Marsbrud:
Om jag bara säger att jag mår dåligt, o inte säger att jag skär mig. Kommer jag få hjälpen jag behöver då?

alvaaaa:
Nej, det måste de inte alls

alvaaaa: Klart det är. Men de måste inte. De kommer i vilket fall som helst informera innan de pratar med dina föräldrar 

alvaaaa:
Det är jag faktiskt mycket osäker på. Tror dock att den kan liksom berätta för dina föräldrar typ att du inte mår bra osv osv men kanske inte just att du skär dig. Men vet inte riktigt tyvärr.

alvaaaa:
Tycker definitivt att du ska säga hur du egentligen mår så att du får den hjälp du behöver. Du behlver ju dock inte nödvändigtvis säga att du skär dig oså. Men kanske att du haft tankar på det osv

alvaaaa:
Ljug inte då! Säg bara inte hela sanningen ;)

Aihs: Jag gick till skolkuratorn förra våren då jag inte orkade mer. var less på att må dåligt, ätstörningarna, självskadebeteende, självmordstankar, allt. Jag hade aldrig gått dit men bestämde mig för att jag skulle vara ärlig, för då kan det inte bli värre sen. (tog hellre smällen då än att vänta ut det) jag ville inte att mina föräldrar skulle veta, men hade samtidigt i baktanken att hon skulle behöva ringa hem. berättade främst jag kräktes upp mat osv, men hon frågade även om jag haft tankar och skadat mig själv, ja sa jag då. på benet, men var ett tag sedan sist(ljög lite där men) 
hon berätta hon ville ringa hem, att hon hade tystnadsplikt men även anmälningsplikt och att detta var såpass och frågade hur jag kände för det. Jag sa jag inte ville det, hon frågade varför osv och tillslut kom vi överens om att ta det en annan gång. (fick ny tid redan måndag, 3 dagar senare, då skulle hon ringa men ingen svara så bestämdes att det skulle göras efter jag farit till skolsyster. på fredagen var jag där nästa gång å då for vi till skolsyster och sedan ringde hon hem. men kom överens med mamma att ej prata med mig om det över helgen osv. 
hon vart inte arg konstigt nog utan mer chockad, förvånad osv.  själv hade jag nästa önskat hon blivit arg, skrikit på mig så jag skulle fatta det ej var bra, men alla började bara lirka runt mig så ljög sen ihop jag mådde bra.
men sen så, äsch, brydde mig ej vad hon sa till mina föräldrar efter det. orka bry mig tänkte jag. slutade gå dit då hon skickade remiss till vårdcentralen men den kom typ bort så vart aldrig kallad dit. i höstas efter ett suicid försök började jag gå till bup och där var det jag å kurator som prata å sedan tog hon in mina föräldrar å berätta om det var bättre/sämre osv. jag tror inte du behöver vara rädd eller så, berätta sanning och helst allt som du mår dåligt över då din kurator då kan hjälpa dig på bästa sätt, du mår dåligt över att du skär dig eller hur? hur tänker du då du ska sluta skära dig om du inte pratar å får hjälp om det? 
lycka till, skriv gärna hur det gå