För två månader ungefär träffade jag en kille för första gången, som är 2,5 år äldre än mig (jag snart 16, han snart 19) . Han är otroligt fin, både utseendemässigt och på insidan. Jag hade tvekat innan jag skulle träffa honom första gången, då det går en hel del rykten om att han har varit med andra tjejer tidigare. Men jag ångrar inte att jag har träffat honom, då jag har flygigt bland moln på senaste. Vill tillägga att alla i min närhet vet att jag träffar honom.
För en månad sedan ungefär träffade jag honom efter andra gången. Pga corona hade mamma och pappa varit tydliga med att jag inte fick pussa honom eller ngn form av intimitet, särskilt inte efter andra gången. Men i situationen så blev det annorlunda, och det blev mer än några enstaka pussar. Jag hade inte sex med honom, men jag tillfredsställde honom så att säga (hoppas ni kan lista ut). Det var samtycke genom hela vägen, jag ville det i situationen. I efterhand kan jag såklart ångra att det gick så snabbt, så jag lovade mig själv att bromsa in det hela. När jag kom hem sa jag att jag inte hade pussat honom till mina föräldrar då de frågade separat.
Nu tänker ni säkert att han är en stor fuckboy. Men jag tror verkligen inte det, då vi pratar jättemycket i telefon trots att han tog en familjesemester över jullovet. Vi håller ständigt kontakt, och om han bara ville ha sex tror jag inte han hade brytt sig så.
Men till mardrömmen. Någon vecka tillbaks berättade jag för min lillasyster som är 2 år yngre, men ändå en av mina bästa vänner - vi pratar om ALLT. Hon LOVADE att inte berätta, då vi har en form av systerkodex. Jag litade på henne. Jag ångrar att jag gjorde det, och ni behöver verkligen inte berätta för mig hur konstigt det var att hon fick veta. Men gjort är gjort. Igår skulle jag vara med några vänner, för att sedan gå en promenad med honom (tredje gången vi isåfall skulle träffas). Mamma hade till och med gått med på att jag skulle få ta hem honom imorgon, eller nästa helg efter mycket övertalande. Allt i mitt liv flöt på.
Men när jag var sent hos mina vänner ringde det i min telefon. Mamma sa att jag omedelbart skulle komma hem, och att hon visste allt samt att jag inte får träffa honom mer. Min syster hade alltså berättat om alla hans rykten och vad vi gjort. Jag bröt ihop hos min vän, och fick senare gå hem. Promenaden blev såklart inställd.
Jag grät och grät. Över att min syster svikit mig, över skammen på mina föräldrar och mig själv, och att inget kan bli som vanligt. Min situation var rent och sagt hemsk. När jag kom hem fick jag en utskällning, kombinerad med ilska och växlande till att man pratade ”gulligt” med mig. Jag försökte försvara honom så mycket jag bara kunde, men det slutade med att pappa har hans föräldrars nummer och tänker ringa dem och berätta allt om jag inte bryter kontakten med honom. De säger att detta inte var okej det HAN gjorde, och att han kommer fortsätta göra såhär med fler tjejer. Att det är bra att hans föräldrar får veta vad som görs i hans bil.
Jag vet inte vad jag ska göra. Att bryta kontakten med någon gör man oftast pga att man inte vill ha med denna människa att göra, men att ofrivilligt ta bort en bra människa ur sitt liv är hemskt. Ni får inte glömma att jag tycker om honom. Allt känns så fel, och jag ångrar allt jag sagt.
Snälla, vad ska jag göra? Ska jag säga upp kontakten med honom, och inte riskera ett samtal? Och isf vad ska jag säga till honom, SANNINGEN? Fy fan, han kommer tro att jag är helt sjuk. Ska jag träffa honom i smyg? Men då riskera ett samtal med föräldrarna, och inte kunna få ha ett seriöst förhållande pga att vi mst smyga. (Kmr inte kunna ta hem honom isf)
Inga kommentarer