Forumet - Mina känslor och mitt förnuft kolliderar totalt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Mina känslor och mitt förnuft kolliderar totalt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

384 0 24
Jag vet snart inte hur jag ska göra längre. I mitt medvetande och tankesystem är det totalt kaos och jag känner mig så förvirrad och ångestfylld bland annat för att mina känslor inte går ihop med mitt förnuft och mina värderingar osv och jag vet liksom inte hur jag ska styra upp min stackars hjärna som är i krig med mitt hjärta. Det har varit såhär till och från under ca 2 år men det känns som att det inte blir värre utan snarare sämre. Orkar snart inte mer, vill bara gråta och skrika rätt ut hur jag känner men det är för pinsamt.

Känns som om jag håller på att fördärvas inifrån mer och mer, och även nästan som om onda makter har kontroll över mig.

Vad kan man göra när det blir krock mellan känslor och förnuft?

Spana också in:


Plejadisk Panda: om man jobbar som nån typ av samtalsteurapeut så har man hört så mycket galet att det finns ingenting alls de inte är vana vid.
Men det blir kanske inte särskilt lätt att hitta en samtalsterapeut som har liknande åsikter och värderingar som jag men som samtidigt inte är alltför strikt och bestämd i sina åsikter, värderingar osv, och som jag dessutom ska trivas med att samtala med - blir liksom komplicerat när så mycket ska klaffa typ 

Lilla Trollungen:
Men det blir kanske inte särskilt lätt att hitta en samtalsterapeut som har liknande åsikter och värderingar som jag men som samtidigt inte är alltför strikt och bestämd i sina åsikter, värderingar osv, och som jag dessutom ska trivas med att samtala med - blir liksom komplicerat när så mycket ska klaffa typ 
Ofta tror jag inte ens det behöver vara någon som håller med en. Det viktigaste tror jag är att man verkligen känner att de förstår och hänger med i ens tankegångar. Fördelen med typ psykologer är att de ofta är rätt smarta å bra på sånt. Upplever inte att de sitter och dömer dig för att du inte tycker som dem.
Sen finns det såklart gott om kassa också, men man kan ju testa sig fram lite.

Plejadisk Panda:
Ofta tror jag inte ens det behöver vara någon som håller med en. Det viktigaste tror jag är att man verkligen känner att de förstår och hänger med i ens tankegångar. Fördelen med typ psykologer är att de ofta är rätt smarta å bra på sånt. Upplever inte att de sitter och dömer dig för att du inte tycker som dem.
Sen finns det såklart gott om kassa också, men man kan ju testa sig fram lite.
Fasar bara så över att råka träffa på en massa kassaGråterGråterGråter

Och det kanske visst blir en massa batikhäxeterapeuter som blir helt galna och går i taket av hur man tycker
Det jag har undrat sedan jag läste din tråd, och alla kommentarer är om vad det egentligen handlar om. Vad är det här som är för pinsamt att berätta? Jag ställer frågan eftersom att det här ändå bara är internet, vi kan inte veta vem du som skriver det är. Med det menar jag att det kan vara lättare att berätta. Men som sagt, mitt tips är också att träffa någon att prata med. Men även att om du gör det, var ärlig. Det är då man kan få bättre hjälp.

Lilla Trollungen: Jag vet snart inte hur jag ska göra längre. I mitt medvetande och tankesystem är det totalt kaos och jag känner mig så förvirrad och ångestfylld bland annat för att mina känslor inte går ihop med mitt förnuft och mina värderingar osv och jag vet liksom inte hur jag ska styra upp min stackars hjärna som är i krig med mitt hjärta. Det har varit såhär till och från under ca 2 år men det känns som att det inte blir värre utan snarare sämre. Orkar snart inte mer, vill bara gråta och skrika rätt ut hur jag känner men det är för pinsamt.

Känns som om jag håller på att fördärvas inifrån mer och mer, och även nästan som om onda makter har kontroll över mig.

Vad kan man göra när det blir krock mellan känslor och förnuft?


Känner igen mig...totalt!
Mest i detta:


Känns som om jag håller på att fördärvas inifrån mer och mer, och även nästan som om onda makter har kontroll över mig.
Det är så likt mig så att jag börja tro att vi e twins hahah

HiddenMe: Det jag har undrat sedan jag läste din tråd, och alla kommentarer är om vad det egentligen handlar om. Vad är det här som är för pinsamt att berätta? Jag ställer frågan eftersom att det här ändå bara är internet, vi kan inte veta vem du som skriver det är. Med det menar jag att det kan vara lättare att berätta. 
Men nu känns detta helt enkelt så pinsamt enligt mitt synsätt att jag bara inte kan skriva det rätt ut, går bara inte haha. Rodnar

Även om det "bara" är på internet så känns det enligt mig ändå lite skämmigt att skriva det här, eftersom att det trots allt är en sida som jag varit medlem på i nästan två år och där jag ju ändå har skrivit ganska mycket och där jag skulle tippa på att en del användare nog har iaf någon typ av och bild och uppfattning av mig. Hade jag varit helt hundraprocentigt anonym hade jag ju kunnat skriva exakt vad det handlar om men jag känner mig inte riktigt det här.

HiddenMe:   Men som sagt, mitt tips är också att träffa någon att prata med. 
Eftersom jag mår dåligt på olika sätt kommer jag förmodligen att söka upp en samtalskontakt så småningom. Men jag är samtidigt så rädd för att gå och prata med någon eftersom att jag är så rädd för att personen ska visa sig vara helt dum i huvudet och att jag inte alls ska trivas med att prata med personen, och att personen därmed ska få mig att må ääännu sämre än jag redan gör.

HiddenMe: . Men även att om du gör det, var ärlig. Det är då man kan få bättre hjälp.
Och om jag kommer berätta just detta jag tänker på i denna tråden för någon samtalskontakt är jag mycket osäker på, ännu mindre osäker på om jag ska helt ärlig om det. Vet inte ens om detta är någon som en samtalskontakt skulle kunna hjälpa mig med särskilt mycket. Och jag har ingen som jag känner som jag precis skulle kunna påstå att jag känner för att prata om detta med heller.