Forumet - Mår ganska skit så att säga

Mår ganska skit så att säga

650 0 4
Jag lever i en mardröm just nu. Det finns mycket jag skulle vilja rymma i denna text, men kommer försöka hålla mig kortfattad, hopps ni har förståelse.

För två månader ungefär träffade jag en kille för första gången, som är 2,5 år äldre än mig (jag snart 16, han snart 19) . Han är otroligt fin, både utseendemässigt och på insidan. Jag hade tvekat innan jag skulle träffa honom första gången, då det går en hel del rykten om att han har varit med andra tjejer tidigare. Men jag ångrar inte att jag har träffat honom, då jag har flygigt bland moln på senaste. Vill tillägga att alla i min närhet vet att jag träffar honom.

För en månad sedan ungefär träffade jag honom efter andra gången. Pga corona hade mamma och pappa varit tydliga med att jag inte fick pussa honom eller ngn form av intimitet, särskilt inte efter andra gången. Men i situationen så blev det annorlunda, och det blev mer än några enstaka pussar. Jag hade inte sex med honom, men jag tillfredsställde honom så att säga (hoppas ni kan lista ut). Det var samtycke genom hela vägen, jag ville det i situationen. I efterhand kan jag såklart ångra att det gick så snabbt, så jag lovade mig själv att bromsa in det hela. När jag kom hem sa jag att jag inte hade pussat honom till mina föräldrar då de frågade separat.

Nu tänker ni säkert att han är en stor fuckboy. Men jag tror verkligen inte det, då vi pratar jättemycket i telefon trots att han tog en familjesemester över jullovet. Vi håller ständigt kontakt, och om han bara ville ha sex tror jag inte han hade brytt sig så.

Men till mardrömmen. Någon vecka tillbaks berättade jag för min lillasyster som är 2 år yngre, men ändå en av mina bästa vänner - vi pratar om ALLT. Hon LOVADE att inte berätta, då vi har en form av systerkodex. Jag litade på henne. Jag ångrar att jag gjorde det, och ni behöver verkligen inte berätta för mig hur konstigt det var att hon fick veta. Men gjort är gjort. Igår skulle jag vara med några vänner, för att sedan gå en promenad med honom (tredje gången vi isåfall skulle träffas). Mamma hade till och med gått med på att jag skulle få ta hem honom imorgon, eller nästa helg efter mycket övertalande. Allt i mitt liv flöt på.

Men när jag var sent hos mina vänner ringde det i min telefon. Mamma sa att jag omedelbart skulle komma hem, och att hon visste allt samt att jag inte får träffa honom mer. Min syster hade alltså berättat om alla hans rykten och vad vi gjort. Jag bröt ihop hos min vän, och fick senare gå hem. Promenaden blev såklart inställd.

Jag grät och grät. Över att min syster svikit mig, över skammen på mina föräldrar och mig själv, och att inget kan bli som vanligt. Min situation var rent och sagt hemsk. När jag kom hem fick jag en utskällning, kombinerad med ilska och växlande till att man pratade ”gulligt” med mig. Jag försökte försvara honom så mycket jag bara kunde, men det slutade med att pappa har hans föräldrars nummer och tänker ringa dem och berätta allt om jag inte bryter kontakten med honom. De säger att detta inte var okej det HAN gjorde, och att han kommer fortsätta göra såhär med fler tjejer. Att det är bra att hans föräldrar får veta vad som görs i hans bil.

Jag vet inte vad jag ska göra. Att bryta kontakten med någon gör man oftast pga att man inte vill ha med denna människa att göra, men att ofrivilligt ta bort en bra människa ur sitt liv är hemskt. Ni får inte glömma att jag tycker om honom. Allt känns så fel, och jag ångrar allt jag sagt.

Snälla, vad ska jag göra? Ska jag säga upp kontakten med honom, och inte riskera ett samtal? Och isf vad ska jag säga till honom, SANNINGEN? Fy fan, han kommer tro att jag är helt sjuk. Ska jag träffa honom i smyg? Men då riskera ett samtal med föräldrarna, och inte kunna få ha ett seriöst förhållande pga att vi mst smyga. (Kmr inte kunna ta hem honom isf)

Inga kommentarer

Senast ändrad 18 Jan 2021, 23:42 av astrid_sss
Tråden har 4 svar. Sortera efter:
Verkar som att dina föräldrar har förstått det hela på fel sätt. Det vill säga att killen tagit sig friheter snarare än att ni var eniga och i harmoni. 

Om inte, finner jag dina föräldrars beteende underligt. Du är 15 år, vilket innebär att du får hänge dig till sexuella aktiviteter, såvida samtycke råder. Händelsen är alltså fullkomligt normal och är någonting som många människor finner viktigt i livet, intimitet. Tonåren är till för att bekanta sig med vuxenvärlden samt lära känna sig själv som person.

Förstår absolut att dina föräldrar agerar beskyddande, det är såklart främmande för dem att deras dotter blir äldre och upptäcker nya delar av livet. Men samtidigt tycker jag att det är fel av dem att begära att ni bryter kontakten. "Berätta för hans föräldrar"? Varför det? Känns ytterst okänsligt, då detta är blygsamt för er båda. Samtidigt så har inget tvång förekommit och ni tycks kära i varandra. Då bör det vara mellan er vad ni gör rent sexuellt.

Berätta för dina föräldrar på så vis, att de förstår att det skett i samtycke och att ni båda ville det. Tala om för dem hur mycket du känner för honom, att du är kär samt håller på att växa upp. Känslor och beslut som dessa kommer att förekomma förr eller senare. Nämn att det inte är någonting olustigt med att bli sexuellt aktiv och vilja testa. Det är mänskligt och många människor känner lust, inklusive dina föräldrar. Få dem att förstå att ni är kära på riktigt samt att det skulle såra dig på djupet om du behövde avsluta kontakten med honom. Ta med att ni kommer ta det försiktigt fram och lära känna varandra.

All lycka till! Hoppas det löser sig för dig. 
Men gud vad många föräldrar som inte kan göra sitt jobb rätt. Du är ju för fan snart 16, du är byxmyndig, och allt skedde med samtycke. Du har inget att skämmas för, låt dem kontakta hans föräldrar, förhoppningsvis har de mer vett än vad dina föräldrar har. De har ingen som helst rätt att bestämma över vem du får eller inte får träffa, speciellt inte utan en allvarlig orsak. Du har rätt att bestämma över ditt liv. 

Din syster gjorde fel som bröt din tillit så, men dina föräldrar gör ännu mer fel i att skälla ut dig, varför skulle de göra det liksom? Precis som vad ska de göra åt att du fortsätter träffa honom, mer än att kontakta hans föräldrar? 

Javisst, jag låter kanske lite tuff mot dina föräldrar nu, men jag är en rätt så självständig person sedan tidig ålder, detta hade varit helt oacceptabelt för mig. 

Spana också in:

Tycker du att dina föräldrar (vårdnadshavare) har rätt att bestämma hur länge du får spela spel? Använda datorn? Röka? Pöka? Om du är över 15 är det du som bestämmer.