Wilma:
Men det handlar ju om att inte visa sig svag. Ett skadat djur råkar illa ut. Vilket förmodligen en person som står och tjuter 24/7 också skulle göra.
Ja, men dem har ändå lärt sig det genom observation av artfränder
Wilma:
Antingen blir det irriterade över att några andra har kul, eller så skrattar de med dem.
Varför kan man inte göra så när någon gråter då? Ge en behövande kram och gråta med honom eller henne?
And wotte, ofta någon blir irriterad på någon som skrattar?
Wilma:
Om man gråter så är det antagligen något mycket personligt som man kanske inte talar om sådär öppet. Vilket gör det lite svårt att ta reda på varför dessa 14 personer står gråter
Åter igen, det där kan gälla för vissa men inte alla. Om jag gråter så ser jag det som bra om någon kommer och frågar hur det är.
mittimellanbarn:
And wotte, ofta någon blir irriterad på någon som skrattar?
Jag kan lova dig att det finns personer som irriterar sig över sådant. Tyvärr.
mittimellanbarn:
Om jag gråter så ser jag det som bra om någon kommer och frågar hur det är.
Och om du gråter för att du blivit slagen hemma, eller för att din mamma druckit sig aspackad varje kväll i 5 års tid. Skulle du vilja dela det med någon ganska så främmande person då?
Viljans Triumf:
Ja, men dem har ändå lärt sig det genom observation av artfränder
Jag tror att det är en instinkt.
Wilma:
Skulle du vilja dela det med någon ganska så främmande person då?
Om jag inte hade velat det så hade jag inte gråtit offentligt. Och jag hade velat ha en kram och lite folk som bryr sej, ja.
mittimellanbarn:
Om jag inte hade velat det så hade jag inte gråtit offentligt.
Nej precis. Då gråter man inte offentligt. Det är inte för att det är tabu-belagt.
Men det är klart att man skulle vilja ha stöd från omgivningen oavsett de vet orsaken till varför man är ledsen eller inte. Det är ju en självklarhet. Men tänk dig vad svårt det skulle vara att stötta en person som dagligen mår dåligt utan att du vet varför.
Wilma:
Det är inte för att det är tabu-belagt
Fast om man VILL dela med sej av tårar, så får man inte det heller.
Wilma:
Men tänk dig vad svårt det skulle vara att stötta en person som dagligen mår dåligt utan att du vet varför.
Tänk, jag vet hur det är. Det är kämpigt men dom fina stunder man får är värd mer.
mittimellanbarn:
Fast om man VILL dela med sej av tårar, så får man inte det heller.
Det är ingen som hindrar dig.
mittimellanbarn:
Tänk, jag vet hur det är. Det är kämpigt men dom fina stunder man får är värd mer.
Jag känner inte många som tänker så.
Finns gott om folk, (särskilt tjejer) som gärna gråter offentligt.
Wilma:
Det är ingen som hindrar dig
Jo, faktiskt.
Wilma:
Jag känner inte många som tänker så.
Nej, men det finns minst en.
till den allmänt rådande stämningen i samhället ute så känns det fel att gråta.
det skapar pinsamhetskänslor osv. fast jag har ändrat den där stämningen och insett att den beror mer på mig själv. orkar inte förklara vad jag gjort men jag kan iaf säga suga kuk, slicka fitta o gråta utan att skämmas längre 🙂
Personligen försöker jag undvika att gråta offentligt för att jag inte vill ha falsk medömkan, av samma anledning ville jag inte att min lärare skulle meddela min klass att min pappa gått bort. De som faktiskt bryr sig märker ändå.
mittimellanbarn:
Det tycks vara en medfödd sak, att man inte ska gråta offentligt, men skratta är okej.
Nä det tror jag inte, småbarn gråter ju om nån tar deras spade. Det är bara en kulturell sak, i andra kulturer är det mer tillåtet att visa känslor, kanske därför de är mindre deprimerade.
Folk vet inte hur dom ska reagera när någon gråter å då känner dom obehag och vill fly.
Men va? Nu orkade jag inte läsa hela ditt inlägg men hade du tänkt längre så hade det väl varit uppenbart varför det är så?
Det anses positivt att skratta och negativt att gråta. För det är så, man gråter för att man är ledsen, att gråta är att visa svaghet, vilket är svagt.
Det kanske inte borde vara så, men det är så.
Jag tror att det bara ligger så i våran natur att när man gråter visar man att man är svag. Och vad vi människor minst vill visa är att vi är svaga. Att skratta är ett sätt att visa att man har självförtroende och det är okej att höras och synas.
Men en sak jag har tänkt på är att om en grupp med tjejer i ca 14-15 års åldern går ut eller något och dom är lite högljuda för att dom skrattar åt något eller så. Då blir som snabbt stämplade som fjortisar. Sjukt konstigt egentligen. För om en grupp tjejer i äldre ålder skulle göra det skulle det absolut inte vara samma sak. Eller?