Jag såg filmen Boys don't cry för fyra-fem dagar sedan.
Det spelade ingen roll för mig att huvudpersonen var tjej/en filmkaraktär eller upptagen med en rödhårig tjej, för jag blev läskigt förälskad i alla fall.
SPOILER Dold text: Filmen slutar med att hon bli våldtagen och mördad och det tog hål på mig så jävla hårt.
Det är en film, jag vet. Jag tänkte likadant när jag blev ledsen direkt efter men när det har gått fyra dagar känns det jobbigt och deprimerande.
Jag kan gissa att den påverkar mig på grund av saker som har hänt i mitt liv: kärlek, svek, självmordsförsök, nazister som sparkar annorlunda människor osv men jag trodde att jag hade släppt det.
Vad gör man egentligen. Jag orkar inte må dåligt längre.
Jag har redan:
-Sagt till min syster att jag älskar henne
-Tittat på roligare filmer
-Umgåtts med vänner
-Målat
-Läst
Sen kan det finnas en annan som ligger i grunden till min depression men att förklara ens känslor för den människan är redan struket sedan en tid tillbaka.
![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
psykolog?
vet ej, vet inte ens vad jag ska göra åt mig själv
bööh:
psykolog?
Äh, vad kan hon göra. Jag pratar ut om det bara, vilket jag har gjort med kompisar. Hon hjälper inte på något annat sätt. Plus att jag bara har en liten chans på torsdagar att träffa henne.
Du kanske lämnat minnerna men är kvar på samma ställe psykiskt. Att det mer blir följderna av dem än själva upplevelsen i sig som spökar. Det borde ju den där psykologen kunna trassla i, om den är bra.
Knak och sprak:
Det borde ju den där psykologen kunna trassla i, om den är bra.
Fast jag har pratat med henne några gånger och varje gång har det känts bra i kanske fem dagar eller mindre, innan det kommer tillbaka.
Ska man hålla på så tills dagen kommer då det försvinner helt plötsligt, eller är det någonting man aldrig blir frisk ifrån?
Någonting borde man kunna göra själv.
Blivande_japan:
vet ej, vet inte ens vad jag ska göra åt mig själv
agitation:
Äh, vad kan hon göra. Jag pratar ut om det bara, vilket jag har gjort med kompisar. Hon hjälper inte på något annat sätt. Plus att jag bara har en liten chans på torsdagar att träffa henne.
hitta någon annan som är bättre då.
agitation:
Ska man hålla på så tills den dagen det bara försvinner helt plötsligt eller är det någonting man aldrig blir frisk ifrån?
Det kanske är någon jobbig känsla som fastnat, och att du inte kunnat bygga upp dig själv än? Och att alldeles för mycket är kopplat till den. Vet ju inte vad det gäller, men något kanske etsat sig fast så hårt att det blir svårt att ändra på egen hand. Så om det är självhat, blir försöket till att ändra inställningen likvärdig med att intala sig att man kan flyga, osv.
Dryg knak
Vissa filmer hänger i så länge(speciellt då du kände igen dig). Förhoppningsvis går det över om några dagar till.
Fick så över Pans Labyrint. Helt knäpp i hjärnan och ångest i magen.
Att idrotta brukar hjälpa mig. Testa att springa bort lite energi.
Bara lära sej hantera![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
