Jag delar rum med min 18-åriga syster... Man skulle kunna tro att det är hon som klagar och tjatar på mig att städa efter mitt skit, men neherrå, hon är äldre men inte det minsta duktig på att städa efter sig. Alla dessa halvfulla kaffekoppar på skrivbordet och kläder överallt.. Jag blir skogstokig! Jag är själv rätt så renligt av mig och tycker inte speciellt mycket om att sova och plugga ett rum som ser ut som vårat rum gör. Men det är ju inte hållbart för mig att alltid städa upp efter henne, tillslut tar det för mycket energi för mig med alla dessa extra energitjuvar som hon lämnar till mig. 
Jag försöker säga åt henne och be henne på ett schysst sätt om hon kan plocka efter sig själv, så att vi slipper sova i en soptipp, men hon bara nonchalerar allt jag säger och lyssnar aldrig.. Hon tror att jag säger så för att jag "tror att jag är äldre än henne" och att jag inte ska "säga åt" henne vad hon ska göra eftersom hon är äldre (2år). Hon visar noll respekt för mig som person, syster och rumskamrat... Samtidligt som hon alltid förväntar sig samma respekt mot sig själv, som jag skulle önska av henne..
Någon som känner igen sig? Hur hanterar man det och hur ska jag bemöta henne för att hon ska förstå? Min kära moder lyssnar hon inte hellre på, så hon går på allas nerver gansks rejält..