Forumet - Låt fisken simma

Låt fisken simma

197 0 0

Längesedan var det, mitt dop. Men ändå lever namnet vid dina läppar lik
som
detta myntades som sist förra veckan.

Vad jag heter? Tycho är min namne, han som trodde att man kunde skapa guld. Men, så felaktig hans tanke vandrat- guld är en gåva, om så har man den, också inte.

"Här bor du, men det minns du ej mer."

Katter och välskötta rabatter om vart annat, guld endast i de trådar som solen själv spann. Sittandes på det mossbelupna taket kommenterade vi vädret som voro det igår, kanske för att från regnmoln oss fjärma.

Jag svarade;

-Här bor du, men det minns du ej mer. Varför glömmer du, Valentine?

Valentine samlade tankarna i sin tunga, vokalerna blev uttänjda och konsonanterna energiskt rytmiska;

-Så som vinden lyfta svalorna över ängen, lockar mörkret katten om natten. Så stjäl du mitt minne, så älskar jag dig, till glömskans nejd.

-Din helvetiska ormtunga har som vanligt lömska fraser åt mig, kära du.
Blott ingen vill att du skall glömma ditt eget namn, det har du väl vett nog att förstå?! Jag reste mig upp på taknocken och balanserade mot skorsten. En mås dök ner från molnen mot mig, svindel härskade över mitt andetag.

-Åter och åter igen, åtrår jag dej, oftare gräms jag dock, över bråddjup och skyar. Nu är det nog käraste du, ej älskar jag i blindo! Adjöss, nu drar jag till sjöss, vi ses aldrig mer. Valentine klättrade ner för stegen med stolta steg, hennes rödbruna hår flög i den inkommande stormen, regnet hade nått havets skummande kant. Hon verkade stark som ett berg fram till just nyss, då sårbarhet drog över hennes läppar, och ögonen förlorade sin skärpa. Valentines sista blick var dock i vitglödgat vredesmod, livets ilska hade återvänt till en i kärlek levande begravd.


Tårarna föll hårdare än mina steg när jag lämnade taknocken åt måsarna. Ville jag trycka henne intill mig och leka i hennes hår? Kanske var mina fingrar för Valentine... ett stängsel? Som höll ute natten lockandes var katt, som havet fisken. Vattenytan bröts då den som omogna vinbär gröna ekan gav efter för strömmen. Med gryning för barbord stakade hon sig ut vågor om fören.

Tråden har inga svar… än.