jag är mentalt utmattad
utdragen
utslängd ur mitt bo
intryckt i ett hörn
så många kaotiska skeden
kaotiska i mitt medvetande
jag drömde att jag blev påkörd av ett tåg i spanien, men överlevde
jag övervann tåget, dess komplexitet
trängde in i tåget, klättrade genom nivåer och rum
smala passager, breda trappuppgångar
jag var en entitet, en person utan kropp
som blev påkörd av ett tåg i spanien, och klättrade genom tågets alla rum
jag trängde mig på
jag var hos andra, men de verkade inte bry sig
jag blev placerad i ett fack, säte, och hemskickad på resan genom spanien
tågrälsen, vilken jag mindes från tidig barndom i danmark, var överväxt
jag minns så många delar, och även gamla drömmar från min barndom
jag var rädd för att gå över rälsen
tåget kunde komma
och köra över mig
på andra sidan fanns skatter
/CARAFACE
Då skulle du uppleva mig
A hug?
jag är inte förvånad
Ad_Hoc:
Då skulle du uppleva mig
Vet... jag vill inte hamna där. Måste ut ur detta mönstret, ett mönster som bygger på reaktioner av låtsasfara, utan att man vet om det. Är i det mönstret ibland. Ibland lyckas jag hålla mig utanför. Vill döda upphovsmannen till mönstret (ångest? brahman?).
Sagitta:
A hug?
Tack, men nej tack. Problemet kan inte lösas av någon annan än mig själv.
Kent och Håkan är där för dig ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
Blev just sugen på att radera tråden. Folk fattar ingenting.
Infraröd:
Vill döda upphovsmannen till mönstret (ångest? brahman?).
Demiurgen
Ad_Hoc:
Demiurgen
Stämmer nog bättre.
Du mår nog bra innerst inne ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
![[no-no]](/img/smilies/no-no.gif)
Gorgath:
Du mår nog bra innerst inne
Eller så mår jag dåligt innerst inne, men lyckas glömma bort det ibland. Delar min barndom var som en mardröm (speciellt 0 - 8 års ålder), trots att jag hade goda förutsättningar, levde i en bra miljö samt hade trevliga och bra människor runt omkring mig. Det måste vara något genetiskt.
mår dåligt i magen vet inte hur jag sk fixa det
Tråden låst på grund av inaktivitet
