Jag skriver en krönika i 9:an. Tänkte be om feedback/förbättringar.
Jävla betygssystem
Betygssystemet vi har här i Sverige är helt vrickat. Hur har vi ett sådant här betygssystem som vi har i grundskolan och gymnasiet. Det är helt ologiskt. Jag och andra ungdomar ska vid sådan ung ålder förstå att betygen kommer bestämma vår framtid. Jag ska dessutom prestera på en extremt hög nivå för att få ett bra jobb tio
hela år senare i livet. Mina föräldrar och många andra föräldrar har även mycket höga förväntningar på betygen vilket bara ökar pressen och stressen vilket gör livet svårare.
Skolan och föräldrar borde inte behöva bedöma och döma oss på det sättet de gör nu.
Jag
får mitt första betyg i högstadiet. Med de betygen blir jag redan begränsade till vissa gymnasier eftersom
jag behöver en
viss poäng för att komma in på det gymnasiet jag
vill. När jag inte kommer inte på det gymnasiet jag vill måste jag börja på ett annat och möjligen ett sämre. Detta påverkar universitetets nivå vilket begränsar jobben man kan börja på. Allt börjar med betygen i högstadiet och sedan eskalerar det vidare. Hur förväntar staten, föräldrar och samhället att jag och alla andra ungdomar ska tänka på vår framtid tio år senare i livet.
Jag ska dessutom prestera på en extremt hög nivå för att få de betygen vi behöver för att senare få jobbet
jag
vill jobba som. Då måste jag förstå att jag måste prestera på en högre nivå än många vuxna gör på riktiga jobb! När jag var liten sa många i min närhet att jag skulle tjäna mycket pengar och jobba som nånting stort. Jag tror att de mesta föräldrar tycker att bra jobb är de som kräver höga betyg, jag håller med om att höga betyg är bra men inte ett måste. Sedan ska jag ansöka på ett universitet och det handlar bara om betygen! Det är helt bullshit att jag och andra ungdomar som unga ska förstå och prestera som vi gör just nu.
Mina föräldrar har höga förväntningar på mina betyg. Mina föräldrar vill att jag ska klara mig bra i livet och jag kan inte bli arg för det men de är jobbiga när de konstant frågar om betygen och har förväntningar. Det ökar pressen att göra bra ifrån sig och man måste göra sina föräldrar besvikna eller arga om man inte får betygen de vill. Jag tror att föräldrar har så höga förväntningar eftersom de inte förstår betygssystemet. När de var små användes ett annat betygssystem samt att under de senaste åren har betygssystemet i Sverige blivit mycket mer komplicerat.
Skolan, gymnasiet och universitet borde inte bedöma oss på det sättet de gör nu. Nu undrar du antagligen vad jag har för lösning eller hur utbildningen borde bedöma oss istället. Det är inte mitt problem eller mitt ansvar att komma på en lösning! De vuxna är redan vuxna, de förstår inte skolan och gör inget åt alla problem. Betygssystemet är vrickat.
Denna tråden är egentligen större än det jag tänker svara på, men... Vilket betyg du får i grundskolan spelar ingen roll. Det betyg du får i gymnasiet spelar ingen roll. Detta är grejer du kan läsa på senare i ditt liv.
Jag vet, nu tänker du "Men det är jobbigt, jag vill inte det, jag vill ha allting färdigt redan nu".
Vilket gör att vi kommer till den tuffa sanningen. Livet fungerar inte så. Livet är inte rättvist. Betygsystemet fungerar inte för att alla ska få som dom vill, utan för att bäst lämpad ska få plats på utbildningarna som är mest åtråvärda. Tro mig, det finns mycket skit att säga om det systemet, prestige och press från familjer bland annat. Redan det är en tråd i sig.
Är ditt mål att tjäna pengar finns det många många många andra utbildningar att välja på där du kan få en bra månadsinkomst utan att bli läkare och annat högpresterande. Är ditt mål att få bra betyg så finns inga genvägar än att plugga. Ha dock i åtanke att betygen du får tidigt spelar otroligt lite roll för dina slutbetyg. Prata med dina lärare, dom kommer hjälpa dig att förstå, även om dom inte hjälper dig att uppnå betygen mer än dom hjälper dina kamrater.
Min poäng är: Livet avgörs inte när man är i skolåldern. Livet pågår hela ens liv, ironiskt nog, och det finns utrymme för felsteg. Mitt bästa tips är att göra så gott du kan och ha kul på vägen. Om du missar något så plocka upp det senare, det finns inget som säger att du måste göra saker i en viss ordning. Det är helt okej att plugga på universitet när du är 40-50-60 år också, det finns väldigt många som gör det redan nu.
Ha det fint 🙂
10 av 10
En tom tunna skramlar högst.
Vi har haft detta betygssystem sedan 2011, och ändringar har kommit inför detta läsår. Det är inte helt förlorat om man får sämre betyg under detta system, finns ju komvux och högskoleprovet.
Betygssystemet är nu utformat med lärandemål, men flera förmågor läggs in allt eftersom.
Hade samma betygssystem som dig och fick MVG i allt i 9:an, och 20.5 i gymnasiebetyg. Handlar mycket om inställning till skolan och plugg. (När systemet infördes var det även svårare att få A än idag, nu kan lärare göra en helhetsbedömning snarare än att se till att alla kunskapskrav för A är uppnådda i slutet av kursen).
Dina föräldrar hade i vissa avseenden ett tuffare betygssystem. Under det systemet de hade under det relativa betygssystemet så valde många (i princip alla) lärare att tolka fördelningskurvan i klasser snarare än nationellt. Det vill säga, hade en lärare 5 superduktiga elever kunde inte alla dessa få högsta betyg, utan de gav ut 2 "5:or" sedan "hade de slut att ge ut fler femmor i kursen." för att på så sätt få en normal fördelningskurva i klassen.
Idag kan i princip alla få A om de lägger manken till.
Är snart färdig svensklärare. Att hjälpa dig rakt ut blir nog fusk, men jag har två tips:
1. Skippa svordomar. Det drar ner helhetsintrycket.
2. Läs igenom krönikan högt, spela gärna in dig själv när du gör det, så får du ett mycket bättre hum om det du skrivit låter bra eller inte. Ta gärna en extra titt på det här stycket:
HjälpMig123: När jag inte kommer inte på det gymnasiet jag vill måste jag börja på ett annat och möjligen ett sämre. Detta påverkar universitetets nivå vilket begränsar jobben man kan börja på.
