Homunculi:

Jag kan redan lösa de mer komplexa talen i boken.

Men då borde ju betygen egentligen inte vara något större problem, eller?

Ökänd:

Men då borde ju betygen egentligen inte vara något större problem, eller?

Nej, jag får inte bra resultat på proven ändå, jag tror att jag gör slarvfel och glömmer vissa delar.

Homunculi:

Jag vet att det är ett väldigt vackert och användbart språk, men jag kan inte gilla det, för det är likväl tråkigt.

Det blir inte bättre av att du själv intalar dig att det är tråkigt. Men man kanske måste ha någon slags förkärlek till det abstrakta, det komplicerade. Kanske måste man roas av språkliga finesser, rent allmänt...

Homunculi:

Nej, jag får inte bra resultat på proven ändå, jag tror att jag gör slarvfel och glömmer vissa delar.

Jag gjorde också slarvfel på proven i gymnasiet, sånt är svårt att gardera sig mot. En gång fick jag 0 p på en uppgift jag hade löst helt rätt pga att läraren inte kunde tyda vad jag hade skrivit.

Men om du gör så mycket slarvfel att du får markant sämre betyg, kan det kanske vara idé att träna upp hastigheten på uppgiftslösandet och dessutom alltid ha som vana att kolla igenom dina uppgifter när du löser dem. Mycket sånt som känns oviktigt, tex att det finns flera olika lösningar till en ekvation, är principiellt viktigt att alltid ta med.

Skriv ner en checklista vettja. Skriv också ner alla typer av slarvfel du gör när du löser tal i boken eller på gamla skrivningar, för att minnas dem.

Infraröd:

Men man kanske måste ha någon slags förkärlek till det abstrakta, det komplicerade.

Åh, jag gillar faktiskt abstrakta och komplicerade saker, men inte den matten som jag pysslar med nu.

Ökänd:

Skriv ner en checklista vettja. Skriv också ner alla typer av slarvfel du gör när du löser tal i boken eller på gamla skrivningar, för att minnas dem.

Tack.

Homunculi:

Jag är redan jude, men jag saknar judeguldet.

Homunculi:

Åh, jag gillar faktiskt abstrakta och komplicerade saker, men inte den matten som jag pysslar med nu.

Det är först i MaD det börjar hända lite saker, imo.

Infraröd:

Det är först i MaD det börjar hända lite saker, imo.

Fail att jag inte ska läsa Matematik D då.

Homunculi:

Fail att jag inte ska läsa Matematik D då.

Ja.

Homunculi:

Tack.

Homunculi:

Åh, jag gillar faktiskt abstrakta och komplicerade saker, men inte den matten som jag pysslar med nu.

Jag ska ärligt erkänna att jag inte heller var något fantastiskt stort fan av gymnasiematten när det begav sig, även om jag tyckte att det var helt okej. Trots allt är charmen med andragradsekvationer och derivator aningen begränsad, även om man ibland kan hitta roliga tillämpningar på uppgifter där man får tänka till lite. Själv tyckte jag att det blev betydligt roligare (och svårare också iofs) senare, men jag tror att du kan komma att känna dig mindre uttråkad om du verkligen ser till att greppa vad som händer. Förstå varje uppgift och verkligen se varför man behöver använda det eller det verktyget för att lösa uppgiften. Ha en nästan visuell känsla för vad formler och annat egentligen säger.

Min pappa läste samhäll och avskydde matte, ända tills han fick en lärare som kunde hjälpa honom att se hur allting hängde ihop på ett djupare förståelseplan - då först började han bli engagerad. Samma sak med brorsan, som mest räknade formlerna mekaniskt och tyckte att det var ganska tråkigt på gymnasiet (sen blev han ändå ingenjör, så man ska aldrig säga aldrig). Jag vet inte om det är det där djupa mattegreppet du kanske saknar och som man egentligen inte behöver för att skaffa sig hyfsade betyg, men det kan vara så.

Ökänd:

Min pappa läste samhäll och avskydde matte, ända tills han fick en lärare som kunde hjälpa honom att se hur allting hängde ihop på ett djupare förståelseplan - då först började han bli engagerad. Samma sak med brorsan, som mest räknade formlerna mekaniskt och tyckte att det var ganska tråkigt på gymnasiet (sen blev han ändå ingenjör, så man ska aldrig säga aldrig). Jag vet inte om det är det där djupa mattegreppet du kanske saknar och som man egentligen inte behöver för att skaffa sig hyfsade betyg, men det kan vara så.

Ökänd:

Förstå varje uppgift och verkligen se varför man behöver använda det eller det verktyget för att lösa uppgiften. Ha en nästan visuell känsla för vad formler och annat egentligen säger.

Jag tror att du har sammanfattat ett av min problem på ett sätt som jag aldrig skulle kunna tänka ut. Jag har länge önskat kunna "mer" om matematik, men jag har svårt att sätta just de begreppen till tals, min far önskar att jag gnuggar in varenda tal och formel, och min lärare är inte till alltför stor hjälp.

fredr1k:

Jo matematik är ett kärnämne, och även det viktigast av dem alla.

Matte C är inget kärnämne nej. Den enda mattekurs som är ett kärnämne är A.

Homunculi:

Har hört att det är bra att ha i bagaget senare.

Beror ju helt på vad du vill jobba med. Ska du bli läkare så är det nog ganska bra att ha. Ska du sitta i kassan på ICA har du knappast något behov av det.

The Road Behind:

Beror ju helt på vad du vill jobba med. Ska du bli läkare så är det nog ganska bra att ha. Ska du sitta i kassan på ICA har du knappast något behov av det.

Nåja, jag ska läsa vidare.

Homunculi:

Jag tror att du har sammanfattat ett av min problem på ett sätt som jag aldrig skulle kunna tänka ut.

Vad bra! Trevligt att jag kunde vara till hjälp.

Homunculi:

min far önskar att jag gnuggar in varenda tal och formel, och min lärare är inte till alltför stor hjälp.

Till viss del måste man gnugga in sakerna, för att kunna komma ihåg dem så att man tänker "aaah, så var det ju! det där borde man kunna använda!" etc på provet när man får en uppgift att lösa. För även om man har förstått, så blir det lätt så att man känner att "ojdå, jag vet att jag har förstått det där men tyvärr har jag glömt bort exakt vad det var jag förstod eller hur formeln såg ut". Speciellt om man inte har räknat så mycket eller om det var länge sedan man räknade sakerna. Men det får inte heller bara bli en utantilläxa, utan försök liksom tänka efter vad som händer.

Om vi tex tar derivatan, så kan man roa sig med såna tankeexperiment som hur en funktion ser ut om dess derivata går mot oändligheten? Noll? När existerar den överhuvudtaget? Vilka funktioner är deriverbara? Om jag har en funktion - varför kan den få maxima på vissa ställen? Minima på andra? Vad händer om x går mot oändligheten eller minus oändligheten? Hur vet man säkert vilka minima och maxima som finns? Bara för att nämna några exempel.

Osv. Klura lite i den här stilen (ja, inte så att det blir tvångsmässigt kanske men gör det till en viss vana). Uppstår frågetecken, är det jättebra att skriva ner sånt som känns konstigt på papper, och sen se till att fråga om det. Man ska inte hoppa över saker man inte riktigt förstår till 100%, för då blir det nästan garanterat traggligt/obegripligt. Det göttiga med matte är ju just att det finns en logisk, och begriplig förklaring till precis *allt* - även om man kanske inte ser den på en gång och behöver lite hjälp på traven.