Forumet - Kurator tystnadsplikt? Skär mig...

Kurator tystnadsplikt? Skär mig...

517 2 21
Halloj, 
jag går hos kuratorn, för diverse anledningar. Men allt har börjat ordna sig, de har med skolan att göra så vi har ALDRIG pratat om mitt mående. Men jag mår ju inte bra, har gått dit ja i snart 2 terminer, var 2-4 vecka. Men sist vi hade möte så oroa hon sig för mitt mående o jag var ju KORKAD o bara "jag mår bra", men jag mår inte bra. 

och om jag berättar för henne nästa gång när vi syns, om detta att jag skär mig. Kommer hon ringa hem då? Vill inte att morsan o farsan ska veta det som tatt mig så mycket tid och nya kläder att täcka upp. Hjälp.....

Spana också in:

En kurator har tystnadsplikt! Den kommer inte säga något till dina föräldrar som du inte fått tydlig information om att den kommer säga. Typ anser den att det är för allvarligt kommer den nog att vilja berätta för dina föräldrar o ta det vidare till någon på t.ex. BUP för att du ska få den hjälp du behöver. Soc kopplas inte in i detta.
Jag gick till skolkuratorn förra våren då jag inte orkade mer. var less på att må dåligt, ätstörningarna, självskadebeteende, självmordstankar, allt. Jag hade aldrig gått dit men bestämde mig för att jag skulle vara ärlig, för då kan det inte bli värre sen. (tog hellre smällen då än att vänta ut det) jag ville inte att mina föräldrar skulle veta, men hade samtidigt i baktanken att hon skulle behöva ringa hem. berättade främst jag kräktes upp mat osv, men hon frågade även om jag haft tankar och skadat mig själv, ja sa jag då. på benet, men var ett tag sedan sist(ljög lite där men) 
hon berätta hon ville ringa hem, att hon hade tystnadsplikt men även anmälningsplikt och att detta var såpass och frågade hur jag kände för det. Jag sa jag inte ville det, hon frågade varför osv och tillslut kom vi överens om att ta det en annan gång. (fick ny tid redan måndag, 3 dagar senare, då skulle hon ringa men ingen svara så bestämdes att det skulle göras efter jag farit till skolsyster. på fredagen var jag där nästa gång å då for vi till skolsyster och sedan ringde hon hem. men kom överens med mamma att ej prata med mig om det över helgen osv. 
hon vart inte arg konstigt nog utan mer chockad, förvånad osv.  själv hade jag nästa önskat hon blivit arg, skrikit på mig så jag skulle fatta det ej var bra, men alla började bara lirka runt mig så ljög sen ihop jag mådde bra.
men sen så, äsch, brydde mig ej vad hon sa till mina föräldrar efter det. orka bry mig tänkte jag. slutade gå dit då hon skickade remiss till vårdcentralen men den kom typ bort så vart aldrig kallad dit. i höstas efter ett suicid försök började jag gå till bup och där var det jag å kurator som prata å sedan tog hon in mina föräldrar å berätta om det var bättre/sämre osv. jag tror inte du behöver vara rädd eller så, berätta sanning och helst allt som du mår dåligt över då din kurator då kan hjälpa dig på bästa sätt, du mår dåligt över att du skär dig eller hur? hur tänker du då du ska sluta skära dig om du inte pratar å får hjälp om det? 
lycka till, skriv gärna hur det gå

Aihs: Jag gick till skolkuratorn förra våren då jag inte orkade mer. var less på att må dåligt, ätstörningarna, självskadebeteende, självmordstankar, allt. Jag hade aldrig gått dit men bestämde mig för att jag skulle vara ärlig, för då kan det inte bli värre sen. (tog hellre smällen då än att vänta ut det) jag ville inte att mina föräldrar skulle veta, men hade samtidigt i baktanken att hon skulle behöva ringa hem. berättade främst jag kräktes upp mat osv, men hon frågade även om jag haft tankar och skadat mig själv, ja sa jag då. på benet, men var ett tag sedan sist(ljög lite där men) 
hon berätta hon ville ringa hem, att hon hade tystnadsplikt men även anmälningsplikt och att detta var såpass och frågade hur jag kände för det. Jag sa jag inte ville det, hon frågade varför osv och tillslut kom vi överens om att ta det en annan gång. (fick ny tid redan måndag, 3 dagar senare, då skulle hon ringa men ingen svara så bestämdes att det skulle göras efter jag farit till skolsyster. på fredagen var jag där nästa gång å då for vi till skolsyster och sedan ringde hon hem. men kom överens med mamma att ej prata med mig om det över helgen osv. 
hon vart inte arg konstigt nog utan mer chockad, förvånad osv.  själv hade jag nästa önskat hon blivit arg, skrikit på mig så jag skulle fatta det ej var bra, men alla började bara lirka runt mig så ljög sen ihop jag mådde bra.
men sen så, äsch, brydde mig ej vad hon sa till mina föräldrar efter det. orka bry mig tänkte jag. slutade gå dit då hon skickade remiss till vårdcentralen men den kom typ bort så vart aldrig kallad dit. i höstas efter ett suicid försök började jag gå till bup och där var det jag å kurator som prata å sedan tog hon in mina föräldrar å berätta om det var bättre/sämre osv. jag tror inte du behöver vara rädd eller så, berätta sanning och helst allt som du mår dåligt över då din kurator då kan hjälpa dig på bästa sätt, du mår dåligt över att du skär dig eller hur? hur tänker du då du ska sluta skära dig om du inte pratar å får hjälp om det? 
lycka till, skriv gärna hur det gå
Ja! Är ett tag innan jag ska dit nästa gång