Jag har bara lust att skriva av mig lite. Så här tänker jag skriva ner saker jag vart med om i mitt liv. Saker som jag har svårt att släppa, saker som har påverkat mig sjukt mycket och saker som gör att jag ibland deppar ihop totalt. Jag ska försöka hålla de kort...

Allt började väl mer eller mindre när jag var väldigt liten, typ två år när pappa lämnade våran familj. Han är ett riktigt rövhål. Han spydde ut onödiga kommentarer, snor pengar och har slagit både min mamma och syskon. Tack vare detta så blev han helt bortplockad från mitt liv. Jag har träffat han några gånger och han är en idag ett riktigt jävla rövhål, jag har ingen lust att någonsin se honom igen.

Senare när jag var sex år så dog min bästa vän, min ända vän i cancer. Detta förstörde mig totalt redan i tidig ålder.

Jag har flyttat väldigt mycket och har oftast inte lärt känna så många vänner innan jag har behövt flytta igen. Jag har totalt börjat i en ny skolklass 9 gånger pga detta.

Mina värsta år i livet hittills har varit 2008-2012.

2008 hittade morsan en sambo och detta gjorde att vi flyttade 30 mil bort för att bo hos honom. Jag vill inte ge ut några namn så vi kallar honom Sven. Sven var alcholist. Jag gillade aldrig honom särskilt mycket och tyckte att det var otroligt jobbigt att behöva bo hos honom.

Jag började i en ny skola. Började i 5an och hamnade direkt i utkanten. Jag blev första dagen i skolan nedslagen av en kille som inte gillade "nykomlingar". Han var sjuk och hade mer eller mindre försökt slå ner alla nya som började på skolan. Jag blev ganska direkt mobbad av många i skolan.

Hemma var de inte bättre, morsan och Sven bråkade ofta. Nästan varje dag. Morsan började dricka. Försökte dränka sina sorger. Många gånger fick jag försöka trösta min fulla mamma som hade bråkat med Sven. De blev bara värre och värre, dom bråkade mer. De gick från att dom var lite sura på varandra till att dom skrek och slogs varje kväll. Jag kunde inte sova på nätterna. Mobbningen i skolan blev också bara värre. Jag började skära mig, grät nästan varje dag när jag kom hem från skolan. Det gick så långt att jag försökte ta livet av mig två gånger.

Varje lov jag hade från skolan så åkte jag hem till min storebror för att kunna lugna ner mig lite.

2011 så flyttade vi ifrån Sven. Men de var inte så långt bort och vi blev trakasserade av honom ofta. Polisen var hemma hos både honom och hos oss flera gånger pga tt han vägrade låta oss vara.

Morsan fortsatte dricka, de blev bara värre. Vid detta laget så var även hon alkoholist. Hon drack varje sekund hon fick chansen.

Sportlovet 2012 så var jag hos min bror som alltid. Dagen innan jag skulle åka hem så fick vi ett samtal av min syster. Hon hade panik och berättade att hon har hittat mamma. Hon ligger i badkaret och vaknar inte. Hon var död. Hon hade tagit livet av sig. Det låg en lapp bredvid henne där de stod skrivet "förlåt".

Det här knäckte mig totalt. Jag låg i mitt rum som jag hade hos min bror i 4 dagar. Lämnade bara för att gå på toa sedan gick jag in på rummet igen. Jag pratade inte med någon på nästan en månad.

Jag flyttade hem till min syster och bodde där i 3 månader för att kunna gå klart 9an sedan flyttade jag hem till min bror där jag bor idag.

Så hur har allt detta påverkat mig?

1. Jag har absolut inget självförtroende efter all mobbning. Jag ser mig själv som en hög med skit.

2. Jag har sjukt svårt att lita på folk. Idag har jag några vänner men jag klarar inte av att lita på någon av dom. Jag litar inte på mina familjemedlemmar heller.

3. Vissa ser mig som en väldigt känslokall person.

Finns nog mer men jag kommer inte på mer just nu.

Jag förväntar mig inga kommentarer på detta. Jag själv tycker att det är kul att läsa om andas liv, så jag inbillade mig att det kanske fanns någon som finner detta intressant. Men jag kan ju ha fel.

Cred till dom som faktiskt läste genom detta.

Mvh, materialarn.