Starta ett band. Alla som har ostöttande föräldrar blir coola rockrebeller.

shajjn:

Det suger att jämföra sig, åtminstone på ett sätt som påverkar ens självkänsla negativt. Jämför dig själv med personer som är sämre

Oj, det kommer bli svårt att hitta

Pepparkaksgubbe:

Nej, allt som krävs är bra självförtroende, Och glöd.

Okej, kanske det också 😉

fistforfight:

Äsch du verkar smart! Fast du kanske är som jag? über-klipsk men för jävla lat...

Lat

Lounge fact:

Varför skulle det vara så liks?

Hur menar du nu? ;/

Torftig:

Lite! Men tänkte att det kunde ge dig lite hopp.

Tyvärr, blev mest ledsen för din skull

Ending Jon:

Tyvärr, blev mest ledsen för din skull

Nåja, du saknar ju i alla fall inte empati.

Ending Jon:

Hur menar du nu? ;/

Att inte en bra tjej skulle kunna gilla dig?

Torftig:

Nåja, du saknar ju i alla fall inte empati.

Nja

Lounge fact:

Att inte en bra tjej skulle kunna gilla dig?

Jaha, för att de vill väl ha en kille som går i kyrkan, ber och sjunger psalmer 😉

Ending Jon:

Jaha, för att de vill väl ha en kille som går i kyrkan, ber och sjunger psalmer 😉

Okej

Samma sak för mig, vad jag än säger eller gör så verkar mina föräldrar tycka att mina bröder är bättre

dramaqueen:

Samma sak för mig, vad jag än säger eller gör så verkar mina föräldrar tycka att mina bröder är bättre

Vilka svin

Ending Jon:

Vilka svin

Mm

Vilket svensson-problem du drog upp. Eller va, svensson? Menar världsproblem. Alla känner nog så nångång om de har en syster/bror i sin ålder.

Tyrael:

Vilket svensson-problem du drog upp. Eller va, svensson? Menar världsproblem. Alla känner nog så nångång om de har en syster/bror i sin ålder.

Okej, det gör det inte lättare

har också mindervärdeskomplex gentemot min bror. alla tycker synd om honom och ger honom kakor och uppmärksamhet. jag är duktig så noone cares <////3

Äsch, orka bry sej. Känns bara bättre om man inser att läget inte är bättre utan accepterar det

Ending Jon:

och dra upp det här skulle bara få honom att tycka att jag är ynklig liten skitunge

So? Alltså grejen är att man borde ha den här inställningen; "JAG SKITER FULLSTÄNDIGT I VAD ANDRA SKA TYCKA ELLER TÄNKA OM MIG!!! " Typ. IBland kan jag tycka att man är (det är jag själv också åklart) är alldeles för påverkad av andra och rädd vad andra ska tycka. Ibland kan man göra det till en sån stor grej att man börjar må dåligt självmant och sedan tror man att det är en själv det är fel på. Att man är mindre värd tillslut, fast man egentligen inte alls är dålig. Vi alla har någon form av goda egenskaper, men dessa nervärderar man själv eller förnekar. Hellre ta fram sina goda egenskaper än att hålla på jämföra sig själv med andra. Tips bara.

Ending Jon:

Ville bara höra med er om ni kanske har några råd angående detta, eller bara några tankar eller vad som helst?

Alltså jag tycker du ska struuuuunta i din bror. Helt enkelt inte bry dig mer än att vara glad för hans skull, wow, jättekul men det hjälper ju inte dig av "avunnas" honom. Det är hans liv, fokusera på ditt eget liv istället. Fokusera på dig själv och sluta förvänta dig att du ska göra exakt samma sak som honom för att bli "sedd".

Kan inte dina föräldrar uppskatta dig för den individ du är så, jaa, skit i dom då. Det skulle jag också ha gjort. Jag är storesyster själv och jag känner att jag har haft min del av mina föräldrars uppmärksamhet och till med överlåter deras uppmarksamhet till min lillebror och lillesyster istället. Jag håller mig helst utanför eftersom jag anser mig själv som "Jag kan själv!" och "Jag behöver inte gå omkring och glänsa mig i mallighet inför päron och släkt" .

Har en tjejkompis vars storebror som är.. ööh. typ 31 år som varit och är föräldrarnas stolthet och dessvärre bortskämd som fan. Hon har haft det tuft att bli sedd och synlig men med tiden har hon ju insett också att han inte är speciellt den bästa människan heller, bara för att han får allt han pekar och är mammas och pappas älsklingsson, så behöver han inte vara en bra människa. Nu sitter jag inte och säger att han är dålig, han är trots att storebror också och hon tycker om honom på sitt sätt .

Men hon har slutat älta om det och kör sitt eget race och trivs hur bra som helst med det. Hon vill inte följa hennes bror ideal, det är inte hennes mål. Hennes mål är sitt eget och ingen annans. Föräldrarna har uppskattat henne för det också, i annat fall skulle hon skita i dom också. Deras relation har förbättrats, men hon har slutat göra det till en sån stor grej liksom. Inte brytt sig mer än att vara glad för sin brors skull.

Daybreak:

text

Okej, det du menar är alltså att istället för att känna mig ledsen och förargad över att mina föräldrar hatar mig så ska jag glädjas över att de åtminstone älskar min bror. Och inte ta ut denna smärta på min bror i form av avundsjuka, det gör jag visserligen inte men okej. Hmm, ja okej, det låter väl enkelt och bra 😉