Känner mig lagom hjälplös just nu, vette fan vad jag ska ta mig till.
Min mamma ska fylla 54 år i Juli och hon är en alkoholist, det har hon varit sen sommaren 2008 då hon gifte om sig. Hennes dåvarande man var också en alkoholist, tror att det var han som fick henne att börja dricka. Just då gillade jag inte att besöka min mamma för att jag visste att hon skulle dricka. Hennes man slog mig och ryckte mig i håret då han var full och han slutade inte även fast jag bad honom att sluta, mamma gjorde ingenting åt saken, vilket gjorde mig extremt ledsen.
Dom skildes hösten 2010 och hon flyttade tillbaka till Enköping medan jag bodde hos min pappa i Norge. Jag flyttade dock till min mamma våren 2011, hoppade av skolan och började om igen. Nu sitter jag i samma skit igen och det som gör mig mest besviken är att mamma vägrar att lyssna på vad jag säger.
Hon har en ny partner nu, som jag för övrigt gillar. Han dricker aldrig. Jag är emot alkohol, det har jag alltid varit och kommer nog alltid vara det. Har aldrig varit full, vilket jag är glad över. Idag firade jag och mamma min 2:a avslutning på gymnasiet. Jag drack såklart bara Cola medan hon drack öl efter öl efter öl. Jag tjatade på henne i tre timmar om att vi skulle gå hem och äta middag, men nejdå, det passade inte henne.
Så efter tre timmar gick jag hem utan henne, klockan var då runt 14. Nu har mamma varit ute i snart 12 timmar och hon skiter fullständigt i vad jag och hennes sambo tycker om hennes drickande, vilket gör mig extremt ledsen. Hon har även pratat om att lämna hennes sambo för att han är tråkig och aldrig gör någonting med henne. Han åker ju för fan ut till landet med henne när hon vill det. Så jag gjorde klart för henne att separation inte stod på schemat. Jag kan såklart inte kontrollera henne och hennes liv, men separerar hon från honom så hamnar hon hos Kronofogden och jag tvingas flytta tillbaka till min pappa, vilket jag inte vill.
Varför bor jag då hemma? Ekonomiska problem. Jag har försökt skaffa jobb, vilket jag fortfarande gör, men ingen framgång. Jag vill flytta hemifrån, men vågar inte lämna min mamma ensam. Jag är rädd för att något ska hända henne som jag sedan kommer få ångra i senare år.
För bara någon timme sen var jag ute på stan för att leta efter mamma. Hittade henne på en pub runt hörnet och försökte övertala henne att komma hem för att hennes sambo och jag var orolig (hon hade ingen telefon med sig, hon har aldrig telefon med sig när hon är på puben) och som svar får jag "Det skiter väl jag i".
Så jag gav helt enkelt upp och gick hem igen. För en timme sen sa hon att hon skulle komma hem, är hon hemma än? Nej. Hon ljuger mig rakt upp i ansiktet och hon tror att jag inte ser sanningen. Jag har kontaktat ett rehab där vi bor - där hon för övrigt var på sommaren 2011 - och det var ingen framgång alls. Hon säger alltid att hon inte har några problem med alkoholen.
Jag ger snart upp helt och hållet. Jag tänker sluta bry mig om henne om hon inte slutar dricka. Jag skiter fullständigt i om hon ligger och spyr på trottoaren och om hon blir en hemlös alkoholist. Må låta elakt, men jag orkar verkligen inte bry mig längre, men ändå kan jag inte sluta bry mig. Jag går omkring hela tiden och undrar när hon ska dricka igen och jag får en obehaglig klump i magen så fort jag hör en ölburk öppnas.
Av all denna stress och oro har jag fått allvarlig magkatarr, gränsen till magsår.
Nu har jag berättat lite om min situation. Är det någon annan som har erfarenhet av att leva tillsammans med en alkoholist och hur jag på bästa sätt kan hantera den här situationen? Skulle bli evigt tacksam för hjälp och råd.
Kort sammanfattat, jag tycker du ska försöka lösa det med flytt hemifrån. Nu kanske stressen och oron skulle finnas där ändå, men jag tror det kan vara bra att få lite distans till att vara utsatt för allt du står ut med dagligen nu.
Tänk på dig själv först, sen kan du ju självklart bry dig om din mamma med, men att du åtminstone kan komma undan genom att gå hem till dig själv, istället för att vara tvungen att avsluta och börja dagen som du gör nu.
Vad tror du?
Det är inte ditt fel att hon sätter sig själv i farliga situationer. Hon är vuxen och ska ta ansvar för sig själv. Om något händer henne är det därför inte på grund av något du gjort fel utan för att hon själv valt det.
Om du intalar dig att hennes alkoholism är något som du kan lösa så är jag rädd att du kommer bryta ner dig själv. Hon verkar inte vilja ha hjälp och då finns det ingenting du kan göra. Skydda dig själv i första hand.
Flytta hemifrån och skapa ditt eget liv. Vägra prata med henne när hon är full. Du behöver inte säga upp kontakten men du ska inte ta ansvar för hennes drickande. Om hon ringer full så ber du henne ringa tillbaka nykter, sedan lägger du på.
Jag håller med föregående skrivare att du borde försöka flytta hemifrån. Du kommer att må bättre av att få vara själ lite och inte känna paniken och stressen som din mammas drickande ger dig.
Du kan som sagt fortfarande hälsa på henne.
Men du kan ställa kraven på henne att hon ska vara nykter om ni ska umgås.
Om hon inte själv inser att hon dricker för mycket och du tar på dig alldeles för stort ansvar med att försöka hindra henne och se efter henne. Det kommer inte gå.
Du kommer aldrig att orka det även om du är stark som har försökt flera gånger att säga ifrån.
Ibland måste det hända något med dom själv eller någon dom älskar, för att dom ska vakna upp och inse att det inte funkar. Men hon måste själv inse att hon har problem för att hon ska kunna ta i mot hjälp från någon. Annars gör hon som du säger och förnekar det hela.
Det är ett rent helvete att veta att någon man älskar dricker alldeles för mycket.
Det finns en hel del organisationer och föreningar som erbjuder stöd och råd för ungdomar med missbrukande föräldrar, och där du också kan komma i kontakt med andra som lever i liknande situation som dig. Kolla exempelvis in Trygga Barnen, Ersta Vändpunkten och Maskrosbarn.
Det som gjorde att min mamma kom ut ur sitt missbruk var att jag och en kvinna som jobbar med missbruksfrågan kom hem till oss och sa att hon vet att mamma dricker. Alltid innan det var det dolt och ingen fick veta något.
Mamma blev dock väldigt arg först. Men någon vecka senare hade hon insett att hennes missbruk inte kunde fortsätta.
Det verkar inte som om fallet är dolt hos er. Så det jag kan rekommender är (om du är under 18) att kontakta socialen och kolla vad de säger. De behöver inte blanda sig i direkt och tvinga din mamma på rehab osv (vilket de får/kan göra om det behövs).
Socialen kan även hjälpa dig med boende om du inte kan bo kvar hemma.
du borde lämna din mamma ifred du kan inte sluta dricka åt henne. om du studerar kan du ta csn lån eftersom det är svårt att hitta arbete.
Hej Castiel.
Jag har läst igenom allt och känner en stor sorg för dig.
Jag har själv levt med en familj där alkohol och tabletter vart involverat, och står fortfarande som ett stort problem här hemma! Jag vet hur det känns, och den tveksamheten bär och att man känner sig så fruktansvärt besviken och hjälplös när man får dessa svart som du nämnde i texten som tex " det skiter väll jag i " liknande.
I mitt fall så har det varit soppas mycket att min egen mor inte vet vem jag är, bara att hon säger att jag liknar hennes son. Tack vare detta så har jag haft en styvpappa eftersom mina föräldrar gick isär när jag var 4. Detta är alltså mina " föräldrar " som adopterade mig ifrån USA. Som jag kallar mina riktiga föräldrar.
För inte alls längesedan fick jag nog, och jag sökte upp hjälp ifrån socialen. Det fick mamma till att tänka om då hon fick hjälp ifrån en psykolog och fick andra tabletter än vad hon redan använde. Men visst problemen kvarstår då och då.
Jag själv tycker du skall ta tag i detta och försöka skaffa en höger hand som säger åt dig vad du skall göra, för ingen människa skall behöva lida som du gör. Men du har faktiskt saker att säga ifrån till, och du måste vara stark!
Hoppas det löser sig! PM finns om du vill snacka!
Tack för alla era svar. Mamma kom hem efter ett tag, vilket var skönt eftersom jag vägrade att sova förrän jag visste att hon var i säkerhet.
Jag förstår att jag måste ta hand om mig själv mer än vad jag tar hand om mamma, men det har varit svårt. Jag har försökt att ignorera att hon dricker, och det har slutat med att jag bryter ihop och gråter, men går oftast över efter ett tag.
Jag kommer förmodligen få ett jobb rätt så snart på en förskola. Jag hoppas verkligen att jag får jobbet så att jag kan börja spara ihop pengar till egen lägenhet.
Vi har någon slags beroendegen i våran släkt. Vi blir väldigt lätt beroende av något och så blir det svårt att sluta. Vi har en massa i släkten som missbrukar droger och alkohol, vilket är synd eftersom våran släkt har fallit isär.
Jag däremot har lyckats hålla mig undan alkoholen, vilket är skönt. Jag ogillar alkohol så det bara skriker om det och jag undviker det helst när jag är på klassfester. Om jag någonsin får egna barn i framtiden så ska jag ge dom den barndomen jag aldrig fick.
Men som sagt, tack för era svar. Jag ska försöka hålla ut ett år till!
André Vifot Haas:
Det finns en hel del organisationer och föreningar som erbjuder stöd och råd för ungdomar med missbrukande föräldrar, och där du också kan komma i kontakt med andra som lever i liknande situation som dig. Kolla exempelvis in Trygga Barnen, Ersta Vändpunkten och Maskrosbarn.
De två sista har stödchatt i sommar tror jag, i alla fall Maskrosbarn är jag säker på.
Det suger att ha föräldrar som är alkoholister, ibland är dom bra, men sen är alkoholen där. Jag flyttade hemifrån så fort jag kunde, gör det du med. När man inte bor ihop och inte ses lika ofta är det lättare att vårda om relationen. Har en mycket bättre relation med min förälder nu när jag flyttat hemifrån.
Du kommer först.
Tänkte säga att det blivit lite bättre nu hemma. Mamma har fått ett tillfälligt jobb på 2 månader och hon dricker nästintill aldrig nu, kanske något glas vin då och då vilket jag är helt okej med, bara det inte är glas efter glas efter glas. Vi får se hur länge hon har jobb, jag är bombsäker på att hon kommer börja dricka igen så fort hon inte har jobb, så jag hoppas verkligen att hon får stanna på skolan. Hon är hemma 2 dagar i veckan (på helgen) och sen från Måndag till Fredag är hon i Stockholm så det känns lite skönt för mig och det är säkert skönt för henne också.
Kul att läsa! Alltså att det fixat sig 🙂
