ok, har lyssnat igenom låtarna nu. jag kan inte påstå att de föll mig i smaken. känn ingen sorg för mig göteborg hoppade jag helt sonika över, resterande av hans låtar gick väl an men till slut blev rösten för odräglig. broder daniel ... nåväl, snäppet bättre. shoreline har man hört. inte lika värdelöst som håkan. the smiths = bra, vilket jag hade koll på sedan tidigare. tummen upp för the smiths!
kent går an i små doser, säg ett par, tre sekunder åt gången.

doktor kosmos är jag ganska inlyssnad på, helt okej.

bob hund, nej, inte min grej. belle and sebastian = någorlunda linjärt, inte så farligt. säkert! är horribelt och likaså hello saferide - vad kan det bero på ...! markus krunegård: nej, bara nej. varför. hestpojken: nu måste jag vara snäll och ha din fru i åtanke. bandets musik berör mig inte ett dugg. billie and the vision: småmysigt. skönt att slippa den slätstrukna svenskan.

pete doherty är inte riktigt så värdelös som jag befarat: musiken känns till och med kreativ på sina ställen.

http://open.spotify.com/user/mcluver/playlist/7MCWnsMk1QuqB3Img4EGp9

betyg på listan: 3/10, som bäst 7/10 (the smiths, kosmos)