Okay, tittade på ett program för några dagar sedan som handlade om bipolär sjukdom/manodepressivitet, och blev ganska så fascinerad av hur många av symptomen som stämde in på mig. Jag lider av väldigt kraftiga toppar och dalar, och runt årsskiftet 07/08 var jag ganska deprimerad, vilket gjorde att många som stod mig nära övergav mig.
Numera har jag ändå en viss känsla av lycka, eftersom jag har bestämt mig för att verkligen ta tag i mig själv. Däremot finns det korta perioder då jag verkligen känner hopplöshet och bara vill ge upp allt, jämfört med de perioder jag kan bli helt hyperaktiv, skrika, vara glad (utåt sett iaf), samtidigt som jag bara vill lägga mig ner och dö, ungefär.
Är det någon här som kan något om just manodepressivitet, eller kanske har fått diagnosen? Är det värt att kolla upp?
Även fast jag sköter min hälsa, så kanske det bara beror på kost, för lite sömn, eller någon annan faktor.
smisk:
Även fast jag sköter min hälsa, så kanske det bara beror på kost, för lite sömn, eller någon annan faktor.
diagnostisera inte dig själv,väldigt många ungdomar är "deprimerade" och "bipolära" nuförtiden,folk använder ordet deprimerad för lätt.
De vill sätta diagnosen på mig. Däremot så tycker inte jag att sökandet efter svar på varför som man mår dåligt ska övergå så lätt till att man, drar slutsatsen att man lider utav en pyskisksjukdom/bipolär eller till att få en diagnos ställd, utan större grunder för diagnosen.
Men tycker nog att du ska ta och ringa runt lite om du oroas, kanske ska du även föra en form utav blogg över dina tankar & känslor, om när de kommer, vad som (möjligtvis hänt innan) osv.
Kan vara bra att ha lite grund för dem som eventuellt skulle ta sig an dig och utreda om du har eller inte har sjukdomen.
En fråga bara, har du så att när du mår bra, så minns du inte alls hur det är att må dåligt, och när du mår dåligt så minns du inte alls hur det är att må bra?
Och om du tex läser något undertiden som du mår dåligt, som du skrivit när du mått bra, så kan du inte alls komma ihåg eller känna hur det kändes?
Och tvärtom när du läser något som du skrivit undertiden som du mått dåligt, men mår bra när du läser det, så kan du inte komma ihåg eller känna, eller kanske nästintill inte förstå hur det kändes?
Tözen:
diagnostisera inte dig själv,väldigt många ungdomar är "deprimerade" och "bipolära" nuförtiden,folk använder ordet deprimerad för lätt.
Jo, jag vet, det är därför jag vill få svar. Jag vill inte bli en till dussindeprimerad med en diagnos, utan bara veta varför. Däremot stämmer väldigt mycket in på mig och känns som ett alternativ till varför jag är som jag är.
HighParadise:
Och om du tex läser något undertiden som du mår dåligt, som du skrivit när du mått bra, så kan du inte alls komma ihåg eller känna hur det kändes?
Och tvärtom när du läser något som du skrivit undertiden som du mått dåligt, men mår bra när du läser det, så kan du inte komma ihåg eller känna, eller kanske nästintill inte förstå hur det kändes?
Ibland kan jag relatera till vad jag känt tidigare och så, men jag har svårt för att föra ner mina känslor i text. Däremot skrev jag mycket dagbok när jag var yngre, och min uppväxt har väl varit allt annat än en solskenshistoria. Jag bör vara mer fucked up än jag är.
Det är ju rätt mycket hormoner som rusar runt i din kropp. Jag känner att ju mer man grubblar, desto lättare är det att man gräver ned sig. Vi är ju fostrade att fråga "VARFÖR?" hela tiden och ju mer man söker efter svaret, desto mer förvirrad blir man för vissa saker har helt enkelt ingen förklaring. Bara att Acceptera och gå vidare.
Livet är orättvis. Det finns ingen rättvisa i detta samhälle. Tänk inte "varför är jag så jävla nere, varför är världen så grym mot mig, osv". För det är svar som du aldrig någonsin kommer att kunna hitta.
Kämpa, kämpa och åter kämpa. För det är endast så, du kan lyfta dig själv från avgrunden. Ingen annan kan hjälpa dig.
Du kan kika på den här länken t.ex.
http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1388
Men kom ihåg att det är jätteviktigt att inte diagnosticera sig själv. Om du tycker att det är väldigt mycket som stämmer, ring din vårdcentral eller en psykiatrisk mottagning och be om ett läkarbesök. Skriv ner allt du undrar över och alla symptom som du tycker stämmer och ta med på besöket (det är så lätt att glömma när man väl sitter där).
Tråden låst på grund av inaktivitet
