tryck på "reset"

Den Vise:

Om din familj och vänner vänder dig ryggen för att du bedriver dina egna åsikter som känns bäst för DIG, då är det inga personer att sörja.

Det där är svårt att förstå om man inte känner till hur JV funkar. Dom vänder inte ryggen för att dom hatar mig nu. Hur sjukt det än kan låta så gör dom det för att dom älskar mig. Dom tror att jag förlorar mitt eviga liv om jag lämnar JV. Dom försöker att rädda mig genom att få mig att fatta att jag valt fel.

Den Vise:

"Låt den som är utan synd kasta första stenen".

Om fler religiösa tänkte på den versen lite oftare så skulle världen vara såå mycket bättre.

Den Vise:

Himla tråkigt om de ger upp en kille som du bara för att du vägrar tycka som majoriteten av dem du umgås med.

Skulle egentligen inte vara nåt problem att tycka som majoriteten om dom bara hade rätt i det dom tycker.

dazed_and_confused:

Du kanske kan flytta in hos någon av dom tillfälligt då?

Det är ett alternativ. Kanske blir det så.

sajman:

Hur sjukt det än kan låta så gör dom det för att dom älskar mig. Dom tror att jag förlorar mitt eviga liv om jag lämnar JV. Dom försöker att rädda mig genom att få mig att fatta att jag valt fel.

Jag förstår, jag antar att det är som islam fast ingen heder inblandat.
Dock, så trodde jag att de flesta religioner hade någon form av förlåtelse?
Inser dem att "ditt liv föralltid kommer bli förlorat" så kan dem väl ändå behandla dig som den son, bror, vän etc som du är iallafall.
De får se det från den ljusa sidan, en extra plats ledig i Himlen.

sajman:

Om fler religiösa tänkte på den versen lite oftare så skulle världen vara såå mycket bättre.

Amen

sajman:

Skulle egentligen inte vara nåt problem att tycka som majoriteten om dom bara hade rätt i det dom tycker.

Där det kör ihop sig för människan är att när de väl har bestämt sig för något, att det är rätt, även fast de inte kan ha en aning om det egentligen, så kan inget ändra dessa.
Låter man sig inte använda huvudet, och fylla dessa med egna tankar, då kommer det tillslut bli jävligt fel i slutändan ändå.

Alla religiösa måste inse, att man kan inte ha 100% rätt eller 100% fel, speciellt inte inom tro.

Den Vise:

Jag förstår, jag antar att det är som islam fast ingen heder inblandat.
Dock, så trodde jag att de flesta religioner hade någon form av förlåtelse?
Inser dem att "ditt liv föralltid kommer bli förlorat" så kan dem väl ändå behandla dig som den son, bror, vän etc som du är iallafall.
De får se det från den ljusa sidan, en extra plats ledig i Himlen.

Mycket likt islam ja. Fast jag slipper nog oroa mig för att bli hedersmördad. Alltid nåt.
Förlåtelse finns om det finns ånger. Om jag inte ångrar att jag vet att JV inte har någon sanning så blir jag inte heller förlåten.
Man skulle kunna tycka att dom kunde nöja sig med att jag förlorar det eviga livet. men det räcker inte för ledningen. Dom vill gärna göra resten av mitt liv till ett helvete oxå.
JV tror inte på liv i himlen. Dom tänker sig att leva på jorden för alltid.

Den Vise:

Alla religiösa måste inse, att man kan inte ha 100% rätt eller 100% fel, speciellt inte inom tro.

Sant. Men när man har en ledning som gör anspråk på att ha direktlinje till Gud så tror folk på att dom har 100% rätt.

var glad över att du får möjligheten att leva som fri människa! ta till vara på dagen och gör vad du känner för, stifta nya bekantskaper och försök blicka framåt istället för bakåt.

Hallå sajman ... wow, grattis. Sjukt strongt av dig att göra det. Jag har följt dina och nrg89s (som är en god vän till mig) konversationer, och det har varit intressant.

Att du dessutom representerat en så stark med-debattör mot ... hrm ... ospecificerade andra forumiter har varit trevligt. Någon som kommer från insidan, någon som vet, har varit spännande att se.

Jag känner inte dig, du känner inte mig. Jag antar att man inte ens kan säga att du och nrg89 egentligen känner varandra, men jag skulle ändå vilja erbjuda något, av ren princip:

Om du känner att du behöver komma bort lite, för en helg eller ett par dagar utöver det, är du välkommen ner till Göteborg. Då jag och min gode vän J. nyligen fått förstahandskontrakt, med inflytt för oss antingen första eller andra helgen i Februari, så kan jag med glädje erbjuda dig husrum.

Lite sjukt att erbjuda något sådant kanske, men jag ser inget annat sätt att uttrycka ett försök till att "göra något".
Vare sig du finner erbjudandet intressant eller inte, så hoppas jag verkligen att allt går vägen för dig. Det anser jag att du förtjänar.

lyckoönskningar till dig

Du måste flytta.

Det absolut enda sättet att börja om är att göra just det, börja om och aldrig se tillbaka. Det är helt absurt hemskt, men det är tyvärr så jag tror din situation fungerar. Du måste intala dig själv att du faktiskt kan klara dig själv utan din familj och dina vänner och att den här situationen är inte ditt, eller deras fel; det är idioterna i Brooklyns fel, de är de riktiga skitstövlarna.

Nu låter det här kanske klyschigt, men jag skulle rekommendera att du börjar terapi. Jag tror det här kan vara för mycket för att hantera smärtfritt, och även om det inte blir smärtfritt med terapi heller blir det mycket, mycket lättare att hantera en sådan här omställning.

Som jag förut sagt, jag hoppas att jag inte låter arrogant som ger dig tips om någonting så här svårt när jag aldrig ens varit i närheten av den här situationen innan, men jag tycker att det du gjort är helt makalöst starkt och som alltid blir jag bara lamslagen av att du är rationell och kritisk trots omständigheterna.

Lambda89:

Hallå sajman ... wow, grattis. Sjukt strongt av dig att göra det. Jag har följt dina och nrg89s (som är en god vän till mig) konversationer, och det har varit intressant.

Det har varit minst lika givande för mig att läsa dina och nrg89:s kommentarer i forumet. Ni har gett uppslag till många idéer för vidare forskning. Ni och många fler har haft ett viktig roll i att övertyga mig om att jag har valt rätt.

Lambda89:

Om du känner att du behöver komma bort lite, för en helg eller ett par dagar utöver det, är du välkommen ner till Göteborg. Då jag och min gode vän J. nyligen fått förstahandskontrakt, med inflytt för oss antingen första eller andra helgen i Februari, så kan jag med glädje erbjuda dig husrum.

Oh wow.... vad ska jag säga.... tack så hemskt mycket. Vet inte om du anar hur mycket bara gesten betyder. Omtanke från en helt främmande människa. Jag måste berätta en komisk sak för dig. Jag har blivit varnad för sådana som du. En äldste upplyste mig om att nu när jag har lämnat Guds folk så kommer Satan att bli glad och han kommer att skicka fram sitt folk för att hjälpa mig så att jag ska fastna i hans värld. Bara så att du vet varför du gör det du gör.

Jag har hört mycket om Satan på sista tiden. En tjej som ofta ville gå hand i hand med mig när vi var ute på stan kom hit med en annan tjej. Hon stod och skrek åt mig om Satan, Harmageddon, evig död, mitt ruttnande lik som fåglarna hackade på osv, medan hon bankade på mitt bröst med nävarna. Den andra tjejen stod och skrek "fattar du vad du har gjort, fattar du vad du har gjort, jag hatar dig!" Jag fick veta att jag är självgod, uppblåst, hänsynslös, arrogant, förtappad, hårdhjärtad, egoistisk och en massa annat som jag har glömt. Dom upplyste mig avslutningsvis om att dom tänker glömma att jag någonsin har existerat.

Då kommer ni "hemska människor i Satans värld" och erbjuder omtanke, praktisk hjälp, ett lyssnande öra, er tid, goda råd, en kram, och du erbjuder ditt hem för några dagar. Jag är djupt imponerad och tacksam.

(Grattis till förstahandskontraktet.)

nrg89:

Du måste intala dig själv att du faktiskt kan klara dig själv utan din familj och dina vänner och att den här situationen är inte ditt, eller deras fel; det är idioterna i Brooklyns fel, de är de riktiga skitstövlarna.

Det är just det som är svårast. Hur kan man bara koppla bort alla människor som alltid har varit där? Jag vet att det är nödvändigt, men det är obeskrivligt svårt. Det skulle nästan vara lättare om alla bara hatade mig på riktigt. Men jag vet att alla hårda ord grundar sig i att dom känner sig ledsna och sårade. Min lägenhetskompis pratar knappt med mig längre, men den blick som jag ibland får av honom är så otroligt ledsen så att det gör ont att se det. Jag skulle inte kunna göra honom mer illa ens om jag slog honom på käften. Fan vad jag tycker illa om gubbarna i Brooklyn som lurar alla härliga människor!

nrg89:

Nu låter det här kanske klyschigt, men jag skulle rekommendera att du börjar terapi. Jag tror det här kan vara för mycket för att hantera smärtfritt, och även om det inte blir smärtfritt med terapi heller blir det mycket, mycket lättare att hantera en sådan här omställning.

Jag tror att du har rätt. Flera andra anser samma sak och en vän har fixat en tid åt mig. Det blåser full storm i mitt inre och jag känner att jag har problem att hantera det. Jag behöver definitivt hjälp att sortera i tankarna.

nrg89:

Som jag förut sagt, jag hoppas att jag inte låter arrogant som ger dig tips om någonting så här svårt när jag aldrig ens varit i närheten av den här situationen innan

Ingen risk. Tvärtom sätter jag stort värde på input från er som har en annan bakgrund än jag. Även om jag inte på något vis varit isolerad från omvärlden (något som mina stackars föräldrar nu får skit för) så har jag ändå varit en slags sidobetraktare av livet utanför JV. Jag inser att jag faktiskt inte riktigt vet hur man lever i den riktiga världen. En god vän som själv har ett förfluten hos JV liknade det vid att plötsligt hamna i ett främmande land där man inte förstår vare sig språket eller sederna. Nu fattar jag vad han menade.

isola:

Du måste flytta.

Till alla som tycker att jag borde flytta från stan:
Jag förstår att det är omtanke bakom. Men för mig skulle det vara som att fly undan. Jag har aldrig flytt och tycker inte att jag har någon anledning till det. Jag har inte gjort något fel när jag väljer det jag tror på.

Visst kommer det att smärta varje gång en god vän vänder bort blicken när vi möts. Jag har redan upplevt det och det går aldrig att vara helt beredd på den känslan. Det går att förstå varför det används med en stor effekt.

Jag kommer aldrig att skämmas för mina livsval. Om jag drar från stan så ger jag intryck av att skämmas. Jag kan bara hoppas på att dom andra nån dag inser hur sjukt dom agerar. Jag tycker fortfarande lika mycket om alla människor i min fd närhet och tänker finnas kvar här den dag någon av dom behöver mig.

sajman:

Då kommer ni "hemska människor i Satans värld" och erbjuder omtanke, praktisk hjälp, ett lyssnande öra, er tid, goda råd, en kram, och du erbjuder ditt hem för några dagar. Jag är djupt imponerad och tacksam.

... eh? Haha, jadu. Satans folk. Ateister. De bortvända. Jag antar att i så fall lär väl även satan ut empati för de med problem.

Jadu, vad ska jag säga. Man gör det som känns rätt. Det kändes rätt att erbjuda en sovplats i mitt framtid hem (från och med 6e Februari, är det bestämt nu), och då är det väl bara att göra det?

Du har lämnat en sekt. Det går inte att uttrycka det på något annat sätt. Och därmed förtjänar du stöd, även om det bara är ord just nu.

Som sagt, tänk över erbjudandet dock. Jag är ganska introvert och semi-asocial med främmande människor egentligen, men ja ... tänk över det.

sajman:

Visst kommer det att smärta varje gång en god vän vänder bort blicken när vi möts.

Så länge det är det enda som händer så.

God lycka =) Ditt liv är ju inte förstört. Du har med dig erfarenheterna från ditt förra liv, men du har släppt taget och kan gå vidare. Det är oerhört starkt. Din framtid tar vid där ditt förflutna slutar.

Måste vara en ganska härlig känsla att vara ur det hela, även om det måste vara jobbigt att ens närmaste tar avstånd från en. Skumt av en sekt som lär ut kärlek och förståelse när de inte själva har så mycket av det.

sajman:

Det är just det som är svårast. Hur kan man bara koppla bort alla människor som alltid har varit där? Jag vet att det är nödvändigt, men det är obeskrivligt svårt.

Jag tror det är vad du behöver terapin för. Många av oss, i ett försök att hitta en orsak, gör oss själva som orsaken till vad som är dåligt med oss. Terapi hade nog hjälpt dig att förstå att det här inte är något du kunde göra något åt, du blev satt i ett val där du gjorde det som var bäst.

sajman:

Jag tror att du har rätt. Flera andra anser samma sak och en vän har fixat en tid åt mig. Det blåser full storm i mitt inre och jag känner att jag har problem att hantera det. Jag behöver definitivt hjälp att sortera i tankarna.

Det låter väldigt bra. Jag tycker inte att du skall fly från stan, jag tycker att du skall stanna där och ta itu med ditt liv och känna att Jehovas Vittnen inte har någon kontroll över dig längre.

sajman:

Ingen risk. Tvärtom sätter jag stort värde på input från er som har en annan bakgrund än jag. Även om jag inte på något vis varit isolerad från omvärlden (något som mina stackars föräldrar nu får skit för) så har jag ändå varit en slags sidobetraktare av livet utanför JV.

Det glädjer mig att det bara varit till nytta. Jag har alltid varit rädd för att det skall låta dumt och från fel käft när vi diskuterar det här ämnet, för jag har aldrig haft en riktigt religiös uppväxt alls.

Uppdatering:
Jag har gått igenom en av mitt livs värsta pärser. Har varit sjukt sjuk. +41 i feber i flera dar, frossa så jag höll på att skaka sönder, huvudvärk som fick mig att önska att huvet sprack, vadsomhelst bara det tog slut. En veckas helvete. Läkare som var hemma visste inte varför det var så aggressivt och ville inte ha mig på sjukhuset om det inte blev nödvändigt.

Men inget ont som inte har nåt gott med sig. Min lägenhetskompis! Han har agerat räddande ängel och vårdat mig som ett barn. Han har tagit hit läkare, sett till att jag har fått i mig näring och dryck, tvättat mig, bytt i min genomsvettiga säng, jobbat hemifrån halv- och heldagar eller annars sett till att någon annan varit här. Alltså samma kille som knappt sagt hela meningar till mig på flera veckor.

Jag frågade varför han gjorde det. Han frågade: "Vad skulle du ha gjort om det var jag som låg där?" "Hjälpt dig så klart." "Då behöver du inte fråga varför", sa han. Jag gnällde nåt om att vi inte precis varit vänner på sista tiden men han sa bara att det där tar vi sen när vi har löst det här först.

Nu är sen och i helgen kom han och ville ha det där samtalet. Han berättade hur sårad han hade blivit när jag bara plötsligt lämnade den religion som vi båda växt upp i. Han tyckte att det var plötsligt och impulsivt men fattade när jag förklarade att det mognat fram under mycket lång tid, för lång tid i min smak. Han kunde inte fatta vad jag tyckte var så allvarligt att jag offrade allt för att komma ur det. Han ville ha en del uppgifter från mig att undersöka själv om det var som jag säger. Jag varnade honom och talade om att han får ta på sitt eget ansvar om han börjar kolla fakta.

Resultatet är just nu att min lägenhetskompis gjort klart att jag är hans vän no matter what och den som har invändningar kan ta det personligen med honom. Hur det blir med lägenhetsfrågan bestämde vi får ligga på hold tills vidare.

Sjukdomen tror jag var en flunsa som förstärktes av att jag troligen är ganska nergången av turbulensen som har varit, motståndskraften är antagligen nedsatt. Det är sjukt med sekten.

Lambda89:

Som sagt, tänk över erbjudandet dock. Jag är ganska introvert och semi-asocial med främmande människor egentligen, men ja ... tänk över det.

Jag lovar jag ska absolut tänka över det. Och än en gång; stort tack för gesten.

isola:

Så länge det är det enda som händer så.

Hmm.. inte säker på vad det betyder.

Anarkandi:

God lycka =) Ditt liv är ju inte förstört. Du har med dig erfarenheterna från ditt förra liv, men du har släppt taget och kan gå vidare. Det är oerhört starkt. Din framtid tar vid där ditt förflutna slutar.

Tack, och du har helt rätt. Det är nu det börjar.

nrg89:

Jag tror det är vad du behöver terapin för.

Har vart på terapin första gången nu. Inser ännu mer att jag verkligen behöver detta. Jag har en mycket lång väg framför mig med många svåra saker att ta mig över. Det börjar sakta sjunka in hur stort steg jag egentligen har tagit. Samtidigt förvånar det mig att jag inte var mer beredd på allt som händer efter att ha sett många andra i samma sits. Men jag börjar fatta vad dom andra menade när dom sa att det aldrig går att greppa helt utan att gå igenom det själv.

nrg89:

Jag tycker inte att du skall fly från stan, jag tycker att du skall stanna där och ta itu med ditt liv och känna att Jehovas Vittnen inte har någon kontroll över dig längre.

Exakt min avsikt. Jag har inget att be om ursäkt för.

nrg89:

Jag har alltid varit rädd för att det skall låta dumt och från fel käft när vi diskuterar det här ämnet, för jag har aldrig haft en riktigt religiös uppväxt alls.

Jag önskar att du kunde glömma det där. Det är dom olika infallsvinklarna på att se en sak som gör det intressant och lärorikt. Jag har under tiden här fått mängder med såna vinklar från er andra som har varit viktiga. Egentligen är det helt självklart att det är så. Hur objektiva vi än försöker vara så begränsas vi av vårt personliga bagage. Men när vi stöter på en annans åsikter med ett annat bagage så blir det fräscha tankar för oss.