jag vill är hjälpa henne och det jag undrar främst är om jag ska försöka få henne kontakta professionell hjälp.

Men tack för dina svar ändå[love]


   
SvaraCitera

niven:

Jag uppskattar dina svar men kan tyvär inte se hur det ska hjälpa henne att ge henne mat :/ Att äta är något hon får klara av själv med alternativt sina föräldrar.

Jag har inte sagt att du ska ge henne mat, jag har sagt att du ska fråga en psykolog om vad du ska göra. Ett internetforum med random ungdomar kan inte ersätta en sjuårig utbildning kopplat med decennier av erfarenhet.

niven:

tjatar

Tjata inte. Truga möjligtvis

Edit:

niven:

[love]

[love][love]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

palle94:

www.abkontakt.se

tack


   
SvaraCitera

zombiegirl:

Visa att du bryr dig. Kommentera inte hennes kropp, varken positivt eller negativt. Samma sak med ätandet, kommentera inget om det.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

niven:

Vill att hon ska få professionell hjälp men vet inte om det kommer hjälpa.

Jag är säker på att det kommer vara till större hjälp än ingen hjälp alls. Det är ett helvete att bli frisk själv, har aldrig hört talas om nån som blivit det. Man kan bli friskare själv, det tror jag, men jag är osäker på om man verkligen kan gå till botten med problemet utan hjälp utifrån.

Im not a lemon:

Sen kan man väl även säga nåt i stil med snygga kurvor du har, synd om de skulle försvinna.

Om nån skulle sagt så till mig skulle jag bara hört ett enda ord i den meningen: KURVOR. Dina värderingar spelar absolut ingen roll och hennes egen värdering är troligtvis att kurvor är likamed ister.

Im not a lemon:

Kan man agera "åh men varför äter du inte, var dom inte goda? =("

Såna kommentarer fick mig bara att dra mig undan från människor när jag var som sjukast. Jag orkade inte vara på helspänn konstant eftersom det när som helst kunde komma en sån kommentar, så i stället isolerade jag mig helt och hållet. Och isolering är ingen bra grej när man har äs.

niven:

Hur gör man för att få någon förstå att de är fina som de är?

Jag tror inte på att ge komplpimanger om några fysiska attribut, varken det har med kroppsform eller andra drag att göra. Det signalerar bara att det fysiska spelar roll, och eftersom hon troligtvis har en taskig självbild kommer hon bara göra negativa kopplingar. Om nå¨gon exempelvis skulle sagt "vad fina ögon du har" till mig för ett par år sen, hade jag tolkat det som att "okej, jag är så jävla fet att det är det enda på hela mig som inte är frånstötande".

När jag insjuknade hade jag en vän som jag tyckte gjorde helt rätt. Jag kunde verkligen prata med henne, i alla fall i början. Hon sa aldrig "har du ätit nåt idag?" eller tjatade på mig om sånt. I stället frågade hon "hur mår du?" och sa att hon märkte att jag hade det jobbigt, att hon var orolig för mig och så. Hon var även väldigt öppen om det hela - hon sa att hon kände sig maktlös, och att hon hade pratat om mig med sin kusin som tidigare haft anorexia för att få råd. Hon gjorde aldrig nånting bakom min rygg, och det tror jag är viktigt.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

annoyed:

i alla fall i början

Vad hände sen?


   
SvaraCitera