katamari:

Så klart är vi bara biologiska maskiner vars medvetande är elektriska impulser och kemikalier. Men glädjen i ditt bröst när du mår bra är väl inte för den sakens skull meningslös? Förstår det du försöker säga för jag har en gång känt så, men känner inte så längre.

Ja, men vad folk hoppas på är att det i kärlet finns något som går utöver det, en själ.

Såvida det inte finns någon mening med språk och självmedvetande (en själ), eller åtminstone tills vi lär oss att vara 1 med uns själf så finns det bara olika nivåer av dårskap.

Hoppas också på att lugna ned mig när jag växer upp typ. Tillfriskna från mitt latenta kristet teologiska arv.

katamari:

Varför räcker inte kärlek till dig själv och dina medmänniskor för att få dig tat känna dig tillräckligt betydelsefull som liten fjärt i universum?

Jo glädjen är meningslös därför allt bara dör till slut, oavsett vad. Det är typ så enkelt att det ibland ter sig konstigt.

frukt:

tills vi lär oss att vara 1 med uns själf

Varför siktar då inte folk på detta istället för att söka efter en själ? Tycker det känns som ett mycket mer konstruktivt och positivt mål att vilja bli bekväm i den man är. Eller jo, jag förstår så klart att förmodligen är bekvämare att hitta ett redan färdigt svar "Jag har en själ, är jag snäll lever jag för evigt" men åtminstone jag tror att man i längden blir friare och mår bättre om man hittar sig själv.

frukt:

Jo glädjen är meningslös därför allt bara dör till slut, oavsett vad. Det är typ så enkelt att det ibland ter sig konstigt.

katamari:

Edit: Ska inte säga att det är så, men får vibbar va att du egentligen känner meningslöshet pga något annat. För det där känns lite som att säg att en tavla är obetydlig därför att den är gjord på en duk och inte är manifesterad i verkligheten på ett mer... ja, något annat vis.

Varför kan saker inte bara vara? Den glädje du känner är ju här och nu. Du är här och du är nu, inte om 50 år då du kanske dör i gud vet vad.

Den är individuell och något man själv får komma på, inte upptäcka, utan komma på. Det behöver inte vara något storslaget.

katamari:

Varför siktar då inte folk på detta istället för att söka efter en själ? Tycker det känns som ett mycket mer konstruktivt och positivt mål att vilja bli bekväm i den man är.

Ja men då måste du först riva samhället utanför och innanför dig, det är svårt och kommer inte ens på fråga för de flesta.

katamari:

Ska inte säga att det är så, men får vibbar va att du egentligen känner meningslöshet pga något annat. För det där känns lite som att säg att en tavla är obetydlig därför att den är gjord på en duk och inte är manifesterad i verkligheten på ett mer... ja, något annat vis.

Jag förstår inte riktigt hur du menar. :s

Du kanske mest har parafraserat behovet av något mer påtagligt eller beständigt, isf är det samma sak.

katamari:

Varför kan saker inte bara vara? Den glädje du känner är ju här och nu. Du är här och du är nu, inte om 50 år då du kanske dör i gud vet vad.

Det vore bäst att känna så och acceptera meningslöshet och bottenlös relativism men det är svårt.

frukt:

Jag förstår inte riktigt hur du menar. :s

Du kanske mest har parafraserat behovet av något mer påtagligt eller beständigt, isf är det samma sak.

Eller önskan att illusionen/lögnen skulle vara sanning? Ja det önskar jag men inser/tror motvilligt att det är en hopplös efterkonstruktion, dvs religion och andlighet, i syfte att bärga misstaget som vår uppkomst ter sig som.

frukt:

Ja men då måste du först riva samhället utanför och innanför dig, det är svårt och kommer inte ens på fråga för de flesta.

Haha jaså? Hur så? Man kan väl bli helt bekväm och säker i sig själv utan att behöva leva som en indian.

frukt:

Du kanske mest har parafraserat behovet av något mer påtagligt eller beständigt, isf är det samma sak.

Ah, inser nu att det var fel mening att slänga in mitt citat under. När jag skrev det först var det riktat mot det sättet du sa att "eftersom att vi bara är biologiska datorer så spelar ändå ingenting roll" (om jag inte missförstod dig var det ungefär det du ville uttrycka). Min poäng var helt enkelt att de känslorna du känner och upplever är väl minst lika verkliga för dig oavsett i vilket "kärl" de kommer till. Liksom, hade vi varit något mer än just biologiska datorer hade väl inte det spelat någon roll då vi ändå hade haft samma känslor (eller ja, det kan jag ju i och för sig inte veta).

frukt:

Det vore bäst att känna så och acceptera meningslöshet och bottenlös relativism men det är svårt.

Jo, klart det är svårt. Tror inte att man accepterar meningslöshet utan snarare inser meningen i att bara vara. Istället för att hela tiden fly och söka efter något bättre så blir man nöjd. Eller ja, det är ett sätt helt enkelt! Finns säkert flera.

frukt:

Eller önskan att illusionen/lögnen skulle vara sanning?

Nu förstår jag inte riktigt hur du menar. :s

katamari:

Nu förstår jag inte riktigt hur du menar. :s

Att konstverket ska vara något mer verkligt manifesterat.

katamari:

"eftersom att vi bara är biologiska datorer så spelar ändå ingenting roll"

Jepp det är min poäng i princip!

katamari:

Min poäng var helt enkelt att de känslorna du känner och upplever är väl minst lika verkliga för dig oavsett i vilket "kärl" de kommer till. Liksom, hade vi varit något mer än just biologiska datorer hade väl inte det spelat någon roll då vi ändå hade haft samma känslor

Ja, känslor är verkliga men det spelar ingen roll. Jag gör ingen åtskillnad mellan min kropp och mina känslor, vad som gäller för min kropp gäller för mina känslor - på tal om verklighet och mening etc.

Jadå, det är inte känslorna jag vill ändra på utan jag vill bara berättiga dem och medvetandet som upplever dem.

katamari:

Jo, klart det är svårt. Tror inte att man accepterar meningslöshet utan snarare inser meningen i att bara vara. Istället för att hela tiden fly och söka efter något bättre så blir man nöjd. Eller ja, det är ett sätt helt enkelt! Finns säkert flera.

Ja, jag hoppas på att komma dit nån dag. Som sagt så har jag (vi alla) ärvt mycket sjukliga tendenser från kristendomen.

katamari:

Haha jaså? Hur så? Man kan väl bli helt bekväm och säker i sig själv utan att behöva leva som en indian.

Det här är typ den knepigaste frågan, jag ska svara efter min dusch.

frukt:

Att konstverket ska vara något mer verkligt manifesterat.

Varför kan det inte bara vara? Varför denna hets kring vilket "medium" så att säga konsten (eller vad som helst egentligen) tar sig i uttryck? Förstår inte denna jakt.

frukt:

Ja, känslor är verkliga men det spelar ingen roll. Jag gör ingen åtskillnad mellan min kropp och mina känslor, vad som gäller för min kropp gäller för mina känslor - på tal om verklighet och mening etc.

Ja, okej, då har jag i alla fall förstått dig rätt. Bra det! Men då så, din kropp är verklig och dina känslor är verkliga. Är då problemet att du inte kommer finnas för evigt? Vad spelar det för roll? Som vi redan pratat om finns du ju NU. Varför inte leva i nu:et istället då för att hela tiden jaga efter något annat? Vad gör det för skillnad om du en dag dör? Är 1700-talet obetydligt för dig eftersom att du inte fanns då heller? Haha eller det är klart att det blir svårt att relatera till människorna då. Min poäng som kanske inte helt kom fram där var bara att det väl helt enkelt inte spelar så stor roll om du finns för evigt? Du har din tid nu, lev och gör det du mår bra av!

frukt:

Ja, jag hoppas på att komma dit nån dag. Som sagt så har jag (vi alla) ärvt mycket sjukliga tendenser från kristendomen.

Börja leva i nu:et och koncentrera dig på det fina med dig själv så kommer förhoppningsvis de tankarna börja komma lite mer av sig självt.

frukt:

Det här är typ den knepigaste frågan, jag ska svara efter min dusch.

Jo, det känns som en väldigt stor fråga faktiskt. Det enda jag kan komma på på rak arm är väl svårigheten med att vara den man är om man inte passar in i samhällets normer. Så klart ger (åtminstone vårat svenska och väldigt progressiva samhälle) rätt mycket utrymme för olika personligheter men om man till exempel mår bra av att mörda så blir det ju svårare att vara sig själv. Det behöver inte heller vara så dramatiska exempel men det var det första jag kom på.

tycker du ska chilla till denna låt

Nu glider jag iväg till systemet och införskaffar alkohol till UM-träffen imorrn. Tjing! Svarar om du har skrivit mer när jag är tillbaka.

katamari:

Varför kan det inte bara vara? Varför denna hets kring vilket "medium" så att säga konsten (eller vad som helst egentligen) tar sig i uttryck? Förstår inte denna jakt.

Det är inte orden jag skulle välja alltså utan jag bara förtydligade min tolkning av vad du kan ha menat. Jag önskar mest att det fanns en själ.

katamari:

Är då problemet att du inte kommer finnas för evigt? Vad spelar det för roll?

Behovet har sitt ursprung i medvetandet om att man är förgänglig men har för mig inte så mycket grund i att jag vill att mitt ego ska fortgå utan mer att det tillfälliga (jag) ska rättfärdigas, vilket typ inte går att göra utan en övergång i det eviga. Det är iallafall logiken bakom det och den portion av en som transcenderar verkligheten efter döden behöver inte ha något att göra med ens ego/person genom vilken man levt sitt liv.

katamari:

Börja leva i nu:et och koncentrera dig på det fina med dig själv så kommer förhoppningsvis de tankarna börja komma lite mer av sig självt.

Jädå, leva i nuet är ett bra tips! Men det har inte med huruvida saker är fula eller fina, bara allmänt existensberättigande. En fråga som inte går att tackla med annat än antingen acceptans (leva i nuet etc) eller religiositet, inte bara positivt tänkande. 🙂 Jag kommer dock aldrig bli teist i ordets allmänna bemärkelse.

Angående samhället så är jag inte hårdför primitivist. Jag kan dra tillbaka mitt yttrande om att "bli ett med sig själv" till något mindre anspråksfullt som att bli mer hälsosam och leva i enlighet med sin kropp. Jag tror att teknologi och ekonomi stympar människans självbild och förhållningssätt till sin omgivning på ett sätt som genom den skada hon tillfogar sina medmänniskor skadar henne själv.

Kroppsförnekande moral går att inkludera i det också, t.ex. den kristna.

meningen med livet är nog att försöka njuta v det så mkt som möjligt.

verkar annars rätt onödigt att va här och lida i nittio år och sen händer inget mer.

frukt:

Jag önskar mest att det fanns en själ.

Ja, det kan jag i och för sig inte hjälpa dig med. Själv är jag nöjd vare sig jag har en själ eller inte. Jag bara är liksom.

frukt:

utan mer att det tillfälliga (jag) ska rättfärdigas, vilket typ inte går att göra utan en övergång i det eviga

... förstår inte vad du menar med att du ska rättfärdigas.

frukt:

existensberättigande

Förstår inte heller hur något kan vara existensberättigat eller inte vara det.

frukt:

Jag tror att teknologi och ekonomi stympar människans självbild och förhållningssätt till sin omgivning på ett sätt som genom den skada hon tillfogar sina medmänniskor skadar henne själv.

Alright. Jag tror att man i slutändan alltid väljer själv även om det så klart sker på olika villkor för alla. Samhället lägger så klart ut en viss spelplan för oss och alla påverkas olika av den miljö de växer upp i. Men jag är övertygad om att det går att vara helt lycklig i vårat samhälle. Eller ja, 100% är väl kanske inte helt uppnåeligt då det alltid går att bli mer av något, men åtminstone så pass lycklig att man mår bra i att bara vara och inte behöver sträva mer.

Nu fortsätter jag kanske inte diskussionen här; men iaf jag är kristen o tror att man hamnar i himmelen när man dör / kommer därifrån när man föds.

Jag tror också både gott och ont behövs här i den dödliga världen för hur skulle man annars veta vad lycka är, om inte olycka fanns? Önskar inte att det ska hända ont om folk, men det är en av de nödvändiga motsatser som bygger upp universum, och dess ande (Gud).

Denna ande, materia eller Gud genomkorsar allt materiellt och andligt liv. allting är ett och samma fast i olika former och "kroppar".

Saker kan vara totalt svart och vitt men samtidigt ändå inte. Det är ett mysterium, livet!