Forumet - Min pappa är otrogen, snälla hjälp!!

Min pappa är otrogen, snälla hjälp!!

2941 0 13
Hej alla läsare, jag har något väldigt privat att dela med mig av och jag behöver snabb hjälp! Jag är en 16-årig tjej som lever i en helt vanlig familj och hemma hos mig bor jag, min mamma, min bror och min pappa. Jag har läst många andras inlägg som sitter eller satt i samma sits som mig och det känns som att min situation är svårast. Oftast för andra har det varit så att deras föräldrar inte är så nära, att man inte gillar den otrogne föräldern eller att man inte ens är chockad. För mig är det tvärtom. Min pappa och mamma har varit tillsammans i ca 20 år, har tre barn men är inte gifta. De har alltid verkat jättekära och jag vet att min mamma älskar pappa jättemycket. Min pappa är den bästa pappan och kan verkligen inte tänka mig någon bättre. Han är eller var verkligen min förebild och även innebandytränare så det känns tufft att det är såhär. Att bli stor inom innebandy är min dröm och just nu håller jag på att kämpa mig in i U16 länslaget och där är han som min andra halva. Det är så att jag har fått reda på att min pappa är otrogen mot min mamma. Det beror så klart på vad ni räknar som otrohet men jag tycker att det räcker med sexiga meddelanden och bilder. Min bror, min pappa och jag hade spelat yatzy igår och jag skulle räkna ut poängen. Som hjälp använde jag min pappas miniräknare på hans iPhone och jag önskar att jag aldrig skulle ha gjort det. För mig är det en ren reflex att dubbelklicka på skärmen för att ta bort flikar efter jag har varit inne på någon app och det var det jag skulle göra. Då såg jag att den andra fliken (bortsett från miniräknaren) var en sms-konversation med en kvinna och anledningen till att jag reagerade och gick in på chatten var för att jag såg en bild på hennes bröst och hela kroppen naken. Jag blev jättechockad, höll på att svimma och minns inte så mycket av det jag läste men jag såg att det fanns sexiga meddelanden från båda hållen. Exempel: ”Jag vill att du ska ge mig en rejäl avsugning nu” och ”Skulle vilja att du stoppade in din hårda snopp i mig”. Då vet ni graden på meddelanden. Jag gick inte på toaletten och det började forsa tårar och det gjorde det tills jag somnade (sover i ett eget rum). Jag är i min stuga med endast min pappa och bror och såg att det stod ett meddelande från kvinnan som löd: ”Kommer du hem från fjällen på onsdag?”. Det fick mig att tro att de två kanske träffats och haft sex på riktigt. Idag gick jag in på hans telefon på morgonen för att kolla och ta reda på vem som var kvinnan eftersom att det bara stod hennes nummer. Då var plötsligt allt borta och jag trodde att jag hade inbillat mig allt. Senare idag gick jag in på hans telefon igen när han var tvungen att ta bort hans tevatten från plattan. Då fanns hennes meddelanden där igen (inte de gamla utan nya). Jag skrev ner numret och såg även en bild som jag tog kort på med min telefon för att ha bevis om han aldrig skulle erkänna, för vill inte verka som en idiot. Bilden föreställde en selfie på kvinnan utan bh med brösten framför ansiktet. Jag fick fram ett namn när jag kollade upp numret på hitta.se men jag skriver så klart inte det. Via Facebook fick jag reda på att hon förut jobbade på min pappas jobb och jag kände igen henne efter att ha hittat en selfie.

Det är det som har hänt och jag vet inte vad jag ska göra eller vem jag ska prata med. En kompis är uteslutet eftersom att jag skulle skämmas för mycket och han är ju även tränare för mina kompisar och jag. Jag har smsat kuratorn på min skola och frågat om att boka tid eftersom att det känns klokt att prata med henne och få lite råd bortsett från det jag får här plus att hon har tystnadsplikt. Problemet är att hon bara jobbar jämna veckor på onsdagar och nästa vecka är det vecka 17. Jag kommer inte palla att hålla detta inom mig till onsdag vecka 18, det blir nog för jobbigt. Min mamma kommer jag inte kunna prata med eftersom att hon skulle bli helt förkrossad och jag pallar inte med bråk hemma för jag hatar verkligen de gånger de bråkar. Jag älskar min mamma och hon har redan jättemycket. Hon kommer inte palla med allt detta. Jag vet redan att typ alla kommer säga att jag ska prata med pappa och konfrontera honom men det skulle jag inte klara. Min bror är nog den enda utvägen och det är det som känns bäst. Då kan jag och min bror prata med pappa tillsammans och det känns så mycket bättre. Min bror är född 95 och jag 01 så han är ju betydligt äldre än mig. Då får vi konfrontera honom och säga att vi kommer berätta för mamma om inte han gör det. Detta måste stanna inom vår familj eftersom att jag skulle skämmas så mycket. Vill verkligen inte heller att de ska skiljas men jag älskar min mamma för mycket för att ljuga för henne för jag tror inte att något löser sig med lögner plus att jag skulle gå runt med ångest hela dagarna. Jag önskar verkligen bara att jag inte hade sett meddelanden och att jag inte skulle ha den här pressen över mig. VAD SKA JAG GÖRA?!?

När någon annan än ens föräldrar är otrogen, och man känner att man absolut måste lägga sig i, ska man alltid tala med den som är otrogen, för den som blir bedragen kommer inte att vilja tro en. 
Personligen skulle jag tänka att man som barn aldrig ska lägga sig i sina föräldrars kärleksliv; det är för nära, och man skulle ångra sig nästan vad som än hände. Men det är jag.
Man ska alltid göra det man tror att man skulle ångra minst när man ser tillbaka. 
Du verkar ha kommit fram till att det värsta för just dig vore att veta, men inte göra något. 
Du verkar också redan ha kommit fram till vad du tycker att du ska göra. 
Om du absolut känner att du inte kan släppa och glömma det här, och inte kan tala med din pappa, då låter det som en bra idé att prata med din bror om saken. Du och din bror kan sedan tillsammans bestämma saken. Han är den enda som är i samma situation som du, eftersom det gäller era föräldrar. 

Är just nu på telefonen, därför kan jag inte skriva så mycket som jag vill...
Det här är mina tankar vilka inte behöver vara särskilt bra tankar... men JAG tror på detta:

Det är svårt för mig att utgå ifrån andra om sådant, men om jag vore i din situuation skulle jag tala med mormor/morfar farfar/farmor eller kuratorn. Det är skönt att inte tala med någon nära när det kommer till sådant, inte att börja med iallafall. Om du delar med dig av tyngden till någon du litar på så känns det bättre och ni kan tillsammans gå vidare, du skall ej bära alltsammans själv. Jag tänker mormor/morfar... om du nu känner dig trygg i att berätta för dem. De är lagom nära och känner din pappa eller mamma lika bra som du gör troligtvis.
Hursomhelst måste du dela med dig till någon du är trygg med, din bror, lärare, farbror, skolsköterskan osv... Det är bra att du skrivit här också. Försök att koppla av och lyssna på musik påvägen hem imorgon i mobilen. Berätta för din bror när ni kommit hem, och eller någon annan du känner trygghet hos så att någon som finns vid dig kan stötta och dela det hela tillsammans med dig.
Egentligen skulle jag inte berätta för brorsan i första taget, jag skulle somsagt prata med någon som står mellan-nära dig och din pappa. Just för att sådan person kan dela din börda samtidigt som hn inte påverkas allt för mycket av det hela... (Helst en vuxen person)

Somsagt är det mina tankar och kanske inte alls är bra. Men försök att koppla av så mycket som möjligt och få lite sömn så kan du själv tänka klarare imorgon! Övertänk bara inte så du mår dåligt, försök att koppla av tills ni kommer hem.

Godnatt

Spana också in:

Jag är på väg hem nu och känner mig lugnare. Jag har nog ändrat mig lite och tänker först prata med min kurator för tips och sedan prata med min äldsta bror som har flyttat hemifrån, jag tror att han kommer förstå bäst. Han har en sambo, jobbar och är vuxen vilket inte min andra bror är. Sedan får vi två lösa det med pappa. Tack alla som har skrivit!

Anonymhaha: Jag är på väg hem nu och känner mig lugnare. Jag har nog ändrat mig lite och tänker först prata med min kurator för tips och sedan prata med min äldsta bror som har flyttat hemifrån, jag tror att han kommer förstå bäst. Han har en sambo, jobbar och är vuxen vilket inte min andra bror är. Sedan får vi två lösa det med pappa. Tack alla som har skrivit!
+1

mynona: När någon annan än ens föräldrar är otrogen, och man känner att man absolut måste lägga sig i, ska man alltid tala med den som är otrogen, för den som blir bedragen kommer inte att vilja tro en. 
Personligen skulle jag tänka att man som barn aldrig ska lägga sig i sina föräldrars kärleksliv; det är för nära, och man skulle ångra sig nästan vad som än hände. Men det är jag.
Man ska alltid göra det man tror att man skulle ångra minst när man ser tillbaka. 
Du verkar ha kommit fram till att det värsta för just dig vore att veta, men inte göra något. 
Du verkar också redan ha kommit fram till vad du tycker att du ska göra. 
Om du absolut känner att du inte kan släppa och glömma det här, och inte kan tala med din pappa, då låter det som en bra idé att prata med din bror om saken. Du och din bror kan sedan tillsammans bestämma saken. Han är den enda som är i samma situation som du, eftersom det gäller era föräldrar. 

Tumme upp

Crysilis: Är just nu på telefonen, därför kan jag inte skriva så mycket som jag vill...
Det här är mina tankar vilka inte behöver vara särskilt bra tankar... men JAG tror på detta:

Det är svårt för mig att utgå ifrån andra om sådant, men om jag vore i din situuation skulle jag tala med mormor/morfar farfar/farmor eller kuratorn. Det är skönt att inte tala med någon nära när det kommer till sådant, inte att börja med iallafall. Om du delar med dig av tyngden till någon du litar på så känns det bättre och ni kan tillsammans gå vidare, du skall ej bära alltsammans själv. Jag tänker mormor/morfar... om du nu känner dig trygg i att berätta för dem. De är lagom nära och känner din pappa eller mamma lika bra som du gör troligtvis.
Hursomhelst måste du dela med dig till någon du är trygg med, din bror, lärare, farbror, skolsköterskan osv... Det är bra att du skrivit här också. Försök att koppla av och lyssna på musik påvägen hem imorgon i mobilen. Berätta för din bror när ni kommit hem, och eller någon annan du känner trygghet hos så att någon som finns vid dig kan stötta och dela det hela tillsammans med dig.
Egentligen skulle jag inte berätta för brorsan i första taget, jag skulle somsagt prata med någon som står mellan-nära dig och din pappa. Just för att sådan person kan dela din börda samtidigt som hn inte påverkas allt för mycket av det hela... (Helst en vuxen person)

Somsagt är det mina tankar och kanske inte alls är bra. Men försök att koppla av så mycket som möjligt och få lite sömn så kan du själv tänka klarare imorgon! Övertänk bara inte så du mår dåligt, försök att koppla av tills ni kommer hem.

Godnatt
Tumme upp