Aviseringar
Rensa alla

Måste bara få skriva hur jag känner, orkar fan inget mer.


Ämnesstartare

Allt började i 3-4an,
började dock inte skära mig då, vågade inte..
De började mobba mig i skolan.. De frös ut mig, kalla mig fet och ful..
Samtidigt som de hände så skillde mamma o pappa sig, jag var förstörd..
Jag sa till mamma att jag blev utfryst, de ända jag inte sa till henne va att de knuffade in mig i väggar,
sköt innebandy bollar på mig..
De dom i skolan inte visste var att min pappa höll på o hota med polisen och en dag så va han på psyket..
Efter ungefär en månad så ringde min mobil.. Jag svarade så va de pappa..
Han sa han skulle till farmor och farbror Björn (de tog sina liv).
Han sa han skulle till himlen..
Jag grät.
Sprang ut till mamma o hennes vännina Tina.. de va tisdag kväll,
jag kommer ihåg de för att nästa dag va de onsdag..
Mamma hängde med mig till skolan så jag inte skulle gråta mitt i skolan,
precis när vi skulle ha dans så gick jag o mamma ifrån skolan och gick till affären som mammas kompis Lotta jobbade.
Jag va vid mammas mobil o spelade subwaysurfers.
Sen ringde pappa o sa att om inte jag skulle komma utanför skolan så skulle han polisanmäla mamma..
Jag sprang ifrån affären o till pappas bil som va parkerad utanför skolan..
Han bad mig hoppa in,
jag satte mig o han körde iväg..
Jag var så ledsen så jag skrek..
Jag skrek att jag ville hem, att jag ville till mamma..
Han körde vidare o parkerade vid en korsning.
Jag minns inte vad han sa men han sa något som gjorde att jag ändrade mig.. han sa iallafall att vi skulle till stockholm till
hans mammas syster..
så han lämna mig hos mamma, mamma va orolig som fan o hon hade ringt sos o allt o hon va tårögd..
Vi skulle egentligen till oskarshamn..
Jag tog mina saker o drog..
Jag ignorerade mamma totalt o bara stack...
Pappa kom och hämtade mig.. o dagen därpå åkte han o jag till stockholm..
Nåra dagar senare var jag med min kompis Agnes o vi gick till mamma, där mamma stog o rökte..
mamma blev glad att jag kom att hon krama mig o grät..
Jag hade sytt en liten kudde på slöjden som hon sov med..
Jag stannade hos mamma o pappa blev arg att jag inte kom hem, han hota med polisen o allt..
Jag stannade hos mamma den natten..
Jag började 5an och hade jätte ont i halsen, jag kunde inte äta. Jag kunde knappt andas.. Så jag va på sjukhuset nåra dagar
och började bli bättre..
Nåra månader senare så låg jag i min säng hos pappa o höll på med mobilen
Han frågade vad vi skulle göra, jag sa jag vet inte..
Han blev arg på mig.. o sa då kan ju du flytta till din mamma då
Jag tog mina saker och ställde mig i hallen o grät.
Jag frågade pappa om han kunde skjutsa mig, för de tog typ 20 minuter o gå o jag hade jätte många grejer i min famn.
han kollade kallt på mig o sa nej.
Efter jag gått en bit ringde jag mamma o grät.
Min storasyster sprang från mammas lägenhet ända tills hon såg mig och hjälpte mig bära.
Jag va ledsen i flera dagar efter.
Då börja jag skära mig o få självmords tankar o försökte ta mitt liv.
Mamma, Malin o jag flyttade till Åseda efter jag hade slutat 5an.
Fick några vänner.
Jag försökte va nån jag inte var.
Skaffade en bästa vän, Jenni (Jennifer).
Vi gick runt med nappar typ 1 vecka, typ för skojs skull, vi tyckte de va kul.
De tyckte inte högstadiet..
Sen så sluta jag o Jenni va så ofta och jag va inne så jag inte skulle träffa de
som höll på..
O då va jag på min mobil jämt o mamma säger jag har mobilberoende
för jag inte vill göra något annat.. Jag orkar inte mer, även om de va dåtid så är de något som dör i mig Gråter


   
Citera

Kan du inte försöka söka hjälp?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

NiklasW:
Kan du inte försöka söka hjälp?

Vi gjorde de.. men då måste pappa va med.. O han säger allt jag säger är lögner 


   
SvaraCitera

Anonym 1.6:

Vi gjorde de.. men då måste pappa va med.. O han säger allt jag säger är lögner 

Jag menar att du ska få någon att prata med. Någon som kan hjälpa dig att må bättre och som kan hjälpa dig att reda ut olika problem så att de löser sig, som med dina föräldrar, din pappa. Någon utomstående att prata med helt enkelt.


   
SvaraCitera

Anonym 1.6:

Vi gjorde de.. men då måste pappa va med.. O han säger allt jag säger är lögner 

Dem bör ju lyssna mer på dig då du är ett barn och den utsatte.


   
SvaraCitera

Oj, förstår att du mår dåligt över detta. Men fortsätt vara stark!! Självmord eller självskadebeteende är inget bra. Försök prata ut med en psykolog... Ni kanske har en i eran skola som du kan prata med. Hoppas att du börjar må bättre... Livet vänder och blir bra tillslut, jag lovar Tumme upp Hjärta


   
SvaraCitera

Jag förstår.
Jag hade det lika dant men jag ligger på sjukhus och min pappa bråkar och har skadat mig och jag har haft problem i skolan.
Soc blev inblandade sedan jag var var 6 år och nu är jag 13/14
Jag ska bo hos en fosterfamilj en helg i månaden.
jag vill att du ska veta att du inte är ensam och skada dig inte för jag skadade mig inte,jag skar mig inte och du är inte ensam.
Lyssna inte på din pappa,va inte hos honom på några månader då kanske han ändrar sig lite.
och om han då hotar med polisen så strunta i det för du har inte gjort ngt fel❤️
Håppas detta blir bra❤️


   
SvaraCitera

Jag förstår dig så! Då jag var mindre slog min mamma mig och jag har varit mobbat hela mitt liv och dom vänner som kommit till mig har försvunnit och kränkt ner mig. En dag fick jag flera nya vänner eftersom jag låtsades vara någon annan men efter ett tag klarade jag inte det å då sprack allt.. Jag fick självmordstankar och skar mig själv överallt.. Jag hamnade en dag in på psyket och sedan efter 4 dagar där på ett behandlingshem i 1 år och 2 månader och nu är allt så mycket bättre 🙂 


   
SvaraCitera