Pellemede:

Vad ska jag göra?

Hur gammal är hon?
Jag tycker iaf att du ska försöka övertala henne att prata med föräldrarna och även anmäla personen som våldtog henne, även om det är svårt.

Hon behöver professionell hjälp att bearbeta minnena och tankarna hon har, om det är kurator eller psykolog.

Bete dig som du alltid har gjort.

Pellemede:

Hon säger även att hon skadar sig själv för att må bättre.

kan jämföras med att man säger att man vill leva och sedan tar sitt liv. hon verkar ej så bright med andra ord

anmäl

din vän behöver psykiatrisk hjälp, spring till bup/psyk.

ankzor:

kan jämföras med att man säger att man vill leva och sedan tar sitt liv. hon verkar ej så bright med andra ord

insiktsfull typ, du.

få henne att prata med sina föräldrar och anmäl. och även en psykolog

sarkofag:

insiktsfull typ, du.

ja, det är jag.

Pellemede:

Hur ska jag bete mig kring henne?

Som du brukar bete dig runt henne.

Pellemede:

Hur kan jag hjälpa henne?

Försök att få henne att anmäla, se erbjud dig att följa med till polisen osv. Se till att hon förstår att du ställer upp om hon vill prata mer om det. Försök att få iväg henne till skolkuratorn eller liknande.

Jag tvivlar på att det blir bättre om du anmäler det själv/berättar för någon, hon lär ju behöva en vän som hon kan lita på och som stöttar henne och det är ju faktiskt upp till henne vem hon vill prata med och om hon vill anmäla - att göra saker mot hennes vilja kommer med stor sannolikhet att såra henne.

Försök att få henne att vilja prata/anmäla. Om det absolut inte går och du känner att du måste göra något, så prata med hennes familj eller något, men det finns en risk att hon säger upp kontakten med dig då

Hon behöver verkligen prata med någon professionell som hjälper henne att bearbeta och småningom gå vidare och kunna leva "normalt".

ankzor:

hon verkar ej så bright med andra ord

Du verkar ju inte riktigt klok.

Nintendo:

Försök att få henne att vilja prata

Jag har bara möjlighet att träffa henne ett par gånger i månaden på grund av att vi bor långt ifrån varandra. När vi inte är tillsammans messar hon mig dygnet runt och berättar precis allt hon känner och tänker på, men när vi träffas försöker hon vara som hon brukar och undviker att prata om det som hänt. Hur kan jag på ett smidigt sätt få henne att prata om det? Jag vet att hon egentligen behöver det men vill inte pressa henne.

Schysst utav dig.

Har ingen erfarenhet av just det problemet,men desto mer efarenhet när det kommer till psykologiska och sociala processer.

Jag tror att du behöver ta initiativet för det första. När ni träffas så kanske sätt er ner nånstans där ni är ensamma och ostörsta. Så ber du henne berätta för dig. Att prata om det. Om hon inte pratar,så säg att du vet vad som hänt och att du känner all sorts avsky för den som begått brottet men att hon är din bästa vän (om hon är det) och att du vill hjälpa henne med detta,och då måste hon släppa in dig så att säga.

Självklart kommer det inte exakt gå till som jag föreslagit men det är en liten ide kring hur du kan få henne att öppna upp sig. Finns dock en mycket möjlig chans att hon helt enkelt inte pallar.. så efter en stunds försök,om hon ej ger med sig så kan det vara bättre att låta det vara istället. Hon kanske behöver få känna att allt är normalt när ni ses,för att själv känna sig normal,och därför undviker ämnet?

ankzor:

kan jämföras med att man säger att man vill leva och sedan tar sitt liv. hon verkar ej så bright med andra ord

Haha nej det är ju rätt klassiskt. Tror faktiskt inte hon kommer att göra ett attempt.

99% av alla killar som vill ta livet av sig lyckas ju,

tror motsvarande va 50% på tjejsidan.

Jag antar att tjejer inte är inkompetenta utan helt enkelt mer ägnande åt att få uppmärksamhet i form av tröst, sympati och tyck-synd-om än killar, som faktiskt menar det när dom(om dom) säger att dom vill dö.
Samma sak gäller ju självskadande.

Att säga att du ska ta livet av dig är ju ett smartare sätt än att säga "jag mår jättedåligt".

Var nån tjej jag träffade som cuttade sig för att hennes päron inte lät henne dra ut särskilt mycket t.ex.
Knappast något som är SÅ jävla hemskt då jag varit med om det själv.

Kan ju tänka mig att suget att som tjej få dra ut och hitta nån kille, vara social etc är större då dom kanske instinktivt fattar att dom blir oattraktiva snabbare, men det låter lite för långsökt.
Uppmärksamhetsfaktorn borde vara anledningen.

Åh, nu känner jag igen mig, du är precis som jag, för mycket medkänsla. Man liksom lever in i folk och får en en stor tyngd av skuld på sina axlar.

Hemskt är det ju, men man får lära sig att leva med det - pröva och påminn henne om allt gott som hänt i hennes liv och försök få henne att förtränga de hemska minnet med ett gott minne.Du ska inte säga något som du lovat att inte berätta, hon måste kunna känna sig säker när hon är med dig. Så som du ska bete dig kan vara olika, var inte uppenbart glad, pröva dig fram hur hon känner sig mest bekvämast.

överdrivet glad mena jag*

Pellemede:

Hur kan jag på ett smidigt sätt få henne att prata om det?

Det här kanske är allt som behövs jusst nu:

Pellemede:

När vi inte är tillsammans messar hon mig dygnet runt och berättar precis allt hon känner och tänker på

Finns på avstånd. 🙂
Och försök få henne att ta till professionell hjälp, då.