Under 2011, blev jag retad för hur jag talade i skolan och även på fritiden i vissa tillfällen. Jag läspar och gör det än. Ni som ej vet vad det menas, det är då iallafall talfel rättare sagt. Jag våga ej prata i skolan pga det. Jag redovisa aldrig för klassen för jag var och är blyg ännu. Då menar jag ej den 'söta' typen av blyg. Jag var och är väldigt blyg då jag ej är bakom skärmen.
Under 2013-2015 blev jag kallad för stum flickan eftersom jag ej prata. Men sedan då det var dags för klassresa så vågade jag ge mig på att prata med en vän jag hade 'fått' mig. Resten av klassen blev chockad då jag prata. Dessutom under 2013-2015 var jag mobbad för jag ej hade samma 'stil' som de andra, hade ej de populära sakerna, var den 'fula' typen.
Under sommarlovet innan jag började i Högstadiet så önskade jag att jag skulle ha vänner, ej vara den mobbade flickan. Men som så, alla önskningar kan ej slå in..
Under sommaren gjorde jag något jag ångrade grovt.. Jag skulle skämta lite och vara rolig. Så jag lade upp en Video då jag 'twerkar' till låten "Twerk it like Miley".
Då jag börjar Högstadiet, redan första dagen. Blev jag mobbad pga videon jag lade ut. De hånade mig, de skrattade åt mig, de terra mig, de spotta på mig och de sade massa elaka ord till mig. I årkurs 7 och 8 så blev jag slagen.
Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag mådde så dåligt och jag våga ej prata med någon vuxen om det.
Jag gick in i en depression. Självmordstankar, ångest, panik, oro, ledsen, besviken och arg.
Jag förändrades, mitt liv förändrades. Förr var jag gladare än vad jag var i Högstadiet. Jag förlorade mitt självförtroende totalt och idag är självförtroendet ganska dåligt.
Jag grät mig till sömns varenda natt.
Jag skar upp min kropp, jag klippte av allt mitt hår, jag straffa mig själv. Jag fick självskadebeteende..
Jag rökte vanligt och grönt, Jag drack alkohol, jag lät äldre män sexuellt trakassera mig, jag skar mig.
Mobbningen tog nästan helt slut 2018. Än idag kan det hända att jag skär mig då det är mycket som hänt runt omkring m.m
Jag röker vanligt än, jag är med äldre män än och jag dricker alkohol än.
Under högstadiet så gick jag på möten med socialen, BUP och kurator. Jag går till Bup än pga stora konflikter i familjen.
Men en sak kan jag säga. Jag mår så satans mycket bättre nu än vad jag gjorde Då!
Det finns så mycket jag ej tagit med i texten, just to let you know.
Människor kan vara väldigt hemska. Hoppas att framtiden fortsätter att bli bättre
Jag är väldigt glad att du är mycket gladare nu, låt inte mobbarna vinna över dig, man gör misstag här i livet, för mobbarna är små som stora saker guld värt bara de kan reta en osv. Sen, senare i livet kan man visa att man vunnit mot dem, det är mycket viktigare! 
Bra att det är bättre nu än innan, glömde jag skriva
Inte Jung:
Människor kan vara väldigt hemska. Hoppas att framtiden fortsätter att bli bättre
Ja. Det är väldigt tråkigt.
Håller tummarna för det.
Jävlar vad stark du är. Jag hoppas med allt blir mycket bättre.
CoffeeGirl:
Ja. Det är väldigt tråkigt.
Håller tummarna för det.
Ja, visst är det! 
Det tycker vi verkligen! 
Otroligt hemskt att du har fått uppleva detta.
Hoppas att livet blir bättre och försök att styra upp livet.
Ett hett tips är att du börjar leta efter ett nytt umgänge. Det är så lätt att förstöra framtiden med fel människor, har varit på glid själv men jag tog mig i kragen när jag var 16.
Du lever bara en gång, så gör något roligt och något du kommer tacka dig själv för när du blir äldre.
Kompis det synd om dig
Men du snygg
Folk som läspar e roliga, men dem borde så klart respekteras som alla andra
Visar på vilken fel infalsvinkel man kan ha till hurvida någon pratar eller inte.
Frågan är inte om hurvida människans hjärna fungerar eller inte, frågan är om hurvida man har någon att prata med.
Tro mig, människor som pratar mycket har nästan aldrig något vettigt att säga, det kan du fråga dom själv.
Om nu du skulle bli given ett sammanhang där du har plats till att tala så skulle du gjort det, såhär är situationen för alla människor.
Det finns sammanhang då alla är tysta, du råkar bara ha det sammanhanget i skolan där du spenderar mycket tid, men talar du inte då med någon när du kommer hem?
Vad ser dessa människor av den världen?
Ingenting, så hur kan dom döma dig?
Det är också möjligt att vissa ser dig som ointelligent, för dom tror att man babblar massor om man är smart men det ironiska är att du vet troligen mer om var och en i din skola än dom själva vet.
Du har ju trots allt två öron som är kopplade till varann igenom en mäktigt välskapad hjärna.
Underskattad, MEN FIRA NÄR DU BLIR FÖRFÖLJD, JUBLA ÖVER ATT DU INTE BEHÖVER TA EN DEL AV DEN GALENSKAPEN ATT BEHÖVA VARA POPULÄR; DET ÄR EN HÅRD FÖRBANNELSE:
